Elevens möjlighet att påverka har stor betydelse för hur deras identitet formas. Kan jag göra min röst hörd eller är jag bara en person som gör som någon annan säger? Hur skolan arbetar med delaktighet och inflytande har att göra med människosyn och synen på demokrati.

Det menar Eva Alerby, professor i pedagogik vid Luleå tekniska universitet. Tillsammans med kollegan Ulrika Bergmark, docent i pedagogik vid samma institution, har hon gjort en kunskaps­översikt i ämnet på uppdrag av Skolverket.

Forskningsläget visar att svenska elever har bra kunskaper om demokrati. Men det betyder inte att de själva faktiskt upplever demokrati i skolan. När Skolinspektionen gör sina granskningar möter de ofta elever som inte känner sig delaktiga, särskilt inte när det gäller undervisning och lärande.

– Att fråga en elev vad den tycker är inte detsamma som att låta eleven vara delaktig. För att nå reell delaktighet måste man få vara med i diskussioner och resonemang för och emot. Om man bara frågar och sedan fattar beslut över elevernas huvuden blir det mer av skendelaktighet, säger Eva Alerby.

Men att på allvar släppa fram elevernas synpunkter kring undervisningen kan kräva både tid och mod. Skolinspektionens granskningar visar att det finns en stor osäkerhet hos lärarna hur de ska göra.

– Om du som lärare har tänkt ut en planering och sedan frågar 30 andra personer om deras åsikter kan det ju bli kaos ett tag innan allt faller på plats. Dessutom är det läraren som har det yttersta ansvaret, det kan man aldrig abdikera från. Elevinflytande betyder ju inte på något sätt att eleverna ska få bestämma allt, säger Eva Alerby.

Men det råder inget tvivel om att skolan har mycket att vinna på att ta sig an frågan på allvar, hävdar Eva Alerby. Brittiska forskare har visat att om eleverna – och lärarna – blir lyssnade på så kan det få positiva konsekvenser för hur hela skolan organiseras. Undervisningen men även regler och rutiner förbättrades på de skolor som började arbeta med elevdelaktighet. Skol- och klassrumsklimatet blev också bättre och mobbning och rasism minskade.

– Även annan forskning, både nationell och internationell, visar att delaktighet och inflytande påverkar elevernas motivation i positiv riktning. Eleverna blir mer engagerade, de får en bättre inställning till skolan, de blir gladare och mer tillfredsställda. Det blir också lättare för eleverna att acceptera att det inte alltid blir som de vill, säger Eva Alerby.

Hur skapas då ett klimat som främjar ett reellt elevinflytande? Grunden, hävdar Eva Alerby, ligger i samspelet och det personliga mötet.

– Relationen mellan lärare och elev har stor betydelse men även skolledarens relation med sina lärare och huvudmannens relation till skolan. Rektorn har ett ansvar att skapa förutsättningar för att det ska fungera på skolan men jag tror det är viktigt att man ser hela ansvarskedjan, säger hon.

Däremot behöver det inte vara särskilt svårt att skapa ett öppet samtalsklimat, menar Eva Alerby. Det krävs inga extra resurser eller ytterligare arbetsuppgifter. Men det måste till en medvetenhet, en förståelse och kunskap. Om det inte redan pågår en diskussion, eller kanske till och med fortbildning, om detta på skolan föreslår Eva Alerby att lyfta frågan som ett prioriterat område

– Det räcker inte med yttre direktiv för att nå en medvetenhet i de här frågorna, det handlar i stället om ett inre pedagogiskt arbete, säger hon.

1997 beslutade den socialdemokratiska regeringen att kommunala och landstingsdrivna skolor skulle få överlåta en del beslut till en lokal skolstyrelse där eleverna hade majoritet.

De lokala styrelserna behandlade frågor om hur skolan skulle organisera och lägga upp utbildningen, arbetsmiljö, lokalt valbara kurser, hur man skulle samverka i och utanför skolan och mycket annat. Men det handlade inte om beslut som innebar myndighetsutövning.

Förutom eleverna, som var i majoritet, skulle alltid rektor och personalrepresentanter ingå. Det kunde även ingå någon utomstående från exempelvis näringslivet eller en ideell organisation.

Efter maktskiftet 2006 bytte Centern fot för att inte spräcka allianssamarbetet. Försöksverksamheten med elevmajoritet i lokala styrelser var en av de första saker som utbildningsminister Jan Björklund (FP) och alliansregeringen valde att lägga ned. Försöket avslutades 1 juli 2007 utan att det utvärderades. Björklund hade redan tidigare motiverat beslutet i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 21 november 2006. Han ansåg inte att elever skulle bestämma över sina rektorer och lärare även om de skulle ha inflytande.

