Jag älskar att prata om vilka möjligheter vi alla har att leka inom konsten. Det finns inga rätt och fel, det finns inte ens någon som exakt kan tala om vad konst är. Om vi accepterar detta kan vi ge oss in och leka i konstens värld, med hjälp av konstnärerna själva. Jag har bilder av ett antal nu levande konstnärer jag brukar visa och diskutera kring för att tydliggöra hur jag menar.
En av dessa konstnärer är Julia Peirone och hennes bok ”Blind smek min kind” från 2002.
Den boken är ett under av lekfullhet! Julia Peirone tecknar en kvinnogestalt på foton hon hittat i tidningar och på tv. Gestalten kliver in i bilden och förändrar handlingen. Hon ser en plats där hon vill vara och kliver helt sonika in där.
Den bild jag har valt ingår i en serie där gestalten griper in i fotbollsmatcher. Hon säger till spelaren som ska göra ett inkast ”Passa mig!”, hon kramas tillsammans med de andra fotbollsspelarna efter ett mål och hon gör en bicicleta. I den här bilden är hon domare; vad gör hon egentligen? Jag ser det som att hon visar ut målvakten, men det kan också vara så att hon delar ut ett gult kort.
Jag brukar visa dessa bilder som en ingång till att göra collage. Eleverna har fått ta kort på sig själva, som vi skrivit ut i lite olika storlekar. Dem kan de sen klippa ut och klistra in i tidningsbilder. Vi har redan innan klippt ut många tidningsbilder, sorterade efter olika teman som människor, sport, natur, djur och arkitektur.
Eleverna klipper och klistrar i sina egna bilder och i tidningsbilderna. Julia Peirones bilder ger en underbar ingång i att fundera i vilken miljö man vill vara och vad man vill göra där. Det fungerar i alla åldrar!