Andlighet påstås vara det nya inom ledarskap. Men om läsningen ska ge något gör man bäst i att gå till urkunderna, skriver Peter Fowelin.
Ledarskapslitteratur När du tycker att du själv är så bra, vad jämför du dig med? Gud – eller din egen osäkerhet? Rannsaka dig själv – och tänk på att briljerande ledare saknar stadga, att osäkra ledare gör reklam för sig själva och att kraftlösa ledare utnyttjar sin ställning. En vis ledare, däremot, är som vatten – som renar och vederkvicker alla utan åtskillnad, går frivilligt och utan fruktan djupt ner under tingens yta och är flytande och mottagligt.
Så formulerades lärdomar om ledarskap i Kina för 2 500 år sedan, enkelt och tydligt presenterade i boken Ledarskapets tao av John Heider. Inte originaltexter, utan bearbetade och moderniserade av Heider. Men i alla fall.
Under några decennier har det dykt upp böcker om ledarskap grundade i vishetsläror som zen och tao, där stillhet, tystnad och även ett mått av andlighet betonas. Det är böcker som lästs, gett inspiration – och lagts åt sidan. För trenden i den så kallade verkligheten har ju varit den motsatta: Prestera mer och på kortare tid! Ja, förvisso i samverkan och dialog med medarbetarna – vi bor trots allt i grupp- och konsensuslandet Sverige – men kraven på ”leverans” från Chefen eller Ledaren har ökat. Även i skolans värld.
Nu finns det de som menar att ett paradigmskifte är på väg: att fokuseringen på vinst och rationellt logiska principer är på väg ut och att ledarskapsböckerna framöver kommer att fyllas av ord som tillit, medkänsla, mening och andra holistiskt eller andligt färgade begrepp. Inte minst som en följd av det helhetstänkande som krävs för att rädda vår jord från allehanda kriser.
För inte så länge sedan kom exempelvis boken En helt ny värld – eller varför framtiden tillhör van Gogh, Goethe och Sokrates av amerikanen Daniel H Pink. Han skriver: ”Vi är på väg från ett samhälle och en ekonomi som bygger på informationssamhällets logiska, linjära, datorliknande betoning till ett samhälle som bygger på kvaliteter som uppfinningsrikedom, empati och holistiskt tänkande.”
Pink skriver att hans bok är för den som vill ”överleva och utvecklas” i denna nya värld, inte minst ”entreprenörer och företagsledare som gärna vill ligga steget före när nästa våg kommer”. Utifrån begreppen design, berättelse, symfoni, empati, lek och mening formulerar han sin syn på vad framtiden önskar av oss – och ger också konkreta anvisningar för hur vi kan börja tillämpa det redan i dag.
Sympatiskt – ja visst! Men så amerikanskt pladdrigt att jag blir alldeles trött i huvudet. Och tom i själen.
Att plocka fram Ledarskapets tao, och läsa följande stillsamma rader, är då rena terapin: ”Tänk dig att det finns en damm i dalen. När dammens yta inte rörs upp av rädsla eller önskningar bildar vattnet en perfekt spegel. (---) Gå ner i dalen, var stilla och iaktta dammen. Gå dit så ofta du vill. Din tystnad kommer att växa. Dammen torkar aldrig ut. Dalen, dammen och Tao finns alla inom dig.”
Lite mindre vildvuxen i sin argumentation och uppläggning än Pink, men likväl en managementbok, är Tillitens makt mitt i armbågsvärlden av den svenska organisationskonsulten Barbro Curman. Men det finns likheter i budskapet: ”Den mentala karta som gällde för bara fem år sedan är out-of-date i dag. De som är snabba i tanke, känsla och intuition, ser och märker vad som händer och lyckas skapa affärsmöjligheter, där majoriteten inte ens förstår att något nytt pågår”, skriver Curman.
