Kan du öppna dörren? Meron … är ivrig att få ut innebandyklubbor och mål ur boden, för att han och hans kompisar ska hinna spela lite under tjugominutersrasten. Och visst. Johan Karlsson öppnar och hjälper till att plocka ut grejorna.

Det här är hans plats. På andra ställen på den stora skolgården syns andra reflexvästklädda vuxna – hans kolleger från fritids – var och en med ansvar för sitt skolgårdsområde.

– Vi kallas rastvärdar, inte vakter, säger Johan Karlsson, tar en klubba och spelar lite med barnen, samtidigt som han kastar en blick ner mot ett spretigt lärkträd en bit bort. Trädet är försett med skylten ”kompisträd”. Under det kan barn som inte har någon att vara med ställa sig, för att rastvärdarna och andra elever ska kunna bjuda in dem till någon aktivitet. Men nu är det tomt under lärken.

I S:t Olofsskolanär det fritidshemspersonalen som ansvarar för all rastverksamhet. Så har det varit sedan skolan fick ny rektor hösten 2011. Då hade den varit nedläggningshotad en tid, eftersom elevunderlaget minskade. Den nya rektorn, Carina Cederholm, lyckades vända trenden. Så nu är det kö hit. Hur hon gjorde är en historia för sig (som vi berättat om i Chef & Ledarskap 2/2015), men en av pusselbitarna var att hon såg fritidshemsverksamheten som självständig, men lika betydelsefull som det som sker i klassrummen.

– Vi känner oss lika mycket värda som skolans lärare, som Jenny Berg säger.

Hon har jobbat här sedan i höstas och känner stor skillnad jämfört med andra fritids hon arbetat i, när det gäller attityden hos rektor och lärare till fritidshemsverksamheten.

– Här händer det till exempel aldrig att lärare plötsligt kallar in oss i klassrummen.

Genom att rektor infört klassresurser är fritidspedagogerna över huvud taget väldigt sällan i klassrummen. I så fall måste det ske på direktiv från rektor, via fritids egna arbetslagsledare Emelie Gräntz och Johan Karlsson.

– Och då är vi fritidspedagoger, inte resurser. Vi tas alltså inte in som vikarier i klass på bekostnad av fritidsverksamheten, säger Anna Lundberg och konstaterar att den tydliga organisationen gör att hela arbetssituationen blivit lugnare.

Fritidspedagogerna är också med i skolans samtliga organisationsgrupper och får lika mycket fortbildning som övrig personal i skolan.

I St Olofssskolans fritids finns fem så kallade hemvist; förskoleklass, ett per årskurs till och med trean och en fritidsklubb för fyror, femmor och sexor. Tidigare var fritidsavdelningarna åldersblandade, men när lärgruppen jobbade med trygghet kom de fram till att barnen skulle må bättre av att också fritids var åldersuppdelat. Så blev det också, enligt pedagogerna.

– Men vi pedagoger är ett team, även om vi jobbar i olika hemvist, poängterar Jenny Berg.

Ja, nickar Emelie Gräntz. Förut var det nästan lite konkurrens mellan de olika avdelningarna, säger hon, men så känns det inte alls längre:

– Vi jobbar tillsammans hela tiden och stöttar varandra jättemycket.

S:t Olofsskolan är en så kallad forskarskola. Samtliga pedagoger, inklusive fritidspedagogerna, gick härom året en 15 poängs distanskurs på Karlstads universitet som gav dem verktyg att utvärdera sin egen undervisning, i sex lärgrupper. Rektor Carina Cederholm ändrade gruppindelningen så att fritids blev en egen grupp, utifrån det faktum att fritids har ett annat uppdrag. Visst fanns det poänger med att studera tillsammans med lärarna, men den nya ordningen är överlägsen, tycker fritidspersonalen.

– Nu nyttjas vår kompetens på rätt sätt, säger Emelie Gräntz.

– Det känns mer logiskt. Och genom att vi forskar systematiskt i vår egen vardag är det inte alls betungande, säger Kerstin Lundberg.

Inte minst har det svetsat samman dem som grupp, i och med att de alla träffas och diskuterar två timmar varje fredag – varannan vecka på arbetslagsmöte, varannan i lärgruppen.

Är det stor skillnad mot förr?

– Ja, svarar hela gruppen i kör.

– Vi har fått tillbaka styrkan i arbetslaget, säger Johan Karlsson.

Sedan LGR 11 kom har S:t Olofsskolans fritids också jobbat hårt med att göra eleverna medvetna om vad de lär sig på fritids.

