Minns ni John Hron? Campandes vid en sjö i närheten av Kungälv blev han 1995 ihjälslagen i ett dåd med ny-nazistiska förtecken. I efterverkningarna av denna händelse fick grundskoleläraren Christer Mattsson uppdraget att skapa ett projekt för att bemöta intoleranta elever. Resultatet blev en toleranskurs. Tillsammans med forskaren Magnus Hermansson Adler skrev han 2008 boken Ingen blir nazist över en natt där det framgångsrika projektets idéer formulerades. Då formulerade författarna arbetet som en ”principiell struktur för den pedagogiska insatsen mot kränkningar och social oro på en skola”.

Välkommen till ett nytt nummer av din egen tidning, miVIDA. Jag skulle önska att den fungerar som en bra sommarledighet – det vill säga att den ger dig ny energi och inspiration för att ta tag i alla utmaningar som väntar under året. Förhoppningen är också att den ger nya nyttiga kunskaper och en och annan aha-upplevelse.

En sak som jag är ganska säker på att du uppfattar som en utmaning är att arbeta med bedömning. Vare sig du ser det som något roligt och viktigt eller som ett nödvändigt ont. I det här numret är det temat för vår djupdykning, och vi koncentrerar oss på formativ bedömning, eller bedömning för lärande som det också kallas.

Skriftliga omdömen,nationella prov och betyg summerar kunskaper. Men det behövs också bedömning under hand, innan ett moment är avslutat, för att skapa ett effektivt lärande. Det handlar bland annat om att göra målen tydliga för eleverna och ge återkommande feedback om hur målen ska uppnås.

Bedömningsforskaren Christian Lundahl säger att bedömning för lärande inte är en enskild metod utan ett förhållningssätt. Han anser också att praktiska ämnen passar extra bra för detta arbetssätt. Läs mer med början på sidan 19.

Det finns olika tekniker att använda för den som vill jobba med formativ bedömning. Några av dem tipsar vi om via reportagen om Eva Sjöholm, lärare i hem- och konsumentkunskap som arbetar med muntlig feedback och skriftlig reflektion på varje lektion och om Emma Holström som använder kamrat- och självbedömning under lektionerna i idrott och hälsa.

I det här numret hittar du också en helt ny vinjett i miVIDA, nämligen Lärarvardag. Där vill vi ge inspiration och tips som du har nytta av i vardagen på jobbet, specifikt om din verklighet som lärare i hem- och konsumentkunskap och idrott och hälsa.

Berätta gärna för oss vad du vill läsa om, mejla till mivida@lararforbundet.se, eller sök upp oss på Facebook eller Twitter. Och tveka inte att tipsa om dig själv, om du jobbar med något extra spännande.

Trevlig läsning!

Ville hon verkligen ligga med honom? Och vems fel är det när båda är berusade? Med sin nya ungdomsbok »Hon ville ju« ­hoppas författaren ­Pernilla Gesén att ungdomar ska begrunda och diskutera kring våldtäkt.

Jämställdhet ska råda och stereotypa könsroller motverkas. Det låter bra. Men i verkligheten ser det många gånger annorlunda ut, inte minst i förskolan. Där finns det normer som betonar uppdelning mellan könen och att flickor och pojkar har vissa naturliga egenskaper kopplade till könstillhörighet.

Författaren till denna bok har undersökt normer om pojkaktighet på en förskola, med särskilt fokus på hur normer skapas och upprepas samt hur dessa normer bland annat påverkar pedagogernas sätt att planera verksamheten.

Om du vill ha en nyfiken och lustfylld lärandemiljö i klassrummet och stärka dina elevers självkänsla, då ska du läsa den här praktiska handboken.

Den ger dig konkreta tips på hur du kan få just detta genom att fokusera på begrepp som till exempel självkänsla, återkoppling och reflektion.

Boken innehåller ett flertal exempel på hur du, framför allt som grundskollärare, kan planera dina lektioner med syfte att utveckla elevernas kreativa och kritiska tänkande.

