Korta ned sommarlovet

Det långa sommarlovet i Sveriges skolor ter sig allt mer som en kvarleva från bondesamhällets behov av många händer vid sådd och skörd.

1842 var det var naturligt att läsåret anpassades till den dominerande näringens behov, i dag skapar det problem.

Ett skolår i Sverige innehåller 178 dagar, i Europa är medeltalet 186 dagar. För en elev som går tolv år i skolan, får medeleleven i Sverige 96 dagar mindre i skolan än medeleleven i Europa. Detta är mer än antalet skoldagar under en termin.

Särskilt efter tioårsåldern, då fritids inte längre är ett alternativ, skapar det långa sommarlovet många gånger också problem för föräldrarna. Även kommuner ska med stort besvär och relativt höga kostnader skapa mer eller mindre konstlade feriearbeten åt sysslolösa ungdomar.

Förutom detta utrustas skollokaler för stora summor men används genomsnittligen 17 procent av antalet timmar under ett år. Detta gäller för en gymnasieskola, siffran är högre för förskolan och lägre för grundskolan. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv borde dessa välutrustade lokaler användas i mycket större utsträckning.

Strävan efter att lärare ska ha semestertjänster med 40 timmars arbetsvecka och fem veckors betald semester ter sig en aning poänglöst om eleverna inte är i skolan när lärarna är det.

Elevernas garanterade undervisningstid, som är fastlagd, är endast en bråkdel av den tillgängliga tiden och har inte ändrats i takt med förändrat innehåll i läroplaner och kursplaner. Inom den garanterade undervisningstiden ska allt mer rymmas, men få saker tas bort. Detta innebär att den faktiska tiden för ämnesundervisning minskas.

Under många år har organisationer, arbetsgivare och fackföreningar haft synpunkter på avgångselevernas kunskaper i ämnen och deras förberedelse inför yrkeslivet.

Under senare år har det också förts fram att nya ämnen ska införas eller vissa av de befintliga ämnena utökas. Men ingen pratar om vad som ska tas bort eller minskas. Elevernas kunskaper påverkas inte i positiv riktning av att allt mer, av i och för sig viktiga kurser, ska föras in i den befintliga ramen.

Cirka 25 procent av varje årskull saknar ett slutbetyg från gymnasieskolan och detta måste betraktas som en oacceptabel nivå. I dag blir det också allt vanligare med olika typer av sommarskolor för att läsa upp betyg — det ter sig som om det både finns behov och intresse hos eleverna för detta.

Under någon eller några få veckor ska saker rättas till som eleven missat under skolåret. Det blir en positiv upplevelse för eleven, men i perspektivet »Att lära för livet« kan en längre tid behövas.

Förläng läsåret och förläng skoldagarna så kan lärarna arbeta längre med varje elev, för att både ge varje individ bra förutsättningar och slippa alla olika aktiviteter som samhället skapar under loven. Låt skolan gå i takt med det övriga samhällslivet.

Lägg inte på mer innehåll i kurserna utan använd den nya tiden till att genomföra alla viktiga saker som inte direkt finns i kursplanerna, men som efterfrågas för att eleverna ska bli anställningsbara i framtiden.