Bilden förklarar det svåra

– Om en besökare hos oss på Visualiseringscenter C inte har fått ökad förståelse för bildens kraft när de går härifrån så har vi misslyckats totalt, konstaterar Andreas Larsson som arbetar som pedagog och guide på Visualiseringscenter Norrköping. För det är just det som är centrets syfte: att ge insikter i hur viktig bilden är för vår uppfattning av världen, alltifrån konkreta föremål och kroppens anatomi till händelseförlopp och sådant som inte går att uppfatta med blotta ögat.

– Tanken är också att presentera modern teknik på ett interaktivt och annorlunda sätt. Här översätts stora datamängder till lättillgängliga bilder. Alltihop handlar om visualisering, både med hjälp av avancerade och tämligen enkla bilder, säger Andreas Larsson.

Vi inleder guidningsturen vid det ”virtuella obduktionsbordet” som ingår i den permanenta delen av utställningarna. Bordet styrs på ungefär samma sätt som en iPhone och på skärmen syns en människokropp. Den verklighetstrogna representationen visar sig vara en kvinna som har omkommit i en trafikolycka. Andreas Larsson drar med fingret fram och tillbaka, vrider och vänder på kroppen som kan studeras i detalj från olika vinklar.

– Vi har gjort en tredimensionell modell av den här kroppen med hjälp av en skiktröntgen, säger han och förklarar att den mäter kroppens täthet. Genom att plocka bort olika vävnader kan betraktaren välja vilket lager han eller hon vill titta på. Och den som vill studera kroppen i genomskärning kan göra det.

”Obducenten” kan se vilka skador kvinnan har råkat ut för; bland annat en käkfraktur och en lårbensskada. Själva dödsorsaken visar sig vara en bruten nacke.

– Jag tror det här är en bra start för att fånga elevernas intresse för människokroppen, istället för att bara titta på en statisk plastmodell. Dessutom ger det förståelse för hur kroppen kan avbildas från olika håll, säger han.

Vid obduktionsbordet blir det också tydligt hur en tvådimensionell bild skildrar djup och volym och att det som syns på utsidan inte alltid rimmar med det som finns på insidan.

Visualiseringscenter C består av många delar. Dels en publik verksamhet med utställningar och biovisningar för allmänhet och skolor, med koppling till didaktik, lärande och pedagogik. Och dels en forskningsbaserad del som bedrivs tillsammans med Linköpings universitet och i samarbete med näringsliv och producenter.

– Vi är världsledande inom visualiseringsteknik och kombinationen av våra verksamheter gör oss helt unika.

Än så länge ligger tonvikten i utställningarna kring naturvetenskap. Men en av Andreas Larssons uppgifter är att bredda verksamheten och anpassa den till olika målgrupper. Han minns särskilt en bildlärare som inte var övertygad om att hon och hennes elever skulle få ut särskilt mycket av besöket – på tok för mycket teknik och NO för hennes smak, tänkte hon.

– Men när vi började prata om varför vi färgkodar schematiska delar i bilder – bilder som är utformade för att beskriva vetenskapliga förlopp – trots att det inte alls stämmer med verkligheten, så mjuknade hon. Här finns något för alla.

Vi går vidare till en annan station i den permanenta utställning som skildrar hur vetenskapsmän och konstnärer har tolkat och illustrerat människokroppen, från 1500-talet fram tills i dag. Här visas ”vanliga” bilder på en dataskärm utformad som en historiebok, alltifrån Leonardo da Vincis studier av en livmoder till läkaren och anatomen Andreas Vesalius bilder.

– I det här fallet framgår det hur vår kunskap om människokroppen har utvecklats. Och att vi redan tidigt lyckades beskriva saker ögat inte kan uppfatta med hjälp av schematiska bilder, säger han.

Betraktaren kan även reflektera över hur bildspråket har utvecklats de senaste 500 åren.

– Det här är konsthistoria, i alla fall för mig. Här kan vi se hur olika tekniker används och hur bilder kan få olika betydelser i olika kontexter, säger han och bläddrar vidare till en bild som skildrar kroppen som en fabrik, tecknad av Fritz Kahn 1919. En tydlig tidsmarkör.

Visualiseringscenters projekt ”Kids in the space” är tänkt att öka elevernas förståelse för rymden. I det här projektet får de möjlighet att skapa sin egen planet, med hjälp av egna bilder och påhittade fakta. Sedan blir det dags för en tur i rymdskeppet. Till den hemsnickrade planeten.