Författaren James Nottingham arbetar med skol­utveckling och har många års er­farenhet som lärare och skolledare i Storbritannien.

Stallet, så kallas det fortfarande. Byggnaden vid Frescati Backe som tidigare var hem för hästar, men som numera består av nyrustade lokaler — eller studior. Genom sin kreativa karaktär ger Stallet grundlärarstudenterna på Stockholms universitet möjlighet att utveckla nya sätt att förena estetiska uttrycksformer med olika ämnesstudier.

En studiomiljö för estetiska lärprocesser, som de invigda säger. Arbetssättet är hämtad från Storbritannien.

— Syftet är att arbeta ­med alla sinnen tvär­vetenskapligt och med olika kommunikations- och uttrycksformer, säger ­Rosie Jacobsson, kursledare för grundlärarprogrammet med inriktning mot arbete i ­fritidshem.

Lokalerna invigdes i december förra året, och Rosie Jacobsson menar att det är en stor skillnad att undervisa i sådana här studior än i vanliga klassrum:

— Miljön är oerhört inspirerande. Det har inneburit att jag som lärare har kunnat utveckla mitt didaktiska förhållningssätt. Här finns färger, instrument, olika verktyg och material i mötet med högteknologi.

Lektionerna blir mer flexibla och kvalitativa då det snabbt går att förändra den fysiska miljön, fortsätter hon.

— Efter det att jag har haft en kort teorigenomgång kan vi exempelvis mycket snabbt ställa om och byta aktivitet eller övning — med bild, musik, rörelse eller något annat inslag som passar samman­hanget. Bryggan mellan teorin och praktik blir mycket kortare.

Att tala med barn är viktigt. Och det är också den röda tråden i essäsamlingen »Tala med barnen«, som vänder sig till lärare, förskollärare och andra vuxna som vill diskutera olika ämnen med just barn.

Boken tar upp det mesta i ett barns vardag och i dess filosofiska funderingar — språk, natur, litteratur, djur, vampyrer …

Om du blir nyfiken på rubriker som »För stor att fråga chans«, »Vad är en fördom?« eller »Hälften av svenskarna tror« — då ska du läsa den här boken. Den är lättläst, inne­håller sjutton essäer och ger många användbara litteraturtips.

Man ser den knappt. Men på en liten skylt intill skolans huvudentré kan man läsa »i detta hus göre sig jantelagen icke besvär«. Är det så? Tja, stolta är de i alla fall, både rektorn och lärarna som vi pratar med. Stolta över sin F—9-skola men också över att vara en av Stockholms universitets så kallade övningsskolor.

Det var på hösten förra året som universitetet, inspirerad av den finska lärarutbildningen, på allvar sjösatte sitt projekt med särskilt utvalda övningsskolor för den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen, vfu:n.

Syftet är enkelt. Genom att försöka ge studenterna bättre handledning och uppföljning — och på så vis stärka dem i deras yrkesutveckling — hoppas man att kvaliteten på ­lärarpraktiken ska höjas.

Görgen Grönbergär en av försökskaninerna. Han är en av universitetets 250 blivande lärare och förskollärare som nu genomför sin vfu på ett dussintal olika för-, grund- och gymnasieskolor i Stockholm.

Han pluggar till mellan­stadielärare, en inriktning som lockar allt fler män. I takt med att han närmar sig sin examen kommer han att tillbringa allt mer tid i lokalerna och tillsammans med eleverna här på Trädgårdsstadskolan. Och — framför allt — med sin handledare.

Till examen har han dock drygt 200 poäng kvar. Han har just påbörjat sin andra termin men trots att han bara befinner sig mellan sin första och andra praktikperiod är han full av lovord och entusiasm.

– Den här typen av vfu ger mig ett visst försprång, tror jag. Här träffar jag både handledare och andra studenter. Vi har bollat idéer och tagit del av varandras intryck och be­rättelser, det har verkligen varit lärorikt, säger han.

