Vägen till klassrummet var inte spikrak för studenterna på det nya yrkeslärarprogrammet på Stockholms universitet.
Problem till sista minuten. Så beskriver yrkeslärarstudenten Johannes Hagemann turerna kring sin ansökan till lärarutbildningen.
– Först blev jag inte godkänd, då ringde jag antagningen, och då sa man att jag egentligen borde ha blivit antagen. Och så blev jag det! berättar Johannes Hagemann, som är kock och kommer från Tyskland.
Hans ansökningsprocedur speglar en viss slumpmässighet i behörighetsbedömningen av dem som söker till yrkeslärarprogrammet. Studiekamraten Arek Delbowski, som arbetat bland annat som fritidsledare och elevassistent, hade också svårt att styrka sin behörighet.
– Det var svårt att hitta alla som jag har arbetat för, exempelvis hade vissa rektorer gått i pension. Sedan skulle de svara på vilken kompetens jag besitter. Det var många turer fram och tillbaka innan intygen räckte till, säger han.
Jag träffar studenterna en oktoberförmiddag när kursen Sociala relationer i skola och yrkesliv ska knytas samman. Studenterna diskuterar i grupper hur lärare kan bryta negativa grupperingar som har bildats i en gymnasieklass. Arek Delbowski presenterar en idé om en temadag för Silvana Andersson och Johannes Hagemann. Den fiktiva klassen består av frisörelever på hantverksprogrammet. Lärarna ger dem i uppdrag att två och två klippa en kändisfrisyr. Arek Delbowski redogör för hur temadagen anknyter till läroplanen. När presentationen är klar utbrister han entusiastiskt.
– Så, vad tyckte du, du som är frisör? Jag är jättenyfiken!
– Det är en smart grej, absolut. Men det handlar om en enda temadag. Har ni tänkt på hur ni ska nå dem som är sjuka den dagen? Eller skolkar! svarar Silvana Andersson, som är frisör.
När diskussionen någon timme senare förs över från smågrupper till helklass diskuterar studenterna huruvida det är bra att lärarna berättar för gymnasieeleverna att syftet med övningen är att bryta gruppkonstellationerna. Åsikterna går isär.
– Det här kändes jättebra! Vad många spännande idéer som kom fram, säger studenten Josefin Löfström Schwieler högt och spontant när lektionen börjar mynna mot lunch.
– Ja, ni har tagit fram många bra idéer som ni kan spara och ta med er ut i verkligheten, säger läraren Enni Paul, som är doktorand på forskarskolan i yrkesdidaktik.
Det råder ingen brist på diskussionslust i klassrummet för de blivande yrkeslärarna. Det är positivt att gruppen är heterogen; både vad gäller ålder, etniskt ursprung och yrkesbakgrund, tycker de elever som jag dröjer mig kvar med.
– Vi har ju ett gemensamt mål, att bli lärare, säger Silvana Andersson.
Alla studenterna ”ger lite av sitt yrke”, menar Johannes Hagemann.
– Man får många intryck som man annars inte hade fått. Utan den här utbildningen hade jag till exempel aldrig fått inblick i frisöryrket, säger han.
Eftersom Arek Delbowski har arbetat i flera skolor har han erfarenhet av den klyfta som många gånger finns mellan yrkeslärare och andra gymnasielärare. Han vill höja en varningsflagga för att det nya yrkeslärarprogrammet kan komma att öka klyftan. Yrkeslärarna har med sina 90 högskolepoäng en betydligt kortare utbildning än andra lärare.
– Statusen är något man själv avgör. Om jag går med huvudet högt och är stolt för att jag är yrkeslärare och för att jag har mina grymma år som frisör med mig – då kommer jag att spegla det utåt, säger Silvana Andersson.
Johannes Hagemann håller med:
– Man lär sig inte allt på universitet. Det behövs yrkeslärare och jag vill ut så snabbt som möjligt i skolorna och bidra.
Varför vill du bli yrkeslärare?
– Ärligt talat kände jag press på att utbilda mig. Arbetssituationen krävde det, helt enkelt. Exempelvis har jag arbetat på tre olika skolor de senaste fyra åren. Det är taktiskt att utbilda mig mot barn och fritid där de flesta lärarna är medelålders kvinnor.
Vad tror du att utbildningen ska ge dig?
– Jag känner mig ganska trygg i ledarrollen, eftersom jag har lett barngrupper länge. Däremot hoppas jag få en fördjupning i pedagogiken. Genom teorierna förstår jag nu varför vi gjorde olika saker i skola och på fritids. Jag inser att arbetet är målstyrt. Vfu:n blir fantastisk, tror jag. Det blir en fot in i yrket.
Silvana Andersson, frisörutbildning på hantverksprogrammet, yrkeserfarenhet som frisör, gesällbrev.
– Jag har velat bli lärare sedan jag var ett litet barn. När jag började på frisörprogrammet visste jag att jag ville bli lärare.
Vad tror du att utbildningen ska ge dig?
– Jag är inte någon ledartyp och trivs inte med att prata inför andra. Jag tror att utbildningen kommer att ge mig mage att stå där framme och leda.
Johannes Hagemann, kock. Civilingenjörsutbildning i Tyskland, arbetslivserfarenhet från kök och restaurang, tyskt gesällbrev.
– När jag började jobba inom restaurang i Sverige märkte jag att utbildningsnivån på gymnasiepraktikanterna är jättelåg. Jag kände att här måste jag skrida in. Dessutom är det slitsamt att arbeta i kök och jag vill ha andra arbetstider så att jag får mer tid för min familj.
Vad tror du att utbildningen ska ge dig?
– Jag behöver pedagogiska kunskaper. Det är skillnad på att arbetsleda på en arbetsplats, som arbetar produktionsinriktat, och att leda elever. Som lärare ska du förmedla kunskaper, det hoppas jag lära mig.