Det fruktbara rektorskapet

I dagsläget präglas skolan som institution av centraliserad resultatstyrning. Denna struktur vilar på att staten kontrollerar, utvärderar, utövar tillsyn och kvalitetsgranskar skolors verksamheter. Professionellt sett förväntas rektorer agera som resultat- och verksamhetsansvariga. Resultatansvaret utgår från att rektor har huvudansvaret för utfallen av skolans arbete. Verksamhetsansvaret har att göra med rektors ansvar för planering, genomförande och uppföljning av de processer som präglar vardagsarbetet.

Förhållandena mellan utfall och process i en institution som skolan är emellertid minst sagt komplexa. För att försöka bena ut vad denna komplexitet närmare bestämt består av kan den professionella rektorsrollen metaforiskt åskådliggöras som en frukt innehållande:

• Kärnhuset – det vill säga rektorskapets grundbultar.
• Fruktköttet – det vill säga rektorskapets arbetsvillkor.
• Skalet – det vill säga rektorskapets professionella arbete och yrkesutövande.

Låt oss granska denna frukt närmare i sömmarna.

Kärnhuset – rektorskapets grundbultar.

Rektorskapets resultat- och verksamhetsansvar uppmärksammar effekterna av en skolas arbete, alltså vad som produceras i det vardagliga skolarbetet. För att tränga in djupare i denna problematik kan det vara meningsfullt att dela upp effektivitetsbegreppet i en yttre och i en inre del. Den yttre effektiviteten uppmärksammar frågan om organisationen är effektiv i den meningen att det faktiska arbetet ligger i linje med sina mål och uppdrag, det vill säga att göra rätt saker. Uppmärksammar vi den inre effektiviteten kommer processerna kring och utfallet av organisationens faktiska produktion i fokus, det vill säga att göra saker riktigt.

Vilka är då de innehållsliga kriterierna för vad som är rätt respektive riktigt? Denna fråga leder oss in på relationer mellan legalitet och legitimitet. Legalitet ställer sådana sociala handlingar och relationer i centrum som ytterst är sanktionerade av staten, till exempel genom lagstiftning, utbildning, formell auktorisation, reglering och kontroll. Legitimitet uppmärksammar å sin sida sanktionssystem som har med samhällelig tilltro att göra. Skillnaden mellan legalitet och legitimitet kan också uttryckas så att legalitet är kopplat till en jurisdiktion, alltså ett rättsenligt regelsystem. Legitimitet handlar å sin sida mer om en process där samhällsburna aktörer strävar efter att förankra sina sociala handlingar i normsystem grundade på sedvänjor, traditioner, subkulturer och så vidare. Dessa normsystem kan vara både förenliga och oförenliga med de rättsenliga regelsystemen.

Fruktköttet – rektorskapets arbetsvillkor.

Frågan är då vilka som är de mest väsentliga aspekter för rektorskapet som kan knytas till yttre och inre effektivitet. Det är nämligen i dessa aspekter vi kan skönja rektorskapets grundläggande arbetsvillkor. Ett svar på frågan kan med fördel sökas i relationerna mellan skolans styrning och skolors ledning. Styrning är i första hand ett begrepp som lyfter fram skolverksamhetens grundläggande mening, och som därmed har att göra med skolan som inrättning i samhället med sin mångfacetterade flora av formella och informella uppdrag. Detta innebär att ord som vanligtvis är förknippade med styrning är mål, regler, ramar, resultatkrav, politik, uppdragsgivare, huvudman och så vidare.

Begreppet ledning sätter å sin sida fokus på innehållet i och formerna för det arbete som genomförs av enskilda skolor. Ledning hänförs då till skolors vardagsarbete och till de uppgifter som faktiskt genomförts och genomförs. För ledning fordras såväl chefskap som ledarskap, det vill säga personer som fullgör de uppgifter som är förbundna med de uppdrag som i sin tur faller ut ur skolans styrning. Det innebär att ledning handlar om utövande och ledarskap om utövare. Ledning har alltså en innehållslig relation till ord som arbete, uppgifter, åtaganden, profession, förvaltning, organisation och så vidare.

Skalet – rektorskapets professionella arbete och yrkesutövande.

Rektorers professionella yrkesutövande i skolors vardagsarbete har alltså att göra med såväl chefskap som ledarskap. Begreppen chef och ledare sätter utövarna av ledning i centrum. Chefen agerar utifrån en formell position i organisationshierarkin och en väsentlig maktbas för chefens formella makt och befogenheter ligger i att han eller hon agerar som organisationens främsta arbetsgivarföreträdare. Ledarens handlande baseras på att han eller hon åtnjuter ett förtroende bland de ledda.

Chefens makt har således en auktoritär grund, medan ledarens makt vilar på auktoritativa grundvalar. Det innebär att det är fullt möjligt att vara chef utan att vara ledare och omvänt att ledarskapet inte behöver innefatta chefskap. En ideal situation är självfallet om den formelle chefen också är den informelle ledaren.

Rektor som chef och ledare kan uttryckas med parbegreppet rektor som förvaltande/administrativ chef kontra rektor som pedagogisk ledare. Chefskapet vilar alltså på den yttre effektiviteten som i sin tur sätter skolans styrning i centrum. Om en sådan chefsposition renodlas innebär den att rektor i sitt yrkesutövande framstår som experten på innehållet i organisationens styrning. Detta öppnar för att chefskapet utövas genom att rektor dels ansvarar för att uppdrag och regelverk kommuniceras till lärare och elever, dels kontrollerar och utvärderar att de direktiv som grundas på styrningen efterlevs.

Det pedagogiska ledarskapet vilar å sin sida på att rektor leder arbetet med att genomföra sådana processer som har med det vardagliga skolarbetets inre effektivitet att göra. Att sätta ledarskapet i centrum innebär att frågor som har en direkt koppling till elevernas lärande och kunskapsutveckling, personalens kompetensutveckling, skolans organisationsutveckling och så vidare hamnar i centrum. Ett handlingsdugligt ledarskap utövas genom att rektor aktivt och offensivt uppmuntrar och stödjer olika aktiviteter som ryms inom de ramar som begränsas av kriterierna för den yttre effektiviteten.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att rektors resultatansvar kan förstås i ljuset av begrepp som yttre effektivitet, skolans styrning och rektor som förvaltande och administrativ chef. Verksamhetsansvaret kan på ett motsvarande sätt belysas i ljuset av inre effektivitet, ledning och pedagogiskt ledarskap. Komplexiteten i rektorskapet ligger i att skolans centraliserade och resultatstyrda struktur skjuter ett ledarskap framför sig som innebär att resultat- och verksamhetsansvaret ska utövas och verkställas i kombination.

Tillspetsat uttryckt kan det måhända sammanfattas så att i fråga om rektor som resultatansvarig chef läggs tonvikten på ”piskan” i rektorskapet, medan vad gäller rektor som verksamhetsansvarig ledare vilar skolledarskapet mer på ”moroten”.