Hallå där Johanna Lindbäck, gymnasielärare i svenska och engelska som skriver ungdomsromaner och är en av de drivande bakom bloggen Bokhora.
Hur hinner du med allt?
– Radar man upp det sådär låter det som om jag jobbar dygnet runt. Man kan väl säga att jag inte hamnar framför tv:n så ofta på kvällarna. I stället uppdaterar jag bloggen eller jobbar med något från skolan. Skönlitteratur brukar jag inte skriva på veckorna, utan på helger och lov. Min metod är helt enkelt att pytsa ut allt under olika tidpunkter på året.
Vilket är roligast?
– Alla tre sakerna, och det säger jag inte bara för att vara politiskt korrekt. När jag har en sådan där fantastisk lektion känner jag verkligen att jag bara måste fortsätta vara lärare. När jag skriver kan jag tänka att det vore fantastiskt att kunna göra det på heltid, utan att behöva rätta en massa prov på höstlovet. I jobbet med Bokhora gör jag grejor som jag aldrig skulle fått göra annars. Det är intervjuer, fester och jag får träffa en massa intressanta människor.
Du blev nominerad till Nordiska barnbokspriset i år för boken Saker som aldrig händer. Vad betyder det för dig?
– Jag blev jätteglad eftersom det är skolbibliotekarier i olika länder som utser de nominerade. Ungdomsböcker i Sverige brukar traditionellt handla om till exempel hur det är att ha en mamma som är alkoholist, att må dåligt och skära sig eller om andra väldigt svåra problem. I mina böcker råkar vanliga ungdomar ut för saker som alla har råkat ut för. De har problem med kompisar eller är olyckligt kära. Traditionellt har sådant setts mer som underhållning. Därför är det kul att de valde ut just min bok ur floran av svenska ungdomsböcker.
Hur mycket av dina böcker baseras på dina egna erfarenheter?
– Skolmiljön och hur ungdomar beter sig tar jag från min egen vardag. Jag träffar ju ungdomar varje dag. Men det är inte så att eleverna kan känna igen sig i specifika situationer. Det handlar mer om stämningen. Hur de är och hur de pratar.
Ni är fyra kvinnor som driver Bokhora. Alfa har tidigare skrivit om att tjejer läser bättre, och framför allt mer än killar. Varför är det så?
– Svår fråga som jag har funderat mycket på. Men man gör ju saker som man ser att andra gör. För en kille som ser sin pappa läsa böcker kanske det blir mer naturligt att också läsa. Det är en kulturell sak. Män har av tradition inte läst lika mycket och därmed krävs det inte på samma sätt av unga killar att de ska läsa. När man är mer van att se mammor läsa, blir det fler tjejer som läser.
Vilka är dina bästa boktips för att engagera eleverna?
– Erebos (av Ursula Poznanski, reds. anm) handlar om en kille som blir inbjuden att vara med i ett datorspel med exklusiva regler. Han blir snabbt väldigt insyltad och gränserna mellan spel och verklighet löses upp allt mer. Trots att han vet att flera andra på skolan spelar, finns det en regel som säger att man absolut inte får prata om spelet. En bra bok som jag tror många killar skulle tycka om. Sedan är Hungerspelen av Suzanne Collins fantastisk. Hittills har jag inte träffat någon som läst den och tycker att den är tråkig. Det är en trilogi man bara måste ha nästa del av direkt efter att ha läst klart den tidigare.
Vad har du för framtidsplaner?
– Just nu är jag lärare på 70 procent och har en massa ostrukturerade tankar kring vad jag ska jobba med och hur mycket jag ska jobba med varje sak. Vi får se hur det blir.