Bra verktyg ger koll på helheten

– Vi kan väl börja med att titta på vad vi kom fram till när vi pratade om medinflytande senast, i våras? säger Anna Niklasson och bläddrar bakåt bland anteckningarna.

– Då bestämde vi att vi skulle ta tag i ansvarsgrupperna, och det har vi ju faktiskt gjort, säger Mia Lindström.

Avdelningens barn, som är i åldern 4–5 år, är indelade i olika grupper som ansvarar för olika ställen i förskolans lokaler, som att hålla ordning i en särskild hörna. Det tappades bort under en period men fångades upp igen efter det senaste utvärderingsmötet. Resultatet syns mycket tydligt just i dag eftersom barnen har fått hjälpa till att städa inför tidningen Förskolans besök. Material, teckningar och byggen ligger prydligt på borden och står fint uppradade på hyllor och i lådor.

– För oss handlar medinflytande inte bara om rättigheter utan också om att ta ansvar för varandra och för inne- och utemiljön, säger Mia Lindström.

– Vi försöker få till en stämning på avdelningen där alla ska känna sig lika mycket värda och våga säga vad de tycker och tänker, fortsätter hon.

Arbetet med medinflytande ska också kunna kopplas direkt till läroplanens strävansmål. Tillsammans har de kommit överens om hur de ska arbeta för att nå målen och när de anser att de har gått i hamn. Resultatet finns nedtecknat i ett särkilt dokument som fungerar som en stomme för mötet. I det står det till exempel att de ska ha diskussioner om vad barnen tänker och tycker, utmana barnen att använda sina uttryckssätt och ge barnen utrymme för inflytande. På flera punkter har de redan nått fram till den verksamhet som de vill ha, konstaterar de snabbt.

– Det märks att barnen frågar mer fritt nu än tidigare, säger Britt Svensson.

– Ja, det känns som att de tar för sig mer, även de sex nya barnen på avdelningen, säger Anna Niklasson.

– Jag tycker också att vi har blivit bättre på att låta barnen ställa hypoteser när vi arbetar med temat. Men i början av terminen kan vi vuxna ibland bli så ivriga i det vi vill åstadkomma att vi glömmer bort det, fortsätter Mia Lindström och får medhåll av de andra.

– Barnen tar också fler egna initiativ och vill gärna hålla i samlingar, spela teater, berätta och visa saker för varandra. Nu är det nästan så att vi får hålla tillbaka ibland så att det inte blir en tävlingsgrej av det, fortsätter hon.

De pratar om hur barnen ofta överraskar dem och tar plats även när det inte går så lätt. Som när en pojke på avdelningen som har svårt med talet ändå ville berätta och visa bilder från en resa. En annan pojke med liknande svårigheter visade upp sina nya skor och dansade inför alla andra och fick på så vis stå i centrum för en stund. Att få delge saker till andra och känna sig värd att lyssnas på är också medinflytande, resonerar de tre kollegorna.

Andra exempel på hur barnen har fått inflytande i verksamheten är den stora loppisen som hela förskolan ordnade för att hjälpa barnen på ett barnhem i Litauen. Och när de uppfyllde ett av barnens önskemål om att göra en utflykt till hans farmors gård i närheten.

Men det finns fortfarande utmaningar att jobba med för personalen. Att se till att alla barn får komma till tals, till exempel. Även de tysta och blyga och de som har svårt att kommunicera av andra skäl. De barnen behöver ibland få eget utrymme, utanför den stora barngruppen. Och barnen som inte ens har talet, hur vet vi om de känner att de har medinflytande? Det är en annan sak att fundera över.

Efter en lång diskussion med massor av tankar och reflektioner är det dags att runda av och titta på vad de ska jobba vidare med när det gäller just medinflytande. De bestämmer sig för att fortsätta att arbeta med att ställa mer öppna frågor till barnen och att lyssna på barnens hypoteser. Om sju veckor är det dags att titta närmare på hur det har gått och om kvaliteten har höjts ännu ett snäpp. Nästa vecka är det språket som man ska fokusera på.

– Verktyget som arbetslagen använder på sina utvärderings- och planeringsmöten, kallar vi för ”molnen”, säger förskolechefen Kent Roslund, som har sitt kontor i en annan del av byggnaden.

Tidigare tyckte många i personalen att kvalitetsarbetet var svårt och arbetslagen på de åtta avdelningarna jobbade på lite olika sätt med det. Samtidigt kom en rapport från Skolverket som kritiserade att hela läroplanen inte fanns med i verksamheten på alla förskolor, berättar han.

– Själva tyckte vi att vi hade hela läroplanen med hos oss men undrade hur vi skulle bevisa det. Personligen tycker jag att pedagogisk dokumentation ibland kan bli lite konstlad, som att man i efterhand söker efter målen i det som man har jobbat med.

