Utan musik i skolan och en fantastiskt kaxig musiklärare hade det inte blivit något sjungande för Leonard Löfstrand. Nu i höst var han en av 20 som gick vidare i TV4:s ”Idol”.
– Att jag kom med i Idol var verkligen en chock. Jag trodde inte att jag skulle gå vidare till programmet. Jag är inte ledsen att jag åkte ut, jag hade kul och utvecklades och sjöng för den största publik jag någonsin sjungit för, säger Leonard Löfstrand.
Han pratar med skärpa i rösten. Ler. Säger att han har blivit bättre på att ge intervjuer.
– Idol-juryn kallade mig ”mystisk”. För att jag inte sa så mycket i tv-intervjuerna. Men man är inte van att ha en kamera upp i fejset, nu har jag blivit bättre på det.
Tidningar och tv-reportrar kallade Leonard Löfstrand för flickidol. När han berättar om det gör han citationstecken runt ordet. ”Flickidol”. Kanske beror smeknamnet på det stora leendet. Eller på det bruna håret som slutar ovanför ögonbrynen. Precis det hår som Alexander Bard i Idol-juryn dissade så hårt i tv.
– Jag var inte beredd på att de skulle gå på så hårt om mitt utseende. Men jag orkar inte bry mig om sånt som att folk säger att jag har Justin Bieber-frisyr. Jag har haft samma frisyr i sex år. Och jag har aldrig kallat mig själv för flickidol. Men det är inget negativt. Det är bara att tacka och buga.
Att Leonard Löfstrand skulle börja med musik var ingen självklarhet. Han tänkte satsa på fotboll. Musik var inget man höll på med. Tills några kompisar visade honom Smoke on the water på gitarr. De hade lärt sig låten på musiken, och Leonard tyckte det lät coolt. När han också fick musiklektioner i sjuan började han plinka gitarr. Idén om att sjunga kom först senare.
– Min musiklärare Lena Eklund och morsan var de som fick mig att börja sjunga. Min musiklärare uppmuntrade mig och min musik, gav mig komplimanger. Det uppskattade jag eftersom hon är kaxig, ärlig. Jag har egentligen aldrig sagt det till henne, att det var hon som fick igång mig på musiken.
Leonard hade anmält sig till skolans talangtävling i åttan.
– Men jag höll på att banga ur. Tänk dig själv att du bara har sjungit i en månad, och så ska du stå på scen framför 400 personer. Jag gick på en liten skola och ifall jag gjorde dåligt ifrån mig skulle jag få höra det.
Då klev Leonards musiklärare fram.
– Hon sa att ”ska du ha MVG i musik så får du ställa upp i talangtävlingen”. Jag visste att hon menade allvar. Så jag bestämde mig för att pressa mig själv att våga.
Leonard skulle framföra en duett tillsammans med en kompis. Han satt och skakade innan han skulle upp på scen. När han kompade darrade benen under gitarren.
– Jag var fruktansvärt nervös. Och så vann vi hela tävlingen. Den lilla händelsen har påverkat mig rätt mycket. Det är coolt. Jag utvecklades musikaliskt för att jag pushade mig själv. Hade inte min musiklärare tvingat mig att vara med hade jag nog varit flera år bakåt i musikkarriären. Jag kanske inte ens hade hållit på med musik, säger Leonard Löfstrand.
Han tycker att det är viktigt med musik i skolan. Och att ha uppmuntrande lärare. Han säger att han själv verkligen har fått stöd i sitt musicerande, både innan och efter Idol.
– Alla musiklärare är lite anti-Idol. De vill ju inte att personer ska få negativ kritik och sluta med musiken helt. De vill att musiken ska vara för alla. Så mina lärare har pratat om vad som kan hända ifall man söker Idol, att man kan bli Idol-stämplad och sån’t. Men de har alltid varit uppmuntrande. Om jag bad om hjälp inför Idol så fick jag hjälp till 110 procent.