Avtal måste säkra att statens satsningar ger höjda lärarlöner när de når kommunerna, skriver företrädare för Lärarförbundet.
Lärarförbundets medlemmar visar ett starkt engagemang och en imponerande vilja. Vi har gemensamt arrangerat manifestationer i Göteborg, Malmö och Stockholm. Och många lärare, skolledare och studerande har vandrat på gator och torg för att väcka upp slumrande politiska beslutsfattare på nationell och kommunal nivå.
Lärare berättar om allvaret och det ohållbara i dagens situation när generande få studerande väljer läraryrket, knappt en sökande per utbildningsplats, och att uppemot hälften av lärarna överväger att lämna yrket på grund av alltför låga löner.
Den politiska analysen borde vara att attraktiviteten ska förbättras omedelbart och att lönerna ska höjas med 10 000 kronor på några år. Då vet vi att unga talanger lockas till yrket och att lärare stannar kvar.
Arbetsgivarna — oberoende av om det är kommunala, statliga eller privata — har inte tagit sitt ansvar och fungerar illa som ekonomiska källor för kraftfullt höjda löner.
En stötande majoritet av arbetsgivarna siktar konsekvent på att träffa den allra lägsta löneökningsnivån i avtalen. Det är en obegriplig och omdömeslös värdering av lärares egentliga arbete. Det är en monumental brist på insikt om förskolans och skolans betydelse för Sveriges framtid.
Vår gemensamma analys utifrån decennier av erfarenheter från lokala förhandlingar är att ansvaret för lönerna måste vidgas. Regering och riksdag måste ta ett större ansvar och inta en drivande roll för att snabbt öka attraktiviteten i läraryrket. Nu och framöver måste omfattande och bindande resurser avsättas för att lyfta lärarlönerna till högre nivåer.
Skolhuvudmännen måste ta sitt ansvar men statliga resurser måste också styras för att bryta de lokala huvudmännens bristande förmåga att garantera goda löneökningar. En statlig lönesatsning är definitivt en realistisk framgångsväg.
Den knäckfråga som kräver en effektiv lösning handlar enligt vår mening om att vi
i Lärarförbundet ska verka för att teckna bindande kollektivavtal som säkrar att resurser från staten används till höjda löner när de når kommunerna.
Det löser elegant problematiken med att staten spelar en avgörande roll, utan att det inkräktar på parternas nuvarande förhandlingsrätt. Utan ett bindande avtal är risken stor att statliga lönesatsningar hamnar i kommunernas breda, djupa kista.
Vi Lärare öppnar dörrar för framtiden för nya generationer och har alla verktyg som ger unga hopp. Vi får bara tillbaka ett obetydligt erkännande från våra politiska beslutsfattare.
Det brådskar att bryta den destruktiva trenden och ersätta den med ambitiösa och målmedvetna satsningar. Kampen för högre löner kommer att fortsätta tills de politiska beslutsfattarna visar handlingskraft och förvandlar vackra ord nationellt till konkret handling lokalt.