– Teori och böcker är viktigt, men sådant tar ju ganska liten plats i det verkliga arbetslivet. Som här. Jag tycker att jag redan har fått god insikt i de villkor som lärare arbetar under.

Erik Keilerär Görgen ­Grön­bergs handledare. Han gjorde själv sin vfu här, ­examinerades senare från ­just Stockholms universitet och i dag har han varit anställd på skolan i tre och ett halvt år. Under det senaste året har han gått  en 7,5 ­poäng lång handledar­utbildning.

Han tycker att vfu:n blivit tydligare för både studenter och hand­ledare i den här kostymen. Mer målinriktad, bättre ­mallad. Med bland ­annat en matris och en blogg som verktyg.

– Det fanns inte riktigt på min tid, säger han.

Enligt Monica Widstrand, vfu-samordnare och den lärare på skolan som har kontakt med universitetet, blir diskussionerna och all annan verksamhet som mest påtaglig under de perioder på året hon kallar »fönster«.

– Vissa veckor varje termin har vi väldigt många studenter samtidigt i huset. De går olika terminer och på olika ­inriktningar och i samband med det arrangerar vi seminarier med olika rubriker. De brukar vara väldigt dynamiska, säger hon.

Rubriker som vad då?

– Till exempel vuxenrollen i skolan, sekretess, tystnadsplikt, elever i behov av särskilt stöd, konflikthantering och mycket annat. Men vi har också ämnesdidaktiska seminarier.

Efter en kort remissrunda ­i somras, mitt under semesterperioden, tänker regeringen nu införa övningsskolor på försök vid alla lärosäten i landet som utbildar lärare. Reformen har välkomnats av de flesta instanser, men många är också kritiska. Man menar att den till exempel är otillräckligt finansierad, att likvärdigheten hotas när spetskompetensen samlas på ett fåtal skolor och att skolan kanske inte blir så vardagsnära när det dräller omkring en massa studenter.

Här, på Trädgårdsstadsskolan, ser Erik Keiler dock positivt på saken.

– Genom att jag möter studenter får jag ju ständigt ta del av nya rön och metoder, sådant som man som lärare lätt glömmer att ta med sig in i klassrummet efter ut­bildningen. De utgör på något sätt bryggan mellan det forskningsbaserade och verklig­heten.

Västra hamnens skola i Malmö ligger precis i skuggan av den skruvade skyskrapan Turning torso. Inne i salen för hem- och konsumentkunskap är det varmt och upplyst. Där sitter eleverna från 8B i grupper och diskuterar, bläddrar i läroböcker och sneglar då och då på en svart griffeltavla som hänger bakom den kakelklädda bardisken.

Vi befinner oss mitt i det ”kreativa köket.”Att kunna slänga ihop en måltid av det som finns hemma i kyl och skafferi är en konst och det är just den som åttorna ska träna under dagens lektion. På griffeltavlan har läraren Eva Sjöholm skrivit upp vad som finns ”hemma” och sedan är det upp till eleverna att komponera en rätt. Som vanligt ska de fundera utifrån perspektiven hälsa, ekonomi och miljö när de planerar måltiden.

– Kom ihåg att ni ska hinna dokumentera och värdera dagens arbete också, att hålla tiden är också en konst, säger Eva Sjöholm.

Frida Börjeson och Lina Birk kommer snabbt på vad de ska laga. De går fram till bardisken och plockar till sig apelsiner, köttfärs, morötter, tomater, pasta och lite annat smått och gott. Det ska bli köttbullar med spaghetti i hemlagad tomatsås och till det en fräsch apelsin- och morotssallad.
Frida Börjeson väger en bit färsk ingefära i handen innan hon slutligen bestämmer sig.

– Vi älskar ingefära så vi ska blanda den i köttbullarna, säger hon.

Hon tycker att kreativa köket är toppen eftersom det är roligare och mer utmanande att komma på något själv än att följa recept. Självsäkerheten lägger sig ändå något när hon ska börja blanda ihop färsen. Efter att ha dividerat en stund med Lina Birk ropar hon:

– Eva! Kan man verkligen ha färsk ingefära i köttbullar?

