Alla elever har inte kunskaper om hur det går till. Riskgrupper i detta avseende kan vara elever som har svårigheter med språket, som har avvikande klädstil, annorlunda utseende, ”fel” fritidsintresse eller som uppträder avvikande.
Man kan säga att en ”sortering pågår” i elevernas egen kultur, där vi vuxna har väldigt lite insyn. Det tar cirka en vecka för en ny elev att bli sorterad i den egna elevkulturen.
De elever som blir isolerade utanför kamratgruppen får ingen möjlighet att lära sig socialt samspel och därmed ännu svårare att etablera relationer med andra. Ibland kan de få uppleva ett uns av tillhörighet, men ofta deltar de på andras villkor, och alltför ofta är de åskådare och står helt utanför kamratgruppen.
Dessa elever är ett lätt byte för grupper i samhället som inte ställer så höga krav när det gäller tillhörighet, exempelvis gäng där kriminalitet, droger och främlingsfientlighet härskar.
Vuxnas deltagande, stöd och engagemang är livsviktig för att inte elever ska hamna där.
Jag skulle vilja uttrycka att den sociala kompetensen beträffande kommunikation har fått ännu en dimission – de sociala medierna. Sociala medier betecknar aktiviteter som kombinerar teknik, social interaktion och användargenererat innehåll. Det kan ta sig uttryck i internetforum, communities, bloggar, wikier, gruppvara, poddradio och artikelkommentarer (enligt Wikipedia).
De sociala medierna kan vara en möjlighet för flera elever att hitta en positiv plattform i livet. De kan få stöd i att utrycka sig utan tidspress, få stavningsstöd, och inte bli bedömd utifrån utseende eller beteende. Med andra ord finna kamrater andra vägar än de som de är hänvisade till via bostadsadressen.
Samtidigt behöver elever stöd i att hantera sociala medier. Att hitta rätt sätt att utrycka sig kan bli svårare att lära, när man inte ser eller är fysiskt nära mottagaren.
Jag upplever att språket kan bli mer kränkande, hårdare i tonen när eleven inte är fysiskt nära mottagaren utan ser reaktioner utifrån sms, chatt, facebook, msn och andra digitala tjänster. Det är oerhört lätt att spontanreagera och göra något överilat, som man i handlingsögonblicket inte kan förstå konsekvenserna av. Många av våra elever använder dessa medier trots åldersspärrar.
Via dessa medier kan man även ha en social kontroll, utöva grupptryck, utesluta och förtala andra elever. Det är inte ovanligt att enskilda elever är ”blockade” på facebook när de kommer till skolan.
Bloggen är ett sätt att utrycka tankar och synpunkter, men kan även vara en dagbok där man lämnar ut sitt innersta.
Denna arena, som samtliga elever på något sätt kommer i kontakt med, är ett stort arbetsområde där det fritidspedagogiska arbetet kan stödja elevernas utveckling av vad som är kulturellt gångbart och därmed den sociala kompetensen och kamratskapandet. Som Maud Ihrskog uttrycker det: ”Det är en sak att skapa nära relationer, det krävs mer för att bibehålla dem”.
Med ett fritidspedagogiskt stöd i elevernas användande av de sociala medierna, är jag övertygad om att det skulle kunna stärka elevens positiva identitetsutveckling, att göra bättre val, utveckla högre etik och moral, att kunna stå för uttryckta ord och öka kompetensen för att skapa hållbara kamratrelationer i nära och vidare omgivningen.