När den nya skollagen kom år 2010 begravdes möjligheterna för kommunala och landstingsdrivna skolor att ha lokala skolstyrelser med elever i majoritet. Förbudet gäller inte fristående gymnasieskolor.

Nu har Skolkommissionen, där även en elev från Sveriges elevkårer deltar, fått i uppdrag att från grunden utreda hur skolan ska styras och lägga förslag kring det. I väntan på Skolkommissionens slutrapport nästa år, säger utbildningsminister Gustav Fridolin (MP), att regeringen arbetar med att skollagens regler om elevinflytande ska bli verklighet bland annat genom det nationella skolutvecklingsprogram som byggs upp för värdefrågor.

– Jag och Miljöpartiet är i princip för möjligheten till olika typer av lokala skolstyrelser, också med elevmajoritet. Men med den bristande styrkedja och de stora styrningsproblem som vi har i svensk skola så har vi valt att inte prioritera förändringar av enskilda paragrafer i skol­lagen utan inväntar Skolkommissionens förslag, säger Gustav Fridolin.

Veckan på Kråkbergsskolan, i Södra Sunderbyn utanför Luleå, börjar alltid på samma vis. Kvart över åtta på måndagsmorgonen samlas högstadie­skolans elevråd till möte i bild­salen med rektorn, Viktoria Björklund och bildläraren Berit Renström som är lärarrepresentant.

– Jag har en fråga utanför protokollet. Kan jag ta den först, frågar Viktoria Björklund när alla kommit i ordning.

Några elever har granskat skolans fakturor och reagerat på att de nya möblerna i biblioteket blev så dyra. Var det verkligen nödvändigt? Hade det inte varit bättre att köpa billigare möbler och lägga resten av pengarna på nya böcker?

– Ni har helt rätt i att räkningen var hög men förklaringen är att den innehöll andra inköp också, inte bara möbler, förklarar Viktoria Björklund och passar på att be representanterna skicka med en hälsning ut till klasserna att alla måste vara rädda om skolans möbler.

Elevrådet på Kråkbergsskolan har en tydlig organisation med styrelse, klassrådsrepresentanter och ett antal underavdelningar. Fest och Fika är två givna grupper men här finns också skolans idrottsförening och ESO som står för elevskyddsombud (se artikel på sidan 24). Direkt efter elevrådet, när representanterna kommer tillbaka till sina klasser, är det klassråd.

– Vi har bra relationer mellan elever och lärare här på skolan. Det är en bra miljö och det tror jag spelar roll, vi blir uppmuntrade att engagera oss, säger Albin Everdin i 9B som är elevrådets ordförande.

Efter att frågan om möbelfakturan är utredd är det Albin Everdin som tar över ansvaret för mötet. Det är eleverna som sätter dagordningen och punkter som ska diskuteras är bland annat fotbollsturneringen och niornas bal. Dessutom ska skolans arbetslag redovisa vad de pratat om på respektive arbetsplatsträff, APT. Ett arbetslag, eller hus som de kallas här, består av en klass i varje årskurs 7, 8 och 9 och deras undervisande lärare. Sedan i höstas träffas de regelbundet för att prata om trivsel och arbetsmiljö i klassrum och korridorer.

Krkbergsskolan är känd för sitt elevinflytande. Organisationen kring elevrådet har funnits i många år och var väl inarbetad när Viktoria Björklund började som rektor för tre år sedan. Att ha ett elevråd och en bra struktur kring det arbetet är bra, det måste man ha, menar hon. Men elevinflytande är mycket mer än bara det som sker formellt i elevrådet.

– Skolan har ett demokratiuppdrag, vi ska jobba med demokrati hela dagen. Jag tycker inte man kan lyfta ut en fråga som ligger i själva uppdraget, säger hon.

Om elevinflytandet enbart sker i elevrådet finns det en risk att det smalnar av till att bara handla om praktiska frågor om lokaler eller den årliga fotbollsturneringen. Det reella inflytandet över undervisning och lärande kan lätt falla bort, menar Viktoria Björklund. Och hon är bekymrad.

– När man pratar om skolan handlar det om meritvärden, poäng, betyg och resultat. Jag hör aldrig någon som pratar om skolans demokratiuppdrag. Men vi har ett tydligt uppdrag att förbereda nya medborgare för att delta i samhället, att påverka, vara delaktiga och att utveckla. Det ligger ju också ett ansvar i att vara medborgare men det lyfts inte heller fram, säger hon.

Och även om man som skolledare och lärare har goda intentioner att skapa det reella elevinflytandet i klassrummet så är det mycket som lägger hinder i vägen, menar Viktoria Björklund.

– Vi vill att eleverna ska ha inflytande över mer än maten och skolgården, samtidigt måste vi bygga en hel termins undervisning mot de nationella proven. Vi vill höra vad eleverna är intresserade av, samtidigt har vi enormt många kunskapskrav att förhålla oss till.