Eva Sjöholm nickar. Det kan man.

Eleverna arbetar självständigt och Eva Sjöholm lägger sig inte i utan låter dem komma igång. Köttfärsrätter står högt i kurs – alla ratar fisken som också erbjuds – och de två vegetarianerna som bildat en egen grupp väljer att göra pasta med veggofärssås.

Grupperna har lite olika lång startsträcka – men när de som sitter och planerar längst väl rasslar igång går det med rasande fart. De hackar, steker, kokar och smakar av för brinnande livet.

Under tiden rör sig Eva Sjöholm runt i salen och lyssnar, pratar, ställer frågor eller svarar på elevernas. Den muntliga feedbacken på lektionerna handlar mycket om de praktiska momenten, om man förstått hur man vet hur köttbullar är färdigstekta, hur mycket vatten det ska vara när man kokar pasta och så vidare, men också om att göra val utifrån ekonomi, miljö, hälsa – det som kallas hållbar utveckling.

Bedömning för lärandeeller formativ bedömning som det också kallas, sitter i kroppen på Eva Sjöholm efter många år i yrket. Hon tycker att det faller sig naturligt i ämnet, att man måste arbeta på det sättet. På lektionerna handlar det om kontinuerlig återkoppling, muntlig feedback, dels för att eleverna ska få syn på lärandet men också för att samla information om vad de kan och förstår och sedan forma undervisningen efter det.

Hem- och konsumentkunskap skiljer sig ofta från andra ämnen i den bemärkelsen att elevernas förkunskaper varierar.

– Det kan skilja sig väldigt mycket när man får en ny klass, en del har inte ens haft ämnet tidigare. Då måste jag förstås ta hänsyn till att de har olika utgångspunkter och anpassa undervisningen efter det. Därför är återkopplingen under lektionerna väldigt viktig, säger Eva Sjöholm.

Hon berättar om en föreläsning om formativ bedömning av forskaren Christian Lundahl, där han sa att man ska göra en bedömning efter 75 procent av planeringen, arbetsområdet, och använda de resterande 25 procenten till att förklara och jobba extra med det som eleverna har svårt för eller inte har förstått.

– Det fastnade, jag tycker att det är en bra beskrivning. För mig är det viktigt att eleverna ska känna att de kan lyckas och på det sättet kan också fler elever nå högre måluppfyllelse.

Hon tycker att återkopplingen gör eleverna delaktiga, att de lär sig ta ansvar för sitt eget lärande.

– På lektionerna får de gärna diskutera och det blir en härlig interaktion mellan dem – de lär varandra.

Men reflektionerna ska också sättas på pränt. I slutet av lektionen ska varje elev beskriva och fundera över dagens arbete i formuläret ”dokumentera och värdera”. Eva Sjöholm har själv utarbetat dokumentet och tycker att det är ett bra redskap för att göra eleverna medvetna om vilken utveckling de gör i ämnet.

– De lär sig att utveckla tankarna och förklara i flera led. Och när de har gjort det skriftligt många gånger tänker de på det automatiskt sedan, säger hon.

I ämnet återkommer ständigt det här med att göra val utifrån hälsa, ekonomi och miljö.

– Uttrycket ”värdera val” används i kursplanen och därför måste eleverna förstå vad det betyder, de måste förstå betydelsen av sina egna val och jag måste tjata om det till det sitter, säger hon.

Elevernas värderingar är också viktiga för Eva Sjöholms undervisning så att hon vet var hon ska ”lägga krutet”.

I slutändan handlar det om betyg och därför måste eleverna förstå målen i läroplanen och kunskapskraven.

– Tydlighet är jätteviktigt. Jag måste alltid berätta och skriva i arbetsområdets planering att ”nu ska vi jobba med det här och jag ska bedöma det här och det här, som ni visar på det här sättet”. De måste förstå det.

