Med Bodil lyfter läsningen

Vi träffas i hennes rum som är centralt beläget i den moderna byggnaden, i nära anslutning till studievägledarna och elevernas arbetsplatser. Här finns hon varje dag – man kan som lärare eller elev boka tid eller bara slinka in på impuls.

– Jag vill vara synlig! Alla vet nu var jag finns och jag får många spontana besök. Att jag har ett så fint och bra placerat arbetsrum ger signaler att detta är en viktig verksamhet, säger hon belåtet.

Eleverna går på olika slags vårdutbildningar. De kan antingen arbeta som vård-biträden eller läsa vidare till sjuksköterska efteråt. Här finns även utbildning till barnskötare. Yrkesskolan i Danmark ingår inte i gymnasieskolan, utan är separerad från det systemet. Halva delen av utbildningen är teoretisk och den andra halvan praktisk. Eleverna är allt mellan 18 och 60 år.

Läsvägledarna är resultatet av en politisk satsning. 2006 antogs nämligen en nationell handlingsplan i Danmark för att stärka basfärdigheterna i skolan, bland annat läsningen. Alla yrkesskolor skulle anställa läsvägledare enligt denna plan.

Nu har de tre projektåren gått och de nationella pengarna är slut. Det är alltså upp till skolarna själva att finansiera tjänsterna.

På sosu har man tagit detta på allvar. Skolan har tagit fram en egen handlingsplan för läsvägledningen. Där står att man ”genomför en koordinerad och effektiv insats till alla elever i läsning”. Målet är att alla elever ska erbjudas läsvägledning. Elever med dyslexi och danska som andraspråk nämns specifikt som målgrupp för insatsen.

Bodil Pedersen är en av få läsvägledare i landet som är anställd på heltid. Även om hon skämtsamt säger att hennes mål är att avskaffa sig själv, så förstår man snabbt att hon behövs.

En av hennes arbetsuppgifter är nämligen att ”planera, samordna, övervaka, tolka och kommunicera resultaten av lästester och screening och därmed upptäcka och åtgärda elevernas individuella lässvårigheter”. På sosu blev det nedslående resultatet av en sådan screening att cirka hälften av skolans elever hade läskompetens under motsvarande grundskolans årskurs nio. Naturligtvis ett resultat som manade till åtgärder.

– Detta var en ögonöppnare för oss. Lässvårigheter är säkert en av anledningarna till att elever slutar här innan de fullgjort sin utbildning. Nu har vi tagit tag i saken och i och med att jag finns för elever, lärare och skolledning så arbetar vi på bred front.

Det är ingen risk att Bodil Pedersen sitter ensam på sitt kontor och rullar tummarna. Hon är en mångsysslare och hennes arbetsuppgifter på skolan är många. Hon ska arbeta förebyggande med idéer kring skolans läsinsatser. I uppdraget ingår också att vara mentor för sina kollegor och att bidra med vägledning om åtgärder och användning av resurser i förhållande till läsning och skrivning. Hon ska samarbeta med andra myndigheter kring risken för att elever hoppar av och bidra med motåtgärder. Att ta fram och tillämpa metoder för utvärdering och kvalitetssäkring av olika läsinsatser är en annan del av hennes många åligganden.

Ska man ta fram ett koncentrerat av hennes digra arbetsbeskrivning, så har en läsvägledare tre huvuduppgifter i förhållande till den nationella handlingsplanen för läsning: testning av elever, undervisning av elever i behov av stöd och så rollen som konsult och resursperson i läsning för hela skolan. Sammantaget ska detta ses som en målinriktad, långsiktig insats för att öka genomströmningen av elever inom yrkesutbildningarna. Målet är att 95 procent ska ta sig igenom motsvarande vårt gymnasium år 2015.

– Kanske mer en vision än ett mål, säger Bodil Pedersen nyktert.

En lärare som Bodil Pedersen har sam-arbetat med är Jytte Fyhr, som undervisar i naturfag (det vill säga basal fysik, kemi och lite matematik). Många elever upplever särskilda svårigheter i detta ämne och har bland annat stora problem att ta sig igenom lärobokstexterna.

Bodil Pedersen har suttit med på Jytte Fyhrs lektioner och lyssnat. Sedan har de diskuterat tillsammans om hur de med gemensamma krafter kan hjälpa eleverna.

Tillsammans har Jytte Fyhr och Bodil Pedersen utarbetat en metod i ämnesspecifik läsning som går ut på att de förbereder eleverna genom att prata med dem om målen och inte minst syftet med ämnet. Därefter lägger de upp en lässtrategi. Sedan följer en föreläsning där eleverna ges en översikt över innehållet i en text. Metoden innehåller även så kallad ”efterläsning”, då man sammanfattar innehållet tillsammans och eleverna får summera vad de lärt sig. Slutligen utvärderar man läsningen och diskuterar framgångsfaktorerna och hur man faktiskt gjorde. Jytte Fyhr och Bodil Pedersen har också utarbetat en blankett, där eleverna själva ska formulera:

• Varför de ska läsa texten
• Vad de ska kunna när de läst den
• Hur de ska läsa, vilken strategi de ska använda 
• Vilka lästekniker de ska använda.

Jytte Fyhr är mycket entusiastisk över samarbetet och är helt klar över sin roll som ”läslärare” och som lärare i naturfag:

– Jag och alla andra ämnes- och yrkeslärare måste arbeta med vår läraridentitet och vad vi anser ingår i vårt ämne. Språket vi använder är ofta väldigt akademiserat. Ju mer vi har studerat, desto högre grad av abstraktion har våra studier präglats av. Detta gör att det språk vi använder är väldigt långt ifrån elevernas eget. Glappet är mycket större än vi tror!

Elevernas språkliga förutsättningar börjar också klarna för dessa båda lärare. Man har konstaterat att de både har ett otillräckligt generellt ordförråd och för lite kunskap om den ämnesspecifika terminologin.

– Vi har även förstått att de inte har den förförståelse man språkligt behöver. Vissa ord som vi tror att de behärskar kan vara helt främmande för dem, som till exempel ”projekt”, säger Jytte Fyhr.

Många har läs- och skrivsvårigheter som är av mer allvarlig art. I en normalstor klass har cirka fyra elever dyslexi, uppskattar Bodil Pedersen.

– Jag finns här som en garant för att dessa elever ska få allt stöd de behöver för att klara sin utbildning. I dag finns det så många möjligheter till stöd, inte minst digitala, och det är min uppgift att se till att eleverna får rätt hjälp. Och att det inte upplevs som stigmatiserande att få den hjälpen.

Hon menar att minst ytterligare fyra i en normalklass – utöver dem med dyslexi – behöver extra stöd i sin läsning.