– Och i slutändan ska vi leverera statistik. Ingen, varken lokalt eller nationellt, ser till hur vi jobbar med hela uppdraget, alla fokuserar på PISA, nationella prov och ekonomi. Så var får inflytandet plats?

Viktoria Björklund suckar. Bland sina rektorskollegor och tjänstemännen på kommunens förvaltning kan hon ibland känna sig besvärlig.

– Jag brukar tänka att som enskild rektor på en skola kan man ändå göra ganska många saker. Jag tycker vi har en fantastisk läroplan till exempel. Om man tolkar den i sin helhet och vågar vara lite kritisk till vad politikerna efterfrågar så har man en bra grund att stå på. Om någon ifrågasätter att vi gör på ett visst sätt så kan jag alltid hänvisa till styrdokumenten, säger hon.

För Daniel Sandberg som är lärare i SO på Kråkbergsskolan är demokratiuppdraget en grund för att vara lärare. Han strävar efter att eleverna ska engagera sig i sitt eget lärande och vara med och bestämma hur de ska visa sin kunskap. Hans sätt att nå fram är att skapa tillit och relationer.

– Om eleverna känner att jag vill lyssna på dem så ökar chanserna att de vill lyssna på mig. Vet jag saker om eleverna blir det dessutom lättare att hitta olika vägar till deras lärande. Ok, du gillar att köra skoter, det kanske är något vi kan utgå ifrån, säger han.

Eleverna bekräftar Daniel Sandbergs uppfattning. Både Albin Everdin och Hanna Hagenrud i 9B tycker att många lärare verkligen vill veta deras tankar och åsikter.

– Ibland måste man ju så klart följa lärarens planering men vi är ofta med och bestämmer hur vi ska arbeta med ett område, när vi ska ha prov och hur det ska gå till, säger Albin Everdin.

– Och när det inte funkar så kan det ju också bero på att vi inte säger till eller inte vet vad vi vill, fortsätter Hanna Hagenrud.

Att bli lyssnad på är centralt i en demokrati. Men när Kråkbergsskolans elevråd var inbjudet till Luleås barn- och utbildningsnämnd tillsammans med andra elevråd i kommunen för en tid sedan var det inget de fick uppleva i praktiken. Eleverna hade förberett med frågor och bildspel men tyckte att de möttes av både ointresse och okunskap. På måndagens möte i bildsalen är det en fråga som eleverna vill diskutera.

– Det var så uppenbart att vi bara var en punkt i kalendern som de ville bocka av. Vi vill mötas av pålästa politiker som faktiskt förstår vad vi pratar om, säger Mimmi Linderälv i 9C och Viktoria Björklund lovar att förmedla elevernas synpunkter.

Under vårterminen har Viktoria Björklund känt att frågan om demokrati och elevinflytande har ställts på sin spets på skolan. I januari fick de för första gången ta emot 20 ensamkommande pojkar från Afghanistan och Somalia, länder som helt saknar ett demokratiskt system.

– Hela deras barndom har passerat utan att de fått med sig någon som helst demokratisk värdegrund, många har aldrig ens hört ordet demokrati. Samtidigt har de en uppfattning om att man får göra och säga vad man vill här i Sverige, säger hon.

Just nu ligger fokus på att pojkarna ska lära sig svenska och det gör de genom att arbeta just med värdegrundsfrågor.

– Visst är elevrådet viktigt för de svenska eleverna men för de här pojkarna är det extra viktigt. Det visar dem att det finns ett system som verkligen efterfrågar vad de tycker och lär dem ansvar – när de är med och fattar beslut måste de också förhålla sig till det.

Under 2015 beslutade Lärarnas ansvarsnämnd att varna fyra lärare, en lärare fick sin legitimation återkallad, en lärare varnades inte och i ett ärende begärde läraren själv att legitimationen skulle återkallas. Om man studerar de sex fallen märker man vissa gemensamma nämnare.

I det första fallet hade läraren redan dömts för miss­handel i tingsrätten efter att ha slagit en elev med linjal. Läraren menade att han inte haft uppsåt att misshandla eleven och att han agerat reflex­mässigt i en stökig situation.

Lärarnas ansvarsnämnd slog fast att en dom i ett brottmål har starkt bevis­värde och att det inte hade framkommit något under handläggningen som föranledde nämnden att underkänna brottmålsdomen. Nämnden konstaterade att det var fråga om brottslighet i samband med yrkesutövningen och att läraren därför skulle varnas.

I nästa ärende beslutade Lärarnas ansvarsnämnd att återkalla legitimationen eftersom läraren hade dömts för sexuellt ofredande av en elev vid tre olika tillfällen. Läraren överklagade beslutet men förvaltningsrätten höll med Lärarnas ansvarsnämnd.

