Viktigt börja tidigt med NO-texter

– Min studie visar att texter bidrar till en ökad användning av det naturvetenskapliga språket och hjälper lärare att beskriva och förklara fenomen.

Annika Mindedal är lågstadielärare. För tre år sedan blev hon antagen till Nationella forskarskolan i läs- och skrivutveckling. I våras var hon klar med sin licentiatavhandling som handlar om hur text används som resurs i NO-undervisningen.

– Jag var nyfiken på hur man arbetar med faktatexter på mellanstadiet.

Att hon valde ämnet beror dels på att det finns få studier om NO-undervisning i åldrarna 5 till 12 år och då särskilt om bruket av texter. En annan anledning var att internationella studier visar på en nedåtgående trend för svenska elever i både naturorienterande ämnen och läsförståelse.

– Det tycks finnas ett samband där de som lyckas bra på läsförståelseprovet även lyckas bra i matematik och naturvetenskap.

I studien följde Annika Mindedal ett fysiktema om magnetism i en femteklass. Bland annat filmade hon lektionspassen och samlade in all text som användes och producerades.

– Studien är begränsad, men den säger ändå en del om vikten av text.

Eleverna i undersökningen var intresserade och aktiva, läraren väl förberedd och entusiasmerande. Läraren utgick mycket från elevernas förkunskaper och frågor. Under alla fyra passen arbetade de i grupper med att undersöka magnetism.

Klassen använde ingen lärobok under fysiktemat. Läraren läste däremot läroböcker och andra texter inför lektionerna.

– Läraren använde i första hand text för egen del, för att samla information och välja innehåll.

Text användes också för att organisera arbetspassen. Eleverna fick frågor som de använde när de experimenterade och undersökte.

När klassen bearbetade grupparbetena i helklass sammanfattade och förklarade läraren både muntligt och skriftligt. Ofta ledde det till att text skapades på tavlan. Här syntes spår av läroboken.

Taveltext kom att spela stor roll och knöt ihop det klassen gjort tillsammans. De texter som skrevs på tavlan bidrog till en ökning av det ämnesspecifika språket, konstaterar Annika Mindedal.

Hon såg flera exempel på att naturvetenskapliga begrepp kom in när text var närvarande, till exempel användes ord som ”attraherar” i stället för att ”dra till sig”.

– I samtalen runt taveltexten lyftes det naturvetenskapliga språket. De andra samtalen fick ofta en mer vardaglig karaktär.

Eleverna producerade inte mycket egen text. De skrev kortfattade laborationsanteckningar och kopierade taveltext i sina NO-häften. Läraren hade tidigare arbetat med att först låta eleverna skriva hypoteser, men prioriterat bort det. Det fanns inget stöd för ett mer naturvetenskapligt skrivande, påpekar Annika Mindedal.

– De fick ingen ledning i att utveckla sitt skrivande. Det var okej att skriva lite hur som helst och till exempel besvara en fråga med ”Ja”.

Att läraren valde bort texter handlade framför allt om tid. Klassen hade 80 minuter NO varannan vecka. Då berättade läraren valda delar av läroboken.

– Det uppskattades av eleverna, men det fattas att de inte får läsa själva. Jag tror att det skulle fördjupa både ämneskunskaper och läsförståelse om de fick hjälp att läsa och skriva enligt naturvetenskaplig tradition.

En annan orsak till att läraren sade sig välja bort läsning var att eleverna läste så mycket i andra ämnen. Men det är en missuppfattning, menar Annika Mindedal.

– Många lärare saknar kunskap om olika typer av ämnestexter och hur de är konstruerade. Kanske har man inte fått tillräcklig utbildning om läsundervisning och behöver fortbildning.

Det har blivit tydligare i den nya läroplanen att lärare ska undervisa om lässtrategier och olika texttyper. Redan i årskurs 1–3 ska elever till exempel arbeta med beskrivande, förklarande och instruerande texter. I årskurs 4–6 kommer även argumenterande texter in.

– NO-texter är informationstäta och innehåller tekniska termer. Det behövs för att klassificera, analysera och förklara fenomen. Man måste kunna tillgodogöra sig den typ av texter som finns i samhället.

Textfattigheten kan leda till att elever får svårigheter när de möter texter som ställer ännu högre krav på läsaren. Då kan de drabbas av det som professor Caroline Liberg kallar för ”NO-chock”, påpekar Annika Mindedal.

– Jag pläderar för en modell där man kombinerar ett undersökande arbete med lärarlett textarbete om innehåll och form.

Hon förespråkar samverkan mellan olika ämnen.

– Vill man använda de 80 minuterna till att experimentera i NO-salen, kan man läsa texterna på svensklektionerna. Arbetar du som klasslärare med årskurs 1–6 kan du ofta styra själv. Arbetar du med 7–9 kan du samarbeta med svenskläraren eller andra ämneslärare. Huvudsaken är att eleverna får explicit undervisning även om hur man läser och skriver i NO.