Det blåser medvind för forskning inom yrkesutbildning i Sverige. Den ses som en viktig del av utbildningsväsendet och regeringen har skjutit till utbildningspengar. Chansen för en yrkeslärare att få studera vidare på en högre nivå har aldrig varit större.
I yrkesdidaktisk forskning är kunskapsområdet grundat i en ofta snabbt föränderlig yrkesverksamhet snarare än i ett traditionellt skolämne. Det fysiska rummet för undervisning och lärande kan vara en arbetsplats, en skolverkstad eller en skola. Gemensamt är att undervisning och lärande sker i ett spänningsfält mellan arbete och skola.
Forskningen handlar om vad det är man gör i undervisningen, hur man gör det, vilka redskap som används. Men det är också hur man i klassrummet pratar om det man gör, och vilka aspekter av detta görande som kan relateras till exempelvis textanvändning.
För att stärka den yrkesdidaktiska forskningen i Sverige inrättades 2010 en nationell forskarskola i yrkesdidaktik i samarbete mellan universiteten i Göteborg, Linköping, Stockholm och Umeå. Sammanlagt utlystes sex platser för yrkeslärare att söka vilka nu är tillsatta. 2011 kom ytterligare anslag från regeringen till nya möjligheter för lärare att läsa upp till licentiatnivå och i dag finns det inte bara en utan två forskarskolor.
– Vi ansökte om arton nya platser i år och fick faktiskt femton. Då erbjöds även Södertörns högskola och Karlstads universitet att vara med, berättar Viveca Lindberg, lektor i pedagogik på Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete vid Stockholms universitet och aktiv i nätverket Nordyrk.
Viveca Lindberg har under många år undervisat inom olika lärarutbildningar och inom den åländska motsvarigheten till gymnasieskola. 
Hon har också fungerat som lärarfortbildare och som föreläsare i pedagogik vid Ålands högskola. 1992 startade hon sin forskarutbildning i Uppsala och blev anställd som doktorand vid Stockholms universitet 2001. Doktorsavhandlingen Yrkesutbildning i omvandling - En studie av lärandepraktiker och kunskapstransformationer, lades fram 2003.
– Ingen praktikers händer jobbar utan koppling till hjärnan. Därför är forskningen inom detta område viktig, påpekar Viveca Lindberg som fortfarande är bosatt på Åland.
Det som står i fokus för den kommande forskningen är innehållet i yrke och yrkesutbildning, utformningen av utbildningsförlopp i relation till yrkesutbildningens innehåll och dess sociala och professionella kontext, samt den formering av yrkesidentiteten som sker under utbildningen; forskning som behövs för att bland annat förklara vad som räknas som yrkeskunnande. Hur får man ett yrkeskunnande?
Tiden står inte still och förändringar i arbetslivet pågår kontinuerligt. Skolan behöver hitta pedagogiska instrument för att möta arbetsmarknaden i dag och i morgon. Den tekniska utvecklingen gör hela tiden nya framsteg som kräver en anpassning från yrkesutbildningen. Men förändringar i företagen sker inte samtidigt. En maskin som är föråldrad och utbytt i ett företag kan vara fullt användbar i ett annat.
Vad innebär det för eleverna att en del av de maskiner som används i vissa skolor är relativt gamla, medan det i andra skolor används moderna cmc-maskiner, funderar Viveca Lindberg:
– Lärare känner oftast till det lokala arbetslivet och vet att de elever som får anställning på ett specifikt företag aldrig kommer i kontakt med en del av skolans maskiner, medan andra företag kanske har gamla maskiner kvar. Vad ska man göra som lärare?
– En lärare sa till mig att när maskinen är färdig för museet får vi avstå från att lära ut driften och servicen för den maskinen. Men då behövs det en annan typ av utbildning som tar hand om just detta. För om man vet hur gamla maskiner används blir man något av expert.
Skolans ambition och mål är ju att på relativt kort tid skola in och förbereda eleverna på att anpassa sig till de förutsättningar de möter ute i arbetslivet.
Ett område för kommande forskning är utformningen av utbildningsförlopp i relation till yrkesutbildningens innehåll och dess sociala och professionella kontext. Viveca Lindberg beskriver det så här:
– Det handlar om hur man utformar läroprocesser som gör eleverna kunniga på vissa saker. Läroprocesser som förutsätter en koordination mellan tanke och hand. Ibland kan det vara en kombination mellan tanke och hand och öron, smak och öga. Alla sinnen kan behöva vara med och jag tänker på en kommentar som fälldes av en lärare vid hotell- och restaurangprogrammet. Han uttryckte det som att man måste kunna tänka med smaklökarna!
Maten blir inte god av sig själv, utan som yrkesman inom restaurang och storkök behöver man ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att veta vad som ska till för att maten ska smaka som man vill. På motsvarande sätt finns det nog sinneskombinationer inom alla yrken, menar Viveca Lindberg.
En annan fråga är när eleven övergår från att vara skolelev till att vara en blivande yrkesman, en snickare eller undersköterska. Inte bara att tillgodogöra sig ett kunnande, utan att bli ”någon” i yrkesprofessionen.
Hur går dessa processer till? När börjar man som elev se sig själv som representant för yrket? När börjar man ha ett annat förhållningssätt till det man lär sig i skolan?
– Yrkeslärare säger ofta att när eleven kommer ut på praktik får han eller hon en annan relation till det vi håller på med i skolan. Vi märker också att när eleverna varit ute på praktik ett tag så kommer de tillbaka med nya frågor till skolan. Den här övergången från elev till blivande yrkesman eller yrkeskvinna den är väldigt intressant, säger Viveca Lindberg.
– Får man koll på vad som bidrar till att skapa en yrkesidentitet, kan man från utbildningens sida fokusera mer på just detta.
Men yrkesutbildning har låg status i hela Norden, även om Viveca Lindberg kan se regionala skillnader mellan stad och landsbygd. Yrkesutbildning har alltid haft en högre status i glesbygdsområden.
– Utbildningen måste rusta individen för ett flexibelt och förändrat yrkesliv. Vi ser att en stor del av produktionen inom industrin lämnar Norden och flyttar till Kina och Indien. Vi har starkt fokus på det engelska språket men jag brukar säga att kanske ska kinesiska och hindi vara valbara språk på yrkesutbildningar!
Lasse Nohrstedt