I det tredje ärendet hade läraren filmat en elev med dålig impulskontroll under ett utbrott. Filmandet fortsatte även efter att eleven bett läraren att sluta. I och med detta eskalerade elevens utbrott. Filmningen pågick under ­cirka fyra minuter.

Läraren förklarade att hans avsikt var att använda sig av filmen i lärarlaget i utbildningssyfte men också att hjälpa eleven att se sitt agerande ”utifrån”, eftersom elevens utbrott var vanligt förekommande. Lärarnas ansvarsnämnd ansåg att lärarens agerande var olämpligt och kränkande och så pass allvarligt att han skulle varnas – även om det var fråga om ett enstaka misstag.

I ärendet därpå var det inte fråga om en enskild händelse utan att läraren under lång tid bedrivit undermålig under-visning. Utredningen visade att läraren hade svårt att följa läro- och ämnesplaner, att göra korrekta bedömningar och att hans dokumentation var bristfällig.

Utredningen visade också att arbetsgivaren upprättat handlingsplaner och på olika sätt försökt stödja läraren. Dessutom hade läraren dömts för ringa misshandel mot en elev. Lärarnas ansvarsnämnd varnade läraren.

Händelsen i det femte ärendet hade också ägt rum i en stökig undervisningssituation. Denna gång under en simlektion i ett badhus. Eleverna var samlade för genomgång men en av dem ville inte delta, trots lärarens uppmaning.

Läraren menade att hon var stressad eftersom hon ensam hade ansvar för 26 elever. Hon kom då att göra en fösande rörelse mot elevens rygg med en plastmapp. Läraren åtalades för misshandel och enligt åklagaren hade läraren ut­delat ett slag på elevens rygg med plastmappen. Läraren dömdes också för ringa misshandel. Även om läraren i övrigt ansågs som mycket lämplig, ansåg Lärarnas ansvarsnämnd att brottslighet som riktar sig mot en elev i skolan är allvarligt och normalt ska leda till varning. Läraren varnades.

Även det sista målet målet under 2015 handlade om en lärares agerande mot en enskild elev. Nämnden hade att bedöma agerandet vid två tillfällen.

Vid det första hade eleven stört ordningen, bland annat genom att handgripligen röra runt i lärarens papper och dator. Trots tillsägelser fortsatte eleven att störa, vägrade att lämna klassrummet och fortsatte att säga fula ord till läraren. Läraren avvisade eleven från klassrummet genom att gripa tag i elevens arm och dra eleven ut ur rummet.

Vid det andra tillfället skulle läraren ingripa i ett bråk mellan elever, och läraren försökte lugna situationen genom att be eleven att avlägsna sig, vilket eleven vägrade. Läraren tog då tag i eleven för att få honom att avlägsna sig. Även denna gång var eleven högljudd. Vid dessa två till­fällen hade läraren sagt till eleven ”förstår du inte svenska” och ”håll käften”.

Skolinspektionen ansåg att läraren skulle varnas på grund av att läraren kränkt eleven, dels genom att dra i eller hålla i eleven för hårt, dels genom att ut­tala sig olämpligt. Lärarnas ansvarsnämnd fann att utredningen inte visade att lärarens fysiska agerande gått längre än det som var tillåtet för att tillförsäkra trygghet och studiero.

Däremot ansåg nämnden att hans uttalanden var olämpliga. Nämnden beslutade dock att inte utdela någon varning med hänsyn till förhållandena och eftersom läraren inte haft några tidigare anmärkningar.

När man läser de ovan redovisade ären-dena märker man att en stökig elev, en under­målig arbetsmiljö och en oförberedd lärare utan tillräckligt stöd, kan leda till allvarliga konsekvenser för den enskilda läraren och eleven. Det är också slående att så många mål i ansvarsnämnden är kopplade till ordningsproblem.

Min förhoppning är att skolhuvudmännen, tillsammans med rektorer och lärare, ser till att säkerställa en trygg arbetsmiljö för både lärare och elever. För att nå dit tror jag att skolledare och lärare tillsammans bör ta fram konkreta lösningar och förhållningsregler för de konflikter som uppstår i vardagen med elever.

Perfektionism, arbetsnarkomani och överdriven strävan efter uppskattning är stressforskningens vanligaste förklaring till att vi blir utmattade på jobbet. Stresskollapsen föregås av förlorad förmåga att hantera omvärlden och sig själv: Ju viktigare det känns att lösa (de oöverstigliga) arbetsuppgifterna, desto svårare blir det på grund av minnes- och koncentrationsstörningar, irritation och obehagliga utbrott. Och därtill kommer en rädsla för att bryta ihop på ­jobbet.