Förskoleklassen har fått ett eget stycke i skollagen och en ny läroplan. Anna-Karin Larsson, förskollärare på Haverdals byskola, tycker fortfarande det är klassen som kommer i kläm. – Vi är ett ingenmansland och har alltid varit, men jag känner att en förändring är på gång, säger hon.
– Vi diskuterar mycket, men det står ju inte precis i nya läroplanen hur vi i förskoleklassen ska göra, säger hon.
Förskoleklassen omfattas av de första kapitlen i skolans läroplan. När det kommer till detaljerade kunskapsmål gäller de endast från första klass. De knappa texterna innebär stor pedagogisk frihet, men gör också arbetet svårdefinierat tycker Anna-Karin Larsson.
Hon saknar utbyte med andra i samma arbetssituation om hur läroplanen ska användas, hur man ska dokumentera enskilda barn och utvärdera till exempel.
Enligt skollagen ska det hållas utvecklingssamtal i förskoleklassen varje år. Inför det krävs dokumentation av det enskilda barnets lärande och utveckling. Däremot får inte lärarna i förskoleklassen skriva individuella utvecklingsplaner eller omdömen.
– Vi pratar mycket i tvärgrupper om till exempel hur de skriftliga omdömena i de äldre klasserna ska utformas. Jag har också efterfrågat samarbete med andra förskollärare, vilket min rektor är positiv till. Jag undrar hur jag ska utveckla mitt arbete med bedömning av lärandet och elevernas utveckling, säger Anna-Karin Larsson.
Hennes uppgift är att sammanföra arbetssättet i förskolan med skolans läroplan och hur det uppdraget tolkas är olika.
– Vissa lärare i förskoleklass använder grundlärarnas sätt att dokumentera och bedöma barnen. Lärarna har samma mallar och målböcker för alla barn. Men jag lutar mig mer mot förskolans arbetssätt. Jag har hittills haft en egen metod för dokumentation, en vägg med ämnen och teman som barnen är med och bygger upp, berättar Anna-Karin Larsson.
Säkert kommer hennes sätt att arbeta förändras nu, men det är för tidigt att säga hur. Ett frö måste få gro. Hon vill i alla fall att det ska synas i arbetet att hon är utbildad förskollärare, inte grundskollärare.
– Jag är förskollärare och jag är stolt över det. Jag jobbar alltid tematiskt, utifrån barnens kunskaper med leken som utgångspunkt. Vi förskollärare har slagits hårt för att komma in i skolans värld och jag tycker vi lyckats bra. Nu vill man tydligen ändra på det, säger hon.
Anna-Karin Larsson är kritisk till den nya lärarutbildningen som innebär att förskoleklassens lärare i fortsättningen ska utbildas inom programmet för grundlärare i årskurs ett till tre, medan förskollärarna får en egen examen för arbete i förskola.
Överlag tycker hon det saknas kunskap om skillnaderna mellan förskola, förskoleklass och skola.
– Jag ser på barns språkutveckling i ett bredare perspektiv än en lärare, som mer fokuserar på läsinlärningen. Barnen ska känna nyfikenhet att lära, ett sug, när de lämnar förskoleklassen. Jag ska förbereda barnen på årskurs ett genom att jag berört de flesta målen i de två första kapitlen i läroplanen.
Hennes sätt att planera och dokumentera verksamheten skiljer sig från grundlärarnas.
– Jag går inte in i vartenda detaljerat mål i läroplanen, utan det är en helhet. Jag skriver förstås ner mål och gör pedagogisk planering, men jag kan inte skriva en detaljplan för allt, säger hon.
Samarbetet mellan förskolan och skolan betonas i förskolans läroplan. Anna-Karin Larsson önskar hett att all personal i förskolan ska läsa läroplanen för förskoleklassen och grundskolan och att alla i grundskolans lägre åldrar läser förskolans läroplan så att förståelsen ökar.
– Det finns ett glapp. Man kanske har försökt minska det genom att föra in mer ämnesorientering i förskolans läroplan. Men jag kan samtidigt tänka kring det: Var tog leken vägen?
Anna-Karin Larsson tycker också det behövs mycket samarbete mellan klasserna i grundskolan. Själv arbetar hon i en sammanslagen klass av förskoleklass och årskurs ett tillsammans med en grundskollärare.
– Jag tycker det fungerar bra med gemensam klass, eftersom barnen är på så olika nivå i den här åldern. De i förskoleklassen som redan kan läsa får mer utmaningar av ettorna som också kan hjälpa de yngre. Det finns en sådan lycka i att hjälpa till att knäcka läskoden.