– Vi ville kunna ha blick på allt för att försäkra oss om att hela läroplanen finns med.

Arbetsmetoden växte fram genom ett samarbete mellan Kent Roslund och förskolans verksamhetsutvecklingsgrupp, där en förskollärare från varje avdelning sitter med.

I korthet handlar det om att arbetslagen ringar in 6–7 områden som de kommer att arbeta med under året och som de kontinuerligt kommer att fokusera på och utvärdera. Varje strävansmål i läroplanen ska finnas med i något av dem. De olika områdena illustreras som moln i olika färger. Att det blev just moln beror helt enkelt på att de symbolerna fanns färdiga i ordbehandlingsprogrammet som de använde, berättar Kent Roslund.

När molnen är spikade listar arbetslagen hur de ska arbeta för att nå läroplanens mål inom varje enskilt område och hur det ska se ut när målen är uppfyllda.

På Villekulla har de bestämt sig för att arbeta med medinflytande, språket, ateljéarbete, matematik- och naturvetenskap, friskvård, leken i fokus och konstruktionslek och teknik – en vecka i sänder genom ett rullande schema.

Mia Lindström, Anna Niklasson och Britt Svensson tycker att molnen är en snabb och effektivt arbetsmetod som gör det tydligt hur verksamheten och barnen utvecklas, vecka för vecka.

– Det innebär också att vi numera blickar bakåt och framåt samtidigt som vi är ”här och nu”, säger Mia Lindström.

Att arbetssättet fungerar så pass bra tror de också beror på att de är trygga med varandra i arbetslaget och har en öppen dialog.

– Utvärderingar och reflektioner blir bäst när man har det som hänt aktuellt i minnet, säger Anna Niklasson.

– Sedan är det viktigt att vi också ser vad som är bra och kan stanna vid det, säger Britt Svensson.

Vid sidan av arbetet med molnen dokumenterar de mycket av vardagen och temaarbetet för att fånga upp vad barnen säger och tänker och kunna bygga vidare på det vid nästa tillfälle. Att sitta bredvid och anteckna när en kollega håller i samlingen är också ett bra sätt att kunna ge varandra feedback och att fånga upp konkreta exempel på vad barnen säger, som är värdefulla i utvecklingssamtalen.

– Ibland kan vi till exempel påpeka för varandra om någon frågeställning blev för svår, men aldrig inför barnen, säger Anna Niklasson.

I dag är det Mia Lindström som håller i samlingen. Tillsammans med barnen ska hon sortera en låda med sopor av olika slag. Mia Lindström ställer frågor om vad det är för material, vad man ska göra med de olika soporna och vad barnen tror kommer att hända med dem sedan. Efteråt känner hon sig ganska nöjd med hur diskussionen blev.

– Jag är alltid självkritisk men jag tycker att det blev ett bra samtal som många ville delta i. Man märker direkt om frågorna fungerar på den respons som man får från barnen. Det finns en risk för att samlingar blir som ett slags förhör där barnen känner att de måste prestera och svara rätt, säger hon.

– I dag är vi fullbemannade här och då är det lite lättare att vara pedagogisk och låta saker och ting ta tid. Sedan har man ju bra och dåliga dagar och då gäller det att kunna avlasta varandra när det behövs.

Nästa utmaning för personalen är en kurs i pedagogisk dokumentation som de precis har påbörjat, genom ett EU-projekt, tillsammans med förskolan i grannbyn.

– Vi tycker att vi är duktiga på den pedagogiska dokumentationen när det gäller temat och gruppens utveckling men det är svårare att dokumentera det enskilda barnets utveckling på ett bra sätt, säger Anna Niklasson.

– En annan fråga är hur man ska sortera bland alla anteckningar som man har gjort och bestämma vad man ska anteckna. Den vuxnes frågeställningar eller barnens svar? Eller både och? Det får inte bli för tungrott. Meningen är ju att dokumentationen ska vara användbar i utvecklingsarbetet, säger Mia Lindström.

På frågan om de behöver ytterligare kompetensutveckling med tanke på den reviderade läroplanens nya mål blir svaret: Det gör vi säkert, men nu gör vi det här!

Det har hänt att chefen, Kent Roslund, har skenat i väg och velat göra massor av förändringar på en gång, säger de, men då har de sagt stopp. Som visionsrik chef finns det en risk för att man glömmer hur vardagen på golvet kan se ut, med sjuka kollegor och annat, tror de. Samtidigt är det roligt att ha en engagerad chef.

– Vi har pratat jättemycket om att vi inte kan göra allt på en gång och påminner varandra om det. Vi tar en sak i taget utan stress, säger Mia Lindström.