Det formativa arbetssättetkräver sin planering. Eva Sjöholm kan inte vänta till slutet av terminen för att gå igenom hur det har gått för varje elev, därför stämmer hon kontinuerligt av genom att titta på anteckningar från lektionerna, inlämningsuppgifter och inlämnade dokumentation- och värderingspapper.

Då och då plockar hon elever under lektionerna för att samtala enskilt om utvecklingen. I dag är det Rebecca Ekstrand-Hallströms tur. Eva Sjöholm går igenom målen, visar matriser med olika kriterier och ger en lägesbeskrivning av utvecklingen.

– Tidigare befann du dig här men nu är du här, säger Eva Sjöholm och visar med med pennan på matrisen. Jag har sett att du kan förklara i flera led. Nu kan du på ett bra sätt utveckla tankarna kring mat, du skriver inte bara att det är gott eller billigt.

Hon fortsätter att gå igenom det hon har sett och Rebecca Ekstrand-Hallström får också tillfälle att ställa frågor eller komma med synpunkter.

Efter samtalet skyndar Rebecca Ekstrand-Hallström tillbaka till sin medarbetare Maja Junert, som lägger sista handen vid veggofärssåsen. Tjejerna tycker att de korta bedömningssamtalen är jättebra.

– Det är kul att se hur man utvecklas och det gör att man förstår vad man behöver bli bättre på, vad man behöver träna mer. Sedan kommer ju inte betyget som en total överraskning, som det kan bli annars, säger Rebecca Ekstrand-Hallström.

Hon tycker att det vore bra om det kunde vara så i alla ämnen.

– Fast det är det kanske – nästan …

Maja Junert tycker att det är extra bra med bedömningssamtal i hem- och konsumentkunskap eftersom det gör att man påminns om att det också är ett allvarligt ämne. Hon utvecklar resonemanget:

– När man har lektioner i stora ämnen som NO och SO känns det mer allvarligt. HK är så kul, därför är det lätt att glömma bort att det är på allvar, att man faktiskt får betyg i det. Men efter ett tag inser man att det är viktigt ... Hon avbryter sig.

– Nej, viktigt vet man hela tiden att det är. Det är just allvarligt jag menar, säger hon.

– Du är en riktig filosof Maja, ropar en av flickorna i närheten som just håller på att föreviga sin måltid med hjälp av mobilkameran.

Flera fotograferar koncentrerat. Bilderna läggs ut på det sociala mediet Instagram och kan sedan beundras av alla kompisar, ”följare”, som inte haft nöjet att delta på lektionen.

Tiden går fortnär man har roligt. En sak som alla i dag kan skriva i sina dokumentationer under ”förmågor som jag har tränat”, är just förmågan att hålla tiden. Frågorna handlar även om arbetsprocessen och slutresultatet, samt om val de har gjort i förhållande till de hållbara perspektiven. Under ”hälsa” ska de skriva in dagens måltid vid en bild av tallriksmodellen.

Eleverna diskuterar med varandra när de kör fast och tar ibland hjälp av läraren.

– Jag diskade inte under rinnande vatten, säger en elev. Det borde väl gå in under miljö – men även under ekonomi? Det sparar ju pengar …

– Ja, det hänger ihop, det brukar ofta göra det, säger Eva Sjöholm.

Någon kommer på att det förstås är samma sak med vattnet till pastan som man först värmde i en vattenkokare:

– Det sparar både ekonomi och miljö. Och tid.

Johan Elnertz är redo att lämna in sin värdering och redovisar den i stora drag för läraren. Han får beröm för sina väl utvecklade förklaringar och för att ha kommit på flera förmågor som han har tränat. En av dem är att kunna använda sig av ögonmått.

– En viktig förmåga, bekräftar Eva Sjöholm. Den hänger dessutom ihop med en annan färdighet som flera lyfter fram i sina utvärderingar: förmågan att laga lagom med mat.

För genom det kreativa köket lär man sig inte endast ”att taga vad man haver”.

Man lär sig också den svåra konsten att inte laga för mycket.