»Jobba ihop – vänta inte på politikerna«

Anna Ekström, avgången Saco-ordförande och tidigare talskrivare åt förre statsministern Göran Persson (S), påstår att hon »älskar regler och föreskrifter«.

— Det är en väl bevarad hemlighet att juridik är jätteroligt. Men vi jurister håller det för oss själva, säger Skolverkets nya chef med ett piggt leende.

Hon har rivstartat på sitt nya ämnesområde genom att den första tiden och stora delar av semestern läsa in de nya läroplanerna och kursplanerna, plöja litteratur om kunskapens historia, didaktik och barninlärningspsykologi, samt beta av viktig skolforskning.

— Och jag har läst skollagen. Från första bokstaven till sista. På mitt ambitiösa sätt har jag verkligen pluggat på.

Anna Ekström beskriver sig själv som en »duktig flicka«. Hon var ett A-barn redan i skolan och medger att hon är närmast präktig i sina ambitioner att alltid veta allt och utstråla allmän trevlighet.

Det märks att generaldirektören fortfarande är ny på posten och osäker på hur långt hon kan gå i egna ställningstaganden. Alla frågor som är aningen politiskt kontroversiella passar hon på.

— Som lojal ämbetsman är jag beredd att följa de beslut som har fattats, lyder hennes standardsvar där.

Svenska elevers kunskaper sjunker, enligt flera mätningar. Varför?

— Skolverkets förklaring, och det tror jag stämmer ganska bra, är att skolan har satsat väldigt mycket på ett individuellt arbetssätt, till exempel genom att låta eleverna räkna själva. Läraren måste ta större plats i klassrummet och inte lämna eleverna ensamma.

— Likvärdigheten brister också alltmer i svensk skola. Det svider i hjärtat när man tänker på det. Det är absolut inte okej att skillnaderna ökar mellan dem som presterar bäst och dem som presterar sämst och mellan olika skolor.

Och vad beror de ökade skillnaderna på?

— Frågar man forskarna får man lite olika svar. Ett handlar om att boendesegregationen har ökat. Ett annat om att friskolorna och det fria skolvalet har ökat segregationen.

Hur ser du på risken att det fria skolvalet leder till att de duktigaste eleverna söker sig till vissa skolor och att skillnaderna därför ökar?

— Valfriheten kan mycket väl leda till att vi får en ökad segregering. Men valfriheten kan också motverka segregering, genom att elever kan välja att gå i en annan skola än den närmaste. Om alla i ett bostadsområde ska gå i samma skola uppstår ju ett annat slags segregering.

I dag styrs ganska lite av resurserna till de skolor som har de största behoven. Nu överväger regeringen en lagändring. Borde mer av skolans pengar styras efter behov?

— Skolverket har just fått ett uppdrag om att granska detta. Förra gången Skolverket kikade på den frågan tyckte vi att kommunerna var för dåliga att fördela om pengarna och att mer borde gå till dem som har större behov av stöd.

— Jag tycker också att kommunerna skulle kunna omfördela mer. Skolan ska ha en kompensatorisk roll, även elever från hem där föräldrarna inte kan stötta så mycket ska ha en chans att lära sig mycket i skolan.

Vad är viktigast att göra för att stärka elevernas kunskaper?

— Lärarna är förstås nyckeln. Alla som har studerat världens skolsystem är överens om att lärarnas kunskaper och lärarnas förväntningar på eleverna är väldigt, väldigt viktiga.

— Jag skulle också vilja lägga till vikten av att det finns ett medvetet ledarskap på skolan om hur undervisningen ska organiseras. Hur vanligt är det att det finns en genomtänkt idé på skolor om hur man ska lägga upp undervisningen? Att rektor och skolledare aktivt följer undervisningen? Eller att lärare aktivt följer varandras undervisning?

Vad borde lärarna göra?

— Vänta inte på att politikerna ska lösa problemen. Lärarna har fått mycket bättre verktyg genom till exempel kursplanerna. Börja arbeta tillsammans i team på varje skola, med en genomtänkt idé om hur man ska förbättra resultaten och hur man som lärare och rektor ska stötta varandra i detta. Forskningen visar att ett aktivt samarbete ute på skolorna krävs för att förbättra elevernas prestationer.

Pojkarna har svårare att klara sig i skolan — de är de stora förlorarna. Vad beror det på?

— Det enkla svaret är att pojkarnas sämre betyg framför allt beror på att pojkarna anstränger sig mindre än vad flickorna gör. Och en viktig orsak till detta är våra förväntningar. Lärarna, föräldrarna och kamraterna förväntar sig helt enkelt att pojkar ska plugga lite mindre. Idén om den lyckade skolpojken är idén om en stor talang som lyckas bra i skolan, trots att han inte pluggar. Medan vi har helt andra förväntningar på att flickorna ska vara ordentliga och plugga.

Är fler manliga lärare en del av lösningen?

— Det finns de som säger att det behövs fler män för att vi behöver fler karlakarlar i skolan eller förskolan; det låter som att män skulle ha någon mystisk egenskap som kvinnor inte har. Det tror inte jag.

— Jag vill jättegärna ha fler manliga lärare. Men jag vill inte ha in männen som representanter för manskönet, utan av skälet att om inte engagerade män söker sig till läraryrket så får vi färre riktigt duktiga lärare.

Hur ska man få fler män att söka sig till förskolan?

— Vi borde lära av hur man har gått till väga för att bryta den manliga dominansen inom andra yrkesområden. Inom ingenjörsyrket till exempel ser vi att kvinnorna ökar jättemycket. Där har arbetsgivarna aktivt drivit kampanjer för att få fler flickor att välja att bli ingenjörer — man har tagit fram bra förebilder och pekat på fördelarna med yrket. För mig är det en gåta att förskolornas arbetsgivare inte gör så.

Du twittrar flitigt. Gör du det för att det är kul eller för att det gör dig till en bättre generaldirektör?

— Jag tror faktiskt att jag blir bättre som generaldirektör. Twitter är en fantastisk möjlighet att snabbt svara på frågor, tipsa om nya rapporter och berätta om saker man kommer på. Men jag skoj-twittrar också mycket.