– Vi har inte förändrat verksamheten, men blivit tydligare med att prata med barnen om vad de lär sig, till exempel när de bakar, säger Kerstin Lundberg och konstaterar att det tog ett tag att komma in i detta tänk, men att det nu blivit ”automatiserat”.

– Vi tänker inte längre på att vi pratar om lärande hela tiden.

– Att prata om lärandet behöver inte vara krångligare än att man samlar ihop gruppen en liten stund efter en aktivitet och frågar vad de tyckte om den och vad de lärde sig, säger Johan Karlsson.

Lärandet tas också upp både på de fritidsråd som varje hemvist har ungefär varannan vecka, och vid de stora fritidsråden var sjätte vecka, då representanter för alla hemvisten träffas och utbyter erfarenheter och inspireras av varandra.

Genom att använda modellen ”två stjärnor och en önskan” fångar pedagogerna också upp elevernas individuella utvecklingsmöjligheter och hjälper dem att få syn på vad de lär sig. Regelbundna enkäter med elever och vårdnadshavare har bekräftat bilden av att lärandet blivit synligare.

Dokumentation har bliviten allt viktigare del i arbetet på S:t Olofsskolans fritids. Alla aktiviteter förs in i en särskild dokumentationsmall och sammanfattningar läggs ut på skolans webbplats och i fritids eget veckobrev. Därutöver har fritids en egen blogg och ett Instagramkonto, vid sidan om skolans gemensamma Facebooksida.

– Men vi kör med old school också, säger Emelie Gräntz, med papper i hemvistenas tamburer.

Vid lärgruppsmötena förs förstås också protokoll, som vidarebefordras till rektor.

– Hon är jättebra på att ge feedback, säger Emelie Gräntz.

Varken hon eller de andra ser dokumentationskravet som betungande.

– Vi har ju tid avsatt, säger Johan Karlsson, medan Jenny Berg, som ansvarar för lärgruppsprotokollen, berättar att hon brukar föra anteckningarna direkt i dokumentationsmallen på datorn, medan de diskuterar.

Elevinflytande är en av S:t Olofsskolans hörnstenar. Rektor Cederholm vill se elever och vårdnadshavare som kunder och vill därför att personalen hela tiden ska vara lyhörd för elevernas önskemål och åsikter.

– Det är stor skillnad mot andra skolor jag jobbat i, säger Anna Lundberg och de andra nickar.

De tror också att detta är ett av skälen till att så många elever här väljer att fortsätta i fritidsklubb ända upp till sjätte klass. Ett annat är åldersindelningen – det är helt enkelt roligare för tio-tolvåringarna att få vara för sig.

Fritids har också ansvar för det studiestöd (läxhjälp) som skolan erbjuder. I höstas blev det så populärt att också barn som inte var inskrivna på fritids började komma dit.

– Men vi hade varken lokaler eller personal till det, så nu kör vi det bara i hemvistena, säger Anna Lundberg.

Nu närmar sig klockan tio i elva. Hög tid att ta på utomhuskläderna – skolan har köpt arbetskläder till all personal som arbetar utomhus – och de namnmärkta reflexvästarna.

– Det är ju viktigt att inte vi kommer ut efter barnen, säger Johan Karlsson och går mot ”sin” bod.

Staden, Malmö

De utlovade 20 grader och sol blev i stället regn och blåst, men med fritidspedagogens sedvanliga flexibilitet kunde vissa aktiviteter hållas inomhus, några under tak utomhus och andra under bar himmel. Vi var helt enkelt överallt. Men inte ens vädrets makter lyckades lägga sordin på spänningen, lusten och glädjen bland eleverna!

På Rösjöskolans åtta fritidshemsavdelningar, erbjöd varje avdelning en aktivitet samtidigt. Vi hade tagit fasta på årets tema – lära, leva, utvecklas och eleverna fick därför en mix av aktiviteter som tillsammans föll under temat. Alla kunde mingla runt och prova.

Genom aktiviteterna fick de bland annat träna på bollsport, öga-hand koordination, snabbhet, logiskt tänkande, räkna, programmera, samarbeta, koncentration, prova egna idéer och mycket mer.

Nu ska vi utvärdera dagen i personalgruppen och komma tillbaka nästa år – ännu bättre, ännu vassare och ännu roligare.

André Graping

Aspudden, Stockholm

Tankar på lärartäthet, gruppstorlekar och legitimation var det nog få som hade på stora skolgården i Aspuddens skola denna dag. Åtminstone bland de 400 glada eleverna som var fullt upptagna med att hoppa hoppborg, bygga torn, måla ansikten, lägga pussel, käka korv och popcorn och mycket annat.

Kompisarna Elias och Leo i klass 1A var – som synes – mycket nöjda med programmet.

