– Näe, säger hon, inte i längden. Barnen vill så mycket, det är så många slitningar och alla ska vara nöjda, det är tröttsamt. Därför är det så skönt och bra med fritids, där finns kloka och duktiga lärare som står ut med alla krav som kommer från alla håll.
Det informerar hon mig om som om jag inte har en aning om vad fritidshem betyder för barns utveckling.
– Jo, så är det säkert, säger jag.
Efter en hektisk vårtermin förbereder man sig på många arbetsplatser att starta med någonting nytt just när hösten drar i gång. Andra kanske väljer omstart på något som redan har praktiserats, men nu med ny kraft. Det känns skoj att mötas igen och få något att bita i.
I senaste numret av tidningen Fritidspedagogen finns två längre reportage, båda handlar om verksamheter som kräver tålamod. Men med helt olika innehåll och uppdrag. Man kallar det projekt med långsiktig planering och stadiga mål. Inte märkvärdigt i sig, för mer eller mindre har väl alla det, åtminstone så här i början av terminen.
Det första vi djupdyker i är förskoleklassen, sexåringarnas vardag. Där arbetar fritidspedagogen sida vid sida med förskolläraren halva dagen och andra halvan i en åldersblandad verksamhet i fritidshemmet i ett annat arbetslag. Hur är det att arbeta på det viset? Och hur fungerar en verksamhet som bara har sexåringar? Följ med till Solfagraskolan i Huddinge.
I tidningen finns även intressant långläsning om målen i Ribbaskolan i Gränna. Där ska all personal kompetensutbildas. Alla lärare, oavsett verksamhet, ska få lära sig att forska om sitt eget arbete. Kollektivt ska alla få en magisterutbildning. Efter fem år kommer skolan vid Vättern att vila på vetenskaplig grund, är det tänkt.
Vi önskar att du får nytta och nöje av läsningen!
