Varför ser rutinerna ut som de gör? Och för vems skull finns de? Det är något som fritidshemspersonalen i småländska Gnosjö ständigt klurar på.
– Förutom att barnen inte hann komma igång med någon lek och vi i personalen mest sprang runt och letade efter dem, avsattes över en timme till ”måsten” som kanske ändå inte var ”måsten”. Verksamheten kom inte igång på allvar förrän efter klockan tre, berättar fritidspedagogen Magdalena Ingesson.
Skolan är liten och elevunderlaget gör att det inte finns behov av att fritidshemmet är öppet efter fem. I praktiken innebär det att barnen börjar droppa av vid fyratiden och redan vid halv fem slås avdelningarna ihop. Barnens fria tid är därmed inte lång och det är synd om den inskränkts av olika rutiner, tycker pedagogerna.
– Vi funderade och ställde frågan ”varför” i olika sammanhang. Vi kom fram till att det inte fanns något konkret som motiverade de olika rutinerna, säger Magdalena Ingesson.
Första steget var att inleda förhandlingar med skolmåltidspersonalen. Pedagogerna lyckades ändra tiden för mellanmålet till direkt efter skolans slut.
– Kruxet var att det då skulle städas men vi kom överrens om att de helt enkelt börjar i en annan ände av matsalen medan vi äter. Och det funkar, säger Magdalena Ingesson.
Andra steget var att ifrågasätta samlingen: fanns det verkligen ett behov av en sådan varje dag? Och var det i så fall barnens behov? Svaret blev ett rungande nej.
– Om det är något vi behöver prata om gör vi det under mellanmålet.
Därefter funderade pedagogerna över den obligatoriska utevistelsen. Visst är det viktigt att vara ute i friska luften – men frågan är om det är viktigare än något annat? Slutsatsen blev att uterasten är kvar men ligger efter mellanmålet för att barn som kommer igång med lek inte ska behöva avbrytas.
Magdalena Ingesson menar att både barn och personal har vunnit på att rutinerna har rubbats.
– Vinsten för oss i personalen är att det har blivit lugnare och allt flyter på. Vinsten för barnen är att vi kan erbjuda fler aktiviteter och att deras fria tid faktiskt är fri i ordets rätta bemärkelse.
Och pedagogerna fortsätter ifrågasätta regler och rutiner.
– Vi gör ofta det nu, tänker till varför regler finns. Är det för någons skull – eller sitter det bara i väggarna, säger Magdalena Ingesson.