Skolekorps har alltid varit ett viktigt inslag i Norges kulturliv, inte minst som språngbräda för ett liv som musiker eller musiklärare. Fotnoten var med på en repetition inför nationaldagen 17 maj.
Till tonerna av Spanien övar eleverna på vändning. Lite rörigt, men alla förstår snabbt hur man rättar in sig i ledet och hur man vänder utan att ta för stor plats. Efter en stund knatar de iväg och kvarteret ljuder av elevernas taktfasta toner och trampet av deras fötter. Mitt bland husen i bostadsområdet tränar de unga musikanterna på 17 maj-uppträdandet; för aspiranterna det första och för juniorerna det andra någonsin. I Norge är det tradition att alla skolekorps marscherar på stan på nationaldagen, och även om det inte är lätt att spela och gå samtidigt – dessutom i raka led även i svängarna – låter det imponerande bra.
Emma som har spelat i två år tycker att det är svårt att marschera, särskilt att gå med rätt fot och svänga.
– Men det är kul att spela för man får kompisar, säger hon.
I Norge är skolekorps ett kulturarv starkt förbundet med 17 maj. När ledaren och musikläraren Svanhild Mosavi var barn marscherade alla korps från klockan sju på morgonen och hela dagen.
– Det är olika från stad till stad, men så gjorde vi här i Bergen, säger hon.
Efter andra världskrigsslutet 1945 startade många korps och är fortfarande ett viktigt inslag i norrmännens nationaldagsfirande, och har också något militäriskt och nationellt över sig. I dag spelar dock korpsen även i andra sammanhang. Musikkorps tillhör det norska kulturarvet och många av dem som spelar går vidare till högre musikstudier och läser till både musiker och musiklärare.
– Faktum är att många blir musiklärare eftersom det är svårt att försörja sig som musiker i ett sådant här litet land, säger Svanhild Mosavi.
Hon vet inte varför det har blivit så stort med korps, men förmodligen spelar nationaldagsfirandet in och att det under flera år efter andra världskriget hade hög status att spela i korps. Fast nu är det svårare och svårare att rekrytera barn och ungdomar till korps, kanske inte minst för att vuxna inte i lika hög grad ställer upp som frivilligarbetare, tror Svanhild Mosavi.
– Det hänger mycket på ledaren. I dag både jobbar folk mer och lägger tid på andra aktiviteter, ”vuxensaker”, som spa, säger hon.
Skolekorps är trots nergången fortfarande mycket större i Norge än i Sverige och Svanhild Mosavi tycker att budskapet om vad man lär sig borde spridas till ännu fler.
– Gör man flera saker samtidigt ökar det inlärningen, det finns det forskning på. Alla blir inte automatiskt duktigare i skolämnena, men de lär sig samspel och att samarbeta. Dessutom lär man sig att använda hjärnan på fler sätt när man musicerar, inte oviktigt i dagens samhälle.
Hennes ideologi är att barnen ska lära sig att spela och göra det bra, men framför allt att korpset ska vara tryggt för alla.
– Det finns en stor glädje i att spela tillsammans med andra.
Det finns outtalade regler, som att ingen ledare dricker alkohol när de är med korpset. Därmed blir det en kultur som smittar av sig på barnen och ungdomarna.
Korpsen finaniseras dels med medlemsavgifter och dels med bidrag från kommunen och intäkterna man får vid konserter. Ibland är det tävlingar och festivaler och i sommar ska de åka till en musikfestival i Italien för att fira sitt 50-årsjubileum. Alla som varit med i korpset ett år får varje år en stjärna. Efter tre år får de en medalj.
Varje elev har en halvtimmes eller timmes instrumentallektion på kulturskolan och korpsövning en gång i veckan. Ibland är de med i tävlingar, där de fokuerar väldigt lite på att vinna, berättar Svanhild Mosavi.
Men i början av maj vann Manger Musikklag EM för brassband. Manger ligger precis söder om Bergen och musikklaget har en historia som sträcker sig ända från 1922. Orkestern har många unga medlemmar och övar ibland med lokala skolekorps. Det kan man nog kalla kulturarv.