Curmans mångåriga erfarenhet och tyngd som konsult medförde att boken rönte viss uppmärksamhet när den kom ut 2008. Curman menar att den bedömningskultur som präglar stora delar av dagens arbetsliv i längden är ineffektiv och främst bygger på rädsla för att göra fel och misslyckas – och det är i längden inte hållbara drivkrafter. Efter att ha intervjuat tolv företagsledare, och låtit dem dela med sig av sina erfarenheter och insikter, kommer Curman fram till att just det hon kallar tillitens makt kan bryta denna onda spiral. Med det menar hon tilliten till:
- den egna förmågan, kraften och kompetensen
- stundens ingivelse, till kontakt och spontanitet
- andra personer
- den egna affärsidén och visionen
- att kollision av motsatser ger liv och kreativitet
- naturens ordning och till processen
- sin inre visdom vid beslutsfattande
Och återigen: behjärtansvärt och sympatiskt. Men frågan är hur representativa Curmans kloka företagsledare egentligen är.
Hur står sig då gammal biblisk visdom i förhållande till dessa försök att omforma ledarskapet för vår tid? Av en rektor fick jag boken Salomos principer av ledarskapskonsulten Per Winblad. Författaren väver en berättelse utifrån Gamla Testamentets korta stycken om drottningen av Sabas besök hos kung Salomo för 3 000 år sedan – och framför allt utifrån Ordspråksbokens visdomsord, vilka brukar tillskrivas Salomo.
Tänk vad en berättelse kan göra! Pinks ordrika bok lägger jag lätt ifrån mig, men hur drottningen av Sabas och kung Salomos relation i Jerusalem ska utveckla sig blir jag så nyfiken på att jag läser Winblads bok från pärm till pärm – och när visdomsorden rör vid mitt inre får jag måhända lite klokskap på köpet. Då spelar det ingen roll att Winblad kokat en ganska stor kittel med soppa av de korta stycken i Konungaboken och Krönikeboken som handlar om drottningen av Sabas besök hos Salomo.
Jag föreställer mig att Winblad eftersträvar att texten ska röra vid stressade chefers och ledares inre, för att möta deras mer eller mindre medvetna behov av att stanna upp, tänka efter och formulera mål som är lite djupare förankrade. Jag tror att det kan funka.
Så varför inte kasta ut coachen, med sin managementterminologi, och i stället söka rätt på en vishetslärare som med lika varmt hjärta som Salomo säger: ”Den vishet jag nu kommer att dela med mig av är mer värdefull än dyrbara juveler. Ja, mina råd är värdefullare än silver och guld. De är som något vackert du beundrar och bär närmast hjärtat. När du vaknar på morgonen ska du låta dem leda dig under den nya dagen. Dessa råd är som en ljusstråle som riktas mot mörkret i dig, för att varna dig för fara och ge dig ett gott liv.”
Men allra bäst tycker jag ändå om den kontemplativa tonen i Ledarskapets tao. Texten är inte bara vis och vacker, utan bitvis också insiktsfull på ett sätt som känns modernt och slår de flesta managementböcker på fingrarna: ”Ge akt på tystnaden. Vad är det som sker när ingenting händer i en grupp? (---) Lär dig se tomhet. Kan du känna atmosfären när du kommer in i ett tomt hus? (---) Männi-skornas tal och handlingar är gestaltningar. De ger gruppen form och innehåll. Tystnaderna och tomrummen däremot avslöjar gruppens grundstämning, det sammanhang i vilket allt sker.”
Ligger det då något i det Pink och Curman förutspår om ledarskapet i vår tid? Fan tro’t, säger jag. Till och med i skolans värld, som länge levt i ett humanistiskt paradigm, är trenden för dagen inspektioner, krav, bestraffningar och allt större rädsla för att göra fel. Eller kanske ändå? I ett större perspektiv kan vi ju inte fortsätta som vi gör i dag. Då finns risken att vi i framtiden inte ens har en jord att tillämpa detta kreativa och kärleksfulla ledarskap på.