Dalarna, Falun

På Vika fritidshem började vi firandet med en tipspromenad.

Sedan käkade vi popcorn och drack saft innan vi hade ett disco med lekar som limbo och dansstopp. Efter mellanmålet fick alla barn en liten god överraskning, en söt klubba!

Det blev en bra eftermiddag med glada barn och nöjda vuxna.

Maria Almqvist

Österlens mittpunkt

Hjärtats fritidshem i Smedstorp, Skåne, firade med ett besök på Christinehofs slott och ekopark.

Eleverna fick uppleva och lära sig om livet på slottet under 1700-talet. Med oss hade vi pigan Hanna som visste det mesta. Efter slottsturen gick vi en runda i ekoparkens våtmarksområde, där vi fick upptäcka djur och natur, till exempel fladdermusholkar, termitstackar, olika djurs spillning och insektslivet vid vattnet.

Det insmög sig även lite kultur när vi plötsligt fick syn på den höga skulpturen "Den onämnbare" gjord av Peter Tillberg. Trots växlande skånsk väderlek åkte vi hem nöjda, goa´ och glaá.

Susanne Björk

Digitaliseringen kommer sannolikt att leda till ökad arbetslöshet, då både rutinmässiga och mer kvalificerade jobb ersätts av digital teknik.

Detta dystra budskap är slutsatsen som ett forskarlag i Oxford, med Carl Frey och Michael Osborne, nyligen drog. Forskarlaget visade att datorer förväntas ersätta mänsklig arbetskraft i allt snabbare takt och i allt större utsträckning de närmaste åren. Hittills är det främst rutinjobben som har automatiserats. Nu står allt fler kvalificerade yrken på tur att halshuggas i den digitala revolutionens giljotin.

Dessa färska forskarrön har granskats och översatts till svenska förhållanden av Stefan Fölster på uppdrag av Stiftelsen för strategisk forskning. Han är adjungerad professor i nationalekonomi vid Kungliga Tekniska högskolan. Slutsats: 53 procent av dagens jobb i Sverige försvinner inom 20 år.

Procentsiffran bygger på en databas som i detalj kartlägger arbetsmomenten för varje yrke. Sedan har dataexperter bedömt hur snabbt dessa arbetsmoment kan komma att datoriseras, förklarar Stefan Fölster.

– Ny teknik kan i olika utsträckning komplettera arbetskraft, vilket var vanligt under den industriella revolutionen, eller ersätta den, vilket är vanligare nu. En skrämmande, men inte orimlig tanke är att datorer så småningom kan det mesta bättre än människor. Datorer som gör sitt intåg de närmaste åren kan mycket som vi trodde att bara männi­skor klarar av. På många sätt är det bra. Men ett bekymmer är att många människors humankapital kan förlora sitt värde. Det kan bli en fortsatt besvärlig omställning där vissa grupper får allt svårare att komma igen på arbetsmarknaden, säger han.

Faktorerna som avgör vilka yrken för välutbildade personer som riskerar att bli överflödiga och därigenom utkonkurrerade inom 20 år är de så kallade sju flaskhalsarna: fingerfärdighet, originalitet, konstnärlighet, social förmåga, förhandling, förmåga att övertala samt omtanke om andra människor. Dessa sju faktorer kännetecknar arbetsmoment som dataexperterna bedömde som svårare att ersätta med teknik.

Det är just den sociala rollen som gör lärare och fritidspedagoger så väl rustade för det digitala paradigmskiftet, menar Stefan Fölster.

– En hel del av lärarnas nuvarande arbetsuppgifter kan nog automatiseras. Men eftersom den sociala rollen är viktig så kommer nog de automatiserade uppgifterna att ersättas av andra moment, i bästa fall med mer tid till eleverna. Denna effekt uppstår också för att skolan är anslagsfinansierad. En effektivisering leder inte till att anslagen eller personalen måste dras ned.

Risken att fritidspedagogers uppgifter automatiseras bedömer han som obefintlig. ”Katederundervisningen” ersätts åtminstone delvis av ”flippade klassrum” och digitalt material.

– En del föreläsningar kan automatiseras genom inspelade föreläsningar och digitalt material som företag som Schoolido eller Studi nu producerar. Sådana program underlättar också för läraren att se hur det går för enskilda elever. Därutöver finns många administrativa uppgifter i skolan som skulle kunna datoriseras bättre.

