Högre krav på lärandet

Politikerna vill utnyttja förskolans potential och resurser på ett bättre sätt och ge förskollärarna ett pedagogiskt ansvar som motsvarar den utbildning de har, berättar han.

– Men man kan också se det här som en uppdatering av läroplanen utifrån hur många redan arbetar. Regeringen vill öka likvärdigheten mellan landets olika förskolor. Det är inte längre upp till varje förskola eller kommun att bestämma lägsta nivån på verksamhetens kvalitet.

Christer Tofténius är ursprungligen förskollärare från Gotland men jobbar i dag som ämnesråd för regeringen. Han var ordför-ande i arbetsgruppen som skrev förslaget till den omarbetade läroplanen 2010. Förutom han själv ingick tre departementskollegor och pedagogikforskaren Sonja Sheridan. Men processen att ta fram en reviderad läroplan började långt innan arbetsgruppen bildades.

Det är många kockar som bidragit med ingredienser. Skolpolitiker, myndigheter, forskare, fackförbund och arbetsgivare har sagt sitt. När Skolverket lämnade sitt första utkast till regeringen blev kritiken på en hearing så stark att utbildningsdepartementet fick i uppdrag att skriva om förslaget.

Utbildningsministern Jan Björklund efterlyste mer tydlighet kring kunskapsorientering, att det enskilda barnets utveckling ska dokumenteras och att förskollärarna har ett särskilt ansvar för pedagogiken (se Förskolan 3/2010).

Efter det tillsattes en arbetsgrupp med Christer Tofténius som ordförande. Gruppen har inte jobbat ensam, utan haft kontakt med flera forskare och en referensgrupp som gett synpunkter.

– Vi är inte experter på barns utveckling. Därför har vi kontaktat både de forskare Skolverket använt och andra. Nationellt centrum för matematikutbildning i Göteborg har till exempel gett oss ett rikt material, säger Christer Tofténius.

Arbetet med att få fram ett slutligt förslag blev stressigt, de hade drygt tre månader på sig.

– Vi startade i slutet av februari 2010 och skulle lämna en promemoria i mitten på juni. Det som var svårast var att förtydliga de olika målen. Kring förskollärarnas ansvar var mycket arbete redan gjort sedan tidigare, säger Christer Tofténius.

Att skilja ut förskollärarnas ansvar från resten av arbetslagets var uppe till diskussion redan inför läroplanen 1998, men då blev det inte så, utan politikerna backade. Under åren 2003 till 2009 samarbetade
Lärarförbundet och Kommunal i ett projekt om yrkesrollerna i förskolan för att hitta en gemensam syn. Och i 2010 års arbete med läroplanen har Lärarförbundet drivit frågan hårt.

Vid sidan av förskollärarnas särskilda ansvar är nyheter i läroplanen tydligare mål för vissa ämnesområden, ett kapitel om uppföljning, utvärdering och utveckling samt ett kapitel om förskolechefens ansvar. Från och med nu förväntas kvaliteten öka i förskolan genom systematiska och vetenskapliga utvärderingsmetoder. För många förskollärare blir det inte stor skillnad jämfört med tidigare sätt att jobba. Men på vissa håll kommer läroplanen leda till förändringar för att klara målen.

– Det här innebär en ökad ambitionsnivå för vad varje barn har rätt att vara med om under sin tid i förskolan, säger Christer Tofténius.

Även om det är strävandemål i förskolan ska alla barn erbjudas möjlighet att lära och utveckla sitt kunnande inom en rad områden.

– Vi har i dag en ökad kunskap och insikt om hur små barn lär och vad som är möjligt att utveckla och lära sig. Lärandet startar inte vid sju års ålder. Forskningen har visat att det är viktiga år att ta vara på i förskolan.

Nya texter om kommunikation, matematik, naturvetenskap och teknik innebär ökat fokus från politikernas håll på just de områdena.

– Där ser regeringen att det finns ett bristande intresse i vårt samhälle. Det är för få som vill studera naturvetenskap och teknik på högskolan. Då måste man ju börja någonstans, man lägger grunden i förskolan, säger Christer Tofténius.

Samtidigt vill ämnesrådet varna för att stirra sig blind på de nya formuleringarna och missa allt som står i läroplanen precis som tidigare.

– Det är lika viktigt nu att till exempel utveckla barns skapande förmåga i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång, musik, dans och drama. Risken när man förtydligar något är att det blir väldigt fokus på det. Men det gör inte de mål som är oförändrade mindre betydelsefulla, absolut inte.

När läroplan och skollag förändras uppstår alltid diskussioner om förskolan riskerar att skolifieras. Det dementerar Christer Tofténius bestämt.

– Nej, man ska inte leka skola i förskolan. Det finns en annan pedagogik, andra arbetssätt och förhållningssätt i förskolan än i skolan. Regeringens avsikt är inte att förändra det.

Ett nytt begrepp i skollagen som omfattar förskolan är ”undervisning”. Det har väckt diskussioner tidigare, berättar Christer Tofténius som även arbetat med skollagen.

– Kan ett begrepp som är så förknippat med skolan anpassas till förskolan undrade man. Men det definieras ju som målstyrda processer som syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskap och värden. Det är bland annat begrepp hämtade direkt ur förskolans läroplan. Begreppet undervisning ska ges en vid tolkning.

Även texten i läroplanen om dokumentationen av det enskilda barnets kunnande har väckt frågor om det kan leda till en form av värderande skriftliga omdömen i förskolan. Men Christer Tofténius tror inte det.

– Varför ska man jämföra barn med varandra? Det viktiga är ju att varje barn utvecklas och går framåt inom de olika områdena. Vi vuxna har ju visserligen gått i skolan och har då blivit jämförda med andra och det påverkar vårt sätt att se på det här.

Skolan har uppnåendemål och betygskriterier, men det finns inget sådant system i förskolan, inget värderande av barnens kunskaper eller arbete inom olika ämnesområden. Verksamheten med omsorg, utveckling och lärande ska bilda en helhet. Christer Tofténius tror inte heller den fria leken är ett dugg hotad.

– Även i den fria leken, och kanske särskilt där, finns ett lärande. Fri lek är en metod och tiden för den avgörs på varje förskola.

Arbetsmetoder är nämligen inget läroplanen lägger sig i. Förskolans personal lägger upp arbetet, men det ska förankras i vetenskapliga pedagogiska metoder.

– Det står vad barnen ska få ta del av, men inte hur, i läroplanen. Det är arbetslagets ansvar att utforma, deras frihet, tillsammans med barn och föräldrar.

Allt som är nytt i läroplanen, som teknikämnet och krav på kvalitetsutveckling, har inte ingått i förskollärarutbildningen genom åren. Därför finns ett behov av mer kunskap. Regeringen har avsatt pengar till Förskolelyftet sedan 2009. Det är pengar som staten delar ut för förskolepersonalens fortbildning på högskolan inom exempelvis områdena språk och matematik. Det finns även kurser i uppföljning och utvärdering. På frågan om Förskolelyftet är tillräckligt för att motsvara behovet av kompetensutveckling svarar Christer Tofténius:

– Skulle inte tro det.

Han poängterar att det enligt skollagen är huvudmannens ansvar att personalen får den kompetensutveckling de behöver. Christer Tofténius tror ändå att den reviderade läroplanen tas väl emot av engagerade och kunskapssökande yrkesgrupper.

–Förskolans personal är positiv, det finns en otrolig vilja till utveckling.