Insänt "Dans är en uttrycksform som hjälper barn och unga att organisera sin fantasi och sina känslor."
I våras kunde man läsa i Dagens Nyheter att ungas dansintresse exploderat och skapat ett sug efter dansanta filmer, böcker och föreställningar. Det känner vi danspedagoger av på många olika sätt. Alltfler barn, ungdomar och vuxna väljer dans och utvecklingen av danspedagogiska arbetssätt pågår. Dans för barn och unga är upplevelse, uttryck och utforskning av rörelsens möjligheter i tid och rum. Dans är ett uttryck och ett sätt att lära känna oss själva, vår kultur och det sociala sammanhang vi lever i.
För att kunna fånga upp kreativa impulser, under olika perioder i barns och ungdomars liv, bör danspedagoger vara insatta i olika synsätt att se på danskonsten. På DOCH, Dans och Cirkushögskolan, var danspedagogerna Anne Wigerts och Birgit Boman verksamma under nästan 30 år och medverkade till att lägga en didaktisk grund för utbildningen. Många danspedagoger, som nu är aktiva i Sverige och utomlands, har mött deras idéer om barn, unga och dans som en konstnärlig aktivitet som består av ett experimenterande i dansteknik och komposition. Så skrivs danspedagogikens historia.
Målet med dansundervisning kan vara att eleverna lär sig att bättre förstå, uppskatta och använda både egna förutsättningar och andras. Kreativitet och samarbete är övergripande områden, med betoning både på görandet och på upplevelsen av dans. Det fysiska skapandet står i centrum och kompletteras med kunskap om, genom och med dans. Härmning är viktig del i undervisningen, men utesluter inte eget skapande.
Målet är att ta till vara varje barns förmåga att lära, att varje barn ska utveckla sin kropps- och rumsmedvetenhet, sin kreativa förmåga och dansens dynamiska kraft och innehåll. Genom vårt kinestetiska sinne och ur kroppsliga minnen, förmedlas en gestaltning av verkligheten. Sinnenas roll för vår uppfattningsförmåga och betydelse för det skapande arbetet är stor och lärande. Denna kunskapsinhämtning är av värde för alla ämnesområden i skolan.
Det kommunikativa i dansen, att genom den egna kroppen ge uttryck för tankar, handlingar och erfarenheter, är viktigt både för att kommunicera med sig själv och med omgivningen. I min forskning har jag intervjuat barn som haft dans i grundskolan. En pojke säger om dansimprovisation: ”Man kopplar av och dansar det man känner för. Man känner glädje i kroppen”. I intervjuerna lyfter de fram glädjekänslan, friheten och det allvar som finns i dansen.
Dans är en uttrycksform som hjälper barn och unga att organisera sin fantasi och sina känslor. I artikeln ”En rapport från en danspedagogs perspektiv” i den nya nordiska forskningstidningen ”Nordic Journal of Dance- practice, education and research vol.1” presenteras en studie som visar vikten av att få improvisera och upptäcka utforskningens möjligheter. Ett 100-tal barn videoinspelades och intervjuades i anslutning till dans- och rörelsestunden. Rörelsens puls och rytm i kropp och i rum, tillsammans med musik, skapar ett utrymme där allt är tillåtet. Det känner barnen.
Det finns ett stort antal starka individer som attraheras av undervisning med barn och unga. Skolans värld är en spännande och utmanande plats. I höst startar DOCH två inriktningar för att utbilda sig till danspedagog respektive danslärare. En 3-årig utbildning som leder till en kandidatexamen och den nya 5-åriga ämneslärarutbildningen. DOCH erbjuder en konstnärlig miljö för lärarutbildning och den unika möjligheten att fördjupa sig i koreografisk komposition.
Dans i skolan bör betona dans som konstnärlig, kulturell och estetisk bildning. Dansprojekten ökar och Institutet för Dans i skolan satsar forskningsmedel på att flertalet av danspedagoger/danslärare ska bidra till utvecklingen. Institutet har redan en doktorand och planerar för flera som vill utveckla och beforska ämnesområdet. Forskningen är nödvändig för att dansen ska få den plats den förtjänar inom utbildningsväsendet.
Det kommer alltid finnas barn och unga som vill dansa. Det är därför en ständig efterfrågan på danspedagoger både för s.k frivillig verksamhet och för den obligatoriska skolan. Den estetiska upplevelsen är nödvändig för att dansen skall kunna förstås som en konstform. Att dansen även bidrar till den motoriska, emotionella, kognitiva och sociala utveckling vet de flesta. Dans är helt enkelt bra för barns och ungas helhetsutveckling!
Elisabeth Sjöstedt Edelholm lektor i dans för barn och unga, Dans och Cirkushögskolan, Stockholm