Även om studienhar 20 år som tidsperspektiv ligger den digitala tidseran mycket närmare i tiden för lärare och fritidspedagoger. I den digitala tidsåldern förskjuts lärarens roll mer till handledare. När läraren i mindre utsträckning behöver tala inför hela klassen blir det mer tid att hjälpa eleverna individuellt. Vidare ska internetbaserade lösningar underlätta för föräldrarna att följa med i barnens utveckling i skolan (även skolk), vilket ska underlätta dialogen om skolarbetet, framhåller han.

– Lärarens nya roll kan bli mycket lättare och samtidigt ge bättre kvalitet. Ett viktigt aber är emellertid att de nya teknikerna måste utprövas systematiskt, med kontrollgrupper. Det bör inte bara bli modevåg av det, utan digitaliseringen i skolan bör införas evidensbaserat.

För lärare som arbetar på fritidshem blir förändringen sannolikt inte fullt lika stor. Sändare på barnen kan öka säkerheten och flera verktyg kan tänkas för att föräldrar ska kunna följa med barnens utveckling. Avgörande är att inte trampa på några integritetskränkande minor, menar han.

– Fritidshemmen kommer att ha ett stort utbyte av digitala hjälpmedel. Vissa kommer att utmärka sig genom att lära ut olika dataprogram. Men jag tror att många föräldrar kommer att värja sig mot det och ändå föredra dagens mer sociala lekar, säger Stefan Fölster.

Robotarna anfaller

I artikeln på sidan 24 kan du läsa om hur lärare och fritidspedagoger blir ”vinnare” i den digitala tidsåldern. Risken för att en robot tar över fritidspedagogens jobb är lika med noll, enligt professorn i nationalekonomi Stefan Fölster. Och även om vissa i framtidens skola blir utan jobb när det digitala tar över går det inte att bortse från datorn som nyttigt tillskott i den pedagogiska verktygslådan. Här är några exempel:

Sociala medier

Webbsidor där människor interagerar med varandra. Används ofta i mobilen.

De mest populära är:

Facebook. Det största sociala nätverket med runt 1 miljard användare enligt företaget själva. Ligger tvåa på listan över mest besökta webbplatser. Etta är google.

Instagram. Socialt verktyg för den som vill kommunicera med bilder. Används bland annat av förskolor och fritidshem för att informera och rapportera från barnens dagliga aktiviteter.

Kolla in: Sandviksskolan, Holmsund: instagram.com/sandviksfritids

Blogg

Kan beskrivas som en dagbok på nätet. Bloggaren skriver periodvisa inlägg. Det senast skrivna hamnar överst. Används på fritidshem för olika syften.

Kolla in: Lillhagsskolan i Gävle: lillhagenfth.blogspot.se.

Mikroblogg

För dig som inte vill, hinner eller kan dra i gång en fullskalig blogg är mikrobloggen Twitter ett alternativ. Inläggen kallas tweets och bloggaren har 140 tecken på sig att förklara sitt ärende. Gör så här: Surfa in på twitter.com, bestäm användarnamn och lösenord. Börja twittra!

Podcast

… eller poddradio är radioprogram som kan laddas ned och lyssnas på när som helst. Statens medieråd har till exempel gjort en podcast i tre avsnitt där experter och ungdomar undersöker hur den digitala utvecklingen påverkar lärare, elever och andra i skolan. statensmedierad.se (sök på ”mediepodd”)

Programmera på förskolan

Tekniken styrs av oss människor. Inte tvärtom. Det budskapet lär sig förskole- och skolbarn i Göteborg genom en särskild digital satsning. På förskolenivå får barnen programmera sin egen robot. Fritidshemmens elever knackar programmeringskod som bland annat blir spel och animerade filmsekvenser.

Glöm inte källkritiken

Får man ta någon annans bloggtext, facebookinlägg eller instagrambild och göra till sin egen? När eleverna skapar digitalt är ett källkritiskt perspektiv något att tänka extra på.

På Skolverkets webbplats Kolla källan kan du läsa mer om källkritik: skolverket.se (sök på ”kolla källan”)

Andreas Åkesson håller upp ett tredje finger. Barnen skriker entusiastiskt.

– Ett, två, tre. Radio Koltrast!

Varje onsdag programleder han en podcast med fyra tredjeklassare. Idén till att intervjua barnen om skolan fick han en vårdag när barnen hade rast ute på gården.

– De har ju så mycket att berätta hela tiden. Jag tänkte först tv-program men det skulle ta för lång tid att producera. Det här är ganska enkelt, säger Andreas Åkesson.

Upplägget presenterades för chefen. Tanken är att på ett roligt sätt ge föräldrarna insyn i vad deras barn och barns klasskamrater gör i skolan och på fritidshemmet. Podcasten kan ses som ett komplement till veckobreven.