– Vi placerar in elevernas planet i vårt universum och plötsligt dyker Hästplaneten upp, för den är väldigt vanligt förekommande i den här rymdturen, liksom Lionel Messi-planeten…

Slutligen avrundas resan med en liten tur till valfri plats inom solsystemet.

I det här projektet har det varit särskilt intressant att se vilken nivå eleverna ligger på, tycker Andreas Larsson.

– Och då syftar jag inte bara på ren ämneskunskap. Eleverna tar till sig mediet på ett helt annat sätt än lärarna, säger han.

Han berättar om ett besök där barnen inte hade några som helst svårigheter att förstå att de var ute och flög i realtid. Eller att de själva kunde vara med och interagera och styra händelseförloppet. Medan lärarna tolkade rymdresan som en film.

Hur olika djur ser och varför de ser på olika sätt är också något som Visualiseringscentret har valt att belysa. Exempelvis visas bilder som ger oss en föreställning om hur dåligt fisken ser i jämförelse med sälen.

– Bildbehandlingens utveckling och forskningen kring djurens seende hänger ihop. Bland annat har vi lärt oss mycket om skärpan vid fotografering genom att studera fåglars ögon.

Intill visas virtuella fantasidjur på en savann, på en stor vit duk. Djuren står och vaggar lite fram och tillbaka och när vi kommer närmare blir de skrämda och börjar lunka iväg i riktning mot horisonten.

– Djuren reagerar på publikens beteende och det har vi lyckats åstadkomma genom att en sensor känner av våra rörelser. Dessutom ingår det en gnutta artificiell intelligens i det här momentet. Djuren har en egen personlighet och deras reaktioner styrs av deras tidigare erfarenheter av publikens rörelsemönster.

”Här har jag stått och undervisat om storleksförhållanden mellan spermier och äggceller i åtta år. Och haft helt fel”. Det var det första Andreas Larsson tänkte när han tittade på den datorskärm som beskriver proportioner och storleksförhållande på ett pedagogiskt sätt, genom att ställa exempelvis molekyler, hivvirus, spermier och äggceller bredvid varandra. Han tycker att en stor del av dagens läroböcker misslyckas med att beskriva det, än i dag.

– Det gäller att inte fastna i läroböckernas schematiska bilder som kan vara väldigt missvisande. Till exempel trodde jag att skillnaden mellan kvinnans ägg och en spermie var betydligt mindre än vad som framgår här på datorskärmen.

Och den här typen av insikter får man bara genom bilder, konstaterar han.

– Här krävs bättre samarbete mellan olika ämneslärare. Det skulle kunna reda ut en hel del felaktigheter. Man måste ta mer hänsyn till de estetiska aspekter som gör att vi kan förstå oss på vårt inre. I det här fallet är bildens kraft mycket starkare än textens.

På bordet bredvid presenteras olika samband mellan naturens beståndsdelar; fotosyntesen, växtceller och kloroplaster, för att bara nämna några. Och när användaren klickar på en avbildning dyker en rad andra bilder upp, med text som beskriver hur allting hänger ihop. Det blir också uppenbart hur vackra naturens abstrakta former kan vara.

– Vid den här montern brukar eleverna stå helt tysta, de tappar hakan och det blir nästan för mycket att ta in, säger han.

Det går en hel del ström på Visualiseringscentret. Särskilt till själva finalnumret; den så kallade domen där besökaren omsluts av både ljud och rörlig bild. Domen rymmer 99 personer och filmduken hänger som en stor kupa över publiken. I domföreställningarna får publiken följa med på olika resor, genom rymden, genom Darwins liv och forskning eller dyka ner i havsdjupet för 82 miljoner år sedan.

– Det här är den största upplevelsen för de flesta besökarna. Det säger sig självt vad bilden har för betydelse när man tittar på de här filmerna. Här arbetar vi med stereoskopteknik och till vissa filmer används 3D-glasögon som skapar ett visuellt djup som egentligen inte finns, förklarar han.

Filmen sträcker sig i 360 grader runt publiken. Med andra ord kan betraktaren vända sig om och se hur avståndet mellan de just passerade planeterna blir allt mindre.

Det finns också en demokratisk aspekt när det gäller förståelsen av bildens betydelse, poängterar Andreas Larsson. Att lära sig tolka bilder och inse bildens kraft är viktigt för att kunna lära sig att förstå sig på samhället. På så sätt kan vi lära oss att skydda oss från felaktiga bilder eller propagerande budskap. Det ökar även medvetenheten om vilken omvärldens uppfattning kan bli när vi presenterar oss själva med bilder.

– Min förhoppning är att ett besök hos oss leder till att eleverna vågar ifrågasätta bilder i större utsträckning, säger Andreas Larsson.