Stödet till en elev får inte minskas på grund av att skolan saknar pengar. Det framgår av ett av de första besluten från Skolväsendets överklagandenämnd om åtgärdsprogram.
Den nya skollagen gör det möjligt att överklaga beslut om så kallade åtgärdsprogram som skolor upprättar för elever i behov av särskilt stöd. Skolväsendets överklagandenämnd har nu avgjort de första fyra fallen som rör just åtgärdsprogram.
Ett principiellt viktigt beslut gäller en elev vars stöd minskade från 20 timmar till 15 timmar i veckan, med hänvisning till att skolan hade fått minskat anslag från kommunen. Samtidigt framgår det av handlingarna att varken rektorn eller elevens vårdnadshavare anser att elevens behov av stöd har minskat. Föräldrarna överklagade åtgärdsprogrammet och Skolväsendets överklagandenämnd ger dem rätt. Skolan måste öka stödet till 20 timmar i veckan.
– Om en elevs stödbehov är utrett, analyserat och på alla satt granskat och man kommer fram till att stödet ska ha en viss omfattning, då ska det stödet utgå, säger Anders Heiborn, direktör och ordförande i Skolväsendets överklagandenämnd.
Det finns dock en brasklapp, som uttrycks i förarbetena till skollagen, och som handlar om att ta hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna.
– Men det argumentet kan man inte använda när det handlar om så pass lite pengar som här. Det är när det handlar om oerhört dyrt stöd som man får ta in rekvisitet om ekonomiska realiteter, säger Anders Heiborn.
Men om pengarna inte finns för att utöka stödet till 20 timmar, var ska skolan få pengarna ifrån?
– Då får skolan omprioritera så att de pengarna kommer fram. Det är ytterst rektorns uppgift.
Det skulle kunna finnas en risk att skolor framöver skriver åtgärdsprogram där elevens behov underskattas för att på så sätt slippa binda sig för kostsamma åtgärder, tillstår Anders Heiborn. I sådana fall skulle överklagandenämnden granska om åtgärderna står i proportion till vad exempelvis de psykologiska och specialpedagogiska utredningarna har kommit fram till, tillägger han.
I ett annat vägledande ärende har vårdnadshavarna överklagat såväl åtgärdsprogrammet för sin son som placeringen av honom i en särskild undervisningsgrupp. Trots att Skolväsendets överklagandenämnd underkänner åtgärdsprogrammet – det saknar bland annat redogörelse för elevens behov samt koppling till kunskapsmålen – upphäver den inte beslutet om placering i särskild undervisningsgrupp. Enligt Anders Heiborn bekräftar nämndens beslut mer ett undantag än en regel. För att en elev ska placeras i särskild grupp krävs normalt ett komplett åtgärdsprogram. I det nämnda fallet har eleven varit inblandad i flera våldsamma incidenter.
– I det läget kan man inte invänta att det finns ett åtgärdsprogram som är helt okej, för då utsätter man både eleven och omgivningen för risker, säger Anders Heiborn.
De första fyra besluten från Skolväsendets överklagandenämnd gällande åtgärdsprogram är bara början på en serie beslut. Överklagandenämnden ser en påtaglig ökning av överklaganden de senaste veckorna, vilket är naturligt då åtgärdsprogram ofta upprättas en bit in på terminen.
Elisabeth Cervin