– Alla som jobbar i skolan skriver veckobrev i någon form. Jag kände att jag vill göra någonting annorlunda. Och jag hittade inte riktigt någon bra podcast där man pratar med barnen i fokus, säger Andreas Åkesson.

Han fick gehör och köpte in tre mikrofoner. Sedan behövs några stolar till gästerna och en dator att koppla mikrofonerna till. Datorn laddas med ett program för att redigera ljudinspelningar, förklarar Andreas Åkesson. Helst ska datorn vara bärbar så att det går att sitta var som helst på skolan.

Upplägget är alltid detsamma. Strax innan nio på onsdagar går han runt i klassrummen och hämtar de fyra som ska delta i veckans inspelning. Det är frivilligt för barnen men bara en elev har tackat nej till att medverka. Hans steg är raska. Rasten börjar klockan tio. Då ska podcasten vara färdiginspelad.

På grund av den begränsade tiden håller Andreas Åkesson ett jämnt och högt tempo. Innan knappen för inspelning trycks ned förbereds de fyra på vad som kommer att hända den närmsta timmen. Först ska de samtala om vad som är på gång i skolan just nu, därefter är det fritidshemmets tur. Sedan är det dags för programpunkten ”Veckans ämne”, som varierar beroende på vad barnen vill ta upp. Sist kommer ”Duellen”, en frågesport där de delas upp i två lag och tävlar mot varandra.

I skolan håller de på med nationella proven just nu så det får bli samtalsämnet från klassrummet. Barnen vill prata om fritidsgympan och Caspar förklarar att han vill prata om bus som han och kompisarna hittar på. Veckans ämne är tveklöst Melodifestivalen. Det är final på lördag och Lea Lagerman drar i gång direkt. Hon förklarar i snabb takt hur enormt besviken hon är över att favoritlåten inte gick vidare. Men vänta! Bandet rullar inte så hon behöver spara på orden en liten stund till, avbryter Andreas Åkesson.

Den här uppvärmningen ska få samtalet att flyta naturligt och stanna upp så lite som möjligt. Målet är att lyssnaren ska känna sig närvarande vid bordet, förklarar han. Dessutom är det önskvärt om så lite som möjligt av det inspelade materialet behöver klippas bort. Det sparar tid i efterarbetet.

– ”Vad åt du till frukost?” är en klassisk startfråga som funkar bra. De flesta har ätit frukost och de flesta kommer ihåg vad de åt, säger Andreas Åkesson.

Så trycker han i gång datorn, frågar var och en vad de åt till frukost och börjar sändningen.

– Hej! Och hjärtligt välkomna till Radio Koltrast. Sveriges bästa skolpodcast!

I skolan har de syslöjd och Amelie Rosqvist berättar hur hon lär sig att brodera med olika typer av stygn. De har klippt tygbitar som de har gjort smilegubbar och clowner av. Lara Tütüncü pratar om nationella prov i svenskan. De fick skriva om ett tivoli med en hemlig dörr där man kunde göra tidsresor. Men hon vill inte berätta mer om vad hennes berättelse handlar om. Det är hemligt.

– Jag trodde inte att nationella prov skulle vara så här roligt! Konstaterar Lea Lagerman.

I dag är det onsdag och då är det fritidsgympa. De brukar få rösta om vilka lekar de ska göra, berättar Amelie Rosqvist.

När allt är klart klipper Andreas Åkesson ned avsnittet så att det blir ungefär 45 minuter långt. Varje fredag läggs det upp på skolans hemsida.

Att lyssna på podcast har varit trendigt de senaste åren. Det beror framför allt på att det är ett bekvämt sätt att lyssna på radioprogram. Radio är annars något som många lyssnar på i farten, resonerar han. En podcast är också till för att lyssna på i farten. Men det krävs inte att lyssnaren sitter i bilen eller står i köket vid en viss tid för att inte missa en specifik sändning.

– Men jag lyssnar sällan på mina egna program. Man blir ganska trött på sin röst efter att ha klippt ihop avsnittet.

Förbudet mot bristande tillgänglighet gäller den fysiska miljön, lokalerna, men också den pedagogiska och sociala miljön. Elever med funktionsnedsättning som inte fått tillräckligt stöd eller som hindras av lokalerna kan anmäla det till Diskrimineringsombudsmannen, DO.

– Vi hoppas att det nya förbudet ska bidra till ökad tillgänglighet, säger Sara Stenberg, jurist hos DO.

Hon tror att de nya bestämmelserna kommer att ha betydelse både för den fysiska och pedagogiska tillgängligheten. Barnen måste kunna vara med i alla delar av verksamheten, och de måste kunna ta sig till alla rum