– Jag kunde inte drömma om att sociala medier skulle vara så användbara i jobbet, säger Fredrik Bodin, musiklärare i Tranås och Aneby i Småland. – Det handlar om att spränga gränserna för tjugominuterslektionen, säger han.
”Anmäl dig till Rockkvällen nu på fredag 20/5.”
”Om bara 1 timma får vi veta vilken som blir Bästa Skolkommun. Och var hamnar Aneby? Spännande!”
”Tack för det här läsåret! Grymt bra jobbat. Håll utkik efter bloggen så länge!! ;)”
Så står det i några av Fredrik Bodins twittermeddelanden. Där finns påminnelser till eleverna, tips om ny musik och instruktionsfilmer på nätet, korta twittertexter om skolfrågor och långa debattinlägg om skolpolitik och lärararbetet. Och en hel del annat.
– Det handlar också om att ta del av elevers och lärares svar, förstås. Kommunikation, helt enkelt.
Fredrik är 34 år – ung, men inte så ung att all ny teknik känns självklar. Det tog tid att bli nätaktiv.
– Jag hade nog en ganska hög inlärningströskel, men när jag insåg alla fördelar blev det mer och mer självklart att jag kunde och borde lära mig mer, säger han.
Och det gjorde han, med besked. I dag har Fredrik mejl, facebook, och bloggar och twittrar och länkar till Youtube och Spotify. Han använder kort sagt all kommunikation han kan komma åt.
Dessutom har han dubbla uppsättningar av alla medier – två facebookkonton, två bloggar och två twitterkonton.
Fredrik har ett facebookkonto för skolans värld, och ett annat för släkten.
Han har två bloggar – en riktad till eleverna och en till kollegorna.
Av samma orsak har han två twitterkonton.
Det blir totalt sex medier att hålla reda på. Förutom mejl och telefon förstås.
Och dessutom har han börjat experimentera med Googles nya alternativ till Facebook, Google+.
Varför så mycket? Fredrik verkar tycka att det är en naturlig utveckling.
– Det började med att jag startade en blogg om skolfrågor i maj 2010, Swing it Magistern. Den fungerade som ett slags utlopp för mina funderingar om jobbet och skolan. Som ett sätt att sortera tankarna i skallen, kan man säga, och få igång ett samtal med kollegorna om lärarlivet.
En blogg till, för eleverna, kändes naturligt. Fredrik undervisar i elgitarr och bas sedan 2002 och har därför startat Gurabloggen, som ska bli ett forum för utlärning. När eleverna kommer hem kan de ta del av länkar till saker som dykt upp under lektionen, som exempelvis att gå in på Spotify och lyssna på en viss musiker.
– Jag ville komma utanför gränsen för de vanliga tjugominuterslektionerna. Eleverna kan enkelt ställa frågor och snabbt få svar om övningar och ackord. Jag har inte hållit på så länge men hittills har det varit mycket positiv respons.
Fredrik använder även nätet på lektionerna. Han kan ta upp noter på sin iPad och lägga den på notstället framför eleven. Eller utnyttja programmet Garageband för att få en kompbakgrund.
– Spotify och sociala medier är en verklig revolution för oss musiklärare. När jag gick min utbildning hade jag aldrig kunnat drömma om att musik skulle bli så tillgänglig, säger han.
Facebook, och det liknande men kortare Twitter funkar också bra. Fredrik har alltså dubbla adresser, för att skilja på privatlivet och skolan.
– Jag för ju inte en diskussion med mina vänner om vilken single malt-whisky som är bäst inför mina elever, även om inte det är något att hymla med. Och eleverna ska inte behöva känna att jag skriver saker om dem som kan läsas av släkt och vänner, även om det inte rör sig om några större hemligheter där heller, säger han.
Att skilja på jobb och privatliv är helt enkelt en bra tumregel, anser han.
– Eleverna tycker att det är jättebra, ”då finns det ett utrymme som bara finns för oss”, säger de.
Skillnaden mellan Facebook och Twitter har blivit mer och mer tydlig: På Facebook har man nära kontakter, Twitter har en mer professionell ton.
– Jag har inte särskilt många nära bekanta och släktingar som hänger på Twitter. Kanske för att det är så lätt att skicka iväg ett kort meddelande och lika lätt att snabbt läsa vad andra skrivit i någon fråga.
Fredriks twittrande handlar ofta om hans fackliga uppdrag i Lärarförbundet.
– Där kan man också snabbt få hjälp. Frågar man något på Twitter får man ett svar, på Facebook får man kanske inget svar alls.
Twitter har mer och mer tagit över hans nätverkande. ”Långbloggen”, som Fredrik kallar det, där inläggen är milslånga jämfört med Twitters 140 tecken, har kommit på undantag.
Fredrik kallar Twitter och bloggarna för det utökade lärarrummet, ”ett jättenätverk för alla som är intresserade av skolfrågor”. Senaste halvåret har många lärare tillkommit i nätverken.
– Vi är en liten men ganska snabbt växande skara som jobbar så här.
Men man ska komma ihåg att ganska många elever faktiskt inte använder sociala medier, för att de inte kan eller för att deras föräldrar vill begränsa deras skärmtid.
På Anebyskolan visade en liten studie att knappt var tredje elev inte använder Facebook.
– Det måste man respektera och komplettera internet med gammaldags informationsspridning, tycker Fredrik. Papperslappen är inte utdöd. Än.