"Fritidshem ska vara en fristad"

– Alla barn som har något slags social problematik ska ha sitt, oavsett om föräldern sitter i fängelse, är psykiskt sjuk eller missbrukar, säger hon.

Vi sitter inne på kontoret på ett fritidshem på Södermalm i Stockholm och pratar om vad det innebär att hantera just barn med föräldrar i fängelse. På Södermalm är det inte speciellt vanligt som det verkar, om man lyssnar runt bland fritidshemmen. Men det förekommer trots allt, då och då.

Under de 30 år som Christina har arbetat, så har hon stött på situationen med föräldrar i fängelse tre gånger. Olle har gjort det en gång.

– Jag minns en flicka som vi hade, hon var då cirka sex år och minst av allt förtegen. Vid ett tillfälle sa jag till henne att hennes pappa eller mamma snart skulle komma och hämta henne. Hon ropade då: ”Nej, min pappa kommer inte, för han sitter i fängelse”, berättar Christina. Det var så Christina fick veta att flickans pappa befann sig i fängelse.

Christina berättar att flickan var helt öppen om sin situation. Barnen i flickans närhet var varken fördömande eller särbehandlade henne, vad personalen kunde se.

– Det är bra att kunna ha ett nära samarbete med den förälder som finns kvar där för barnet. För den här flickan kändes situationen ganska odramatisk. De andra barnen sa bara: ” Jaha, är det så”, när de fick höra om hennes pappa, berättar Olle.

Christina påpekar hur känsliga barn är för vuxnas beteende. Om en vuxen tycker något är konstigt eller om personalen uttrycker fördomar och kritik så pejlar barnen det direkt, nämner Christina.

– När den här flickans pappa fick större friheter och kunde komma på permission så var han väldigt engagerad i flickan och hjälpte henne med läxläsningen och var med på utvecklingssamtalen. Jag hade en väldigt positiv kontakt med honom, säger Olle.

Christina och Olle berättar att de andra barnens föräldrar aldrig kom fram till dem och frågade något kring situationen med flickan. De tog inte heller avstånd, eller förbjöd sina barn att leka med henne.

Men beroende på brottsart eller kontakten mellan mamman och pappan och även social status så kan situationerna för barn med en frihetsberövad förälder se väldigt olika ut enligt uppgifter från Bryggan Stockholm, som fungerar som ett stöd till barn och anhöriga till frihetsberövade.

Christina var även med om två andra situationer. Dessa diametralt olika den med den öppenhjärtiga flickan.

– Vid vårt första möte med den här mamman som jag ska berätta om nu, så sa den mamman till oss att hennes son och dotter inte visste om att pappan satt i fängelse, utan att hon hade sagt att han jobbade utomlands. Hennes dotter spelade ut mycket och var aggressiv. Hon styrde och ställde och var ofta i maktkamp med mamman, berättar Christina.

Den här flickan mådde inte bra enligt Christina. När hon kom upp i högstadiet var hon väldigt synlig och hördes i korridorerna. Hon behövde mycket uppmärksamhet.

När Olle och Christina berättar om situationen med barn i fängelse är de hela tiden noggranna med att understryka, att oavsett problem så ska varje barn mötas utifrån sin specifika situation. Att man inte kan ha en specifik handlingsplan för hur man ska agera om någon åker i fängelse, och en annan handlingsplan för exempelvis missbruksproblematik eller psykisk sjukdom.

Blickar man ännu längre bakåt, till 1985–86, så arbetade Christina i en annan kommun, där hon kom i kontakt med en kille som levde i en missbrukarfamilj. Enligt Christina var det kaos i familjen och båda föräldrarna åkte in och ut ur fängelset. Socialen var inkopplade och barnen bodde i fosterfamilj mellan varven. Den pojken som Christina hade hand om mådde mycket dåligt och var väldigt utåtagerande.

– Hans kompisar och deras föräldrar kände mycket för honom och tog hand om honom lite extra. Och jag minns även den gång när han inte blev hämtad och jag stod där själv kvar med honom vid stängning. Hans syster kom sedan och berättade att mamman blivit häktad av polisen, när hon varit hemma över lunchen. De hade inte meddelat barnen eller skola och fritids. Jag fick ringa runt till narkotikapolisen och slutligen pratade jag med en kriminalare, berättar Christina.

Hon säger att hon var arg och besviken på polisen som inte tog ansvar för barnens situation. Om inte Christina hade ringt runt och tagit reda på var mamman var och sedan kontaktat den fosterfamilj som barnen tidigare varit hos, hade de gått hem till ett föräldralöst hem. Hon säger att hon innerligt hoppas att det var ett olycksfall i tjänsten och att polisens rutiner har förändrats.

Det finns en hel del berättelser enligt anhöriga till frihetsberövade på Bryggan som berättar om hur polisen i tid och otid stormar både förskola, skola och fritidshem. Hur förskola, fritidshem och skola hanterar barnen´s situation med föräldrar i fängelse, kan vara avgörande för hur stor skadan blir hos barnet, enligt anhöriga till dessa barn.

– Det är helt oacceptabelt. Ska polisen komma till skolan ska de först prata med personalen så inte föräldern i fråga och berörda barn ska behöva stå där framför alla andra föräldrar och barn och skämmas. Polisen kan vänta två minuter tills den misstänkte föräldern har lämnat sitt barn. Skola och fritidshem ska vara en fristad, där barnen ska få det som de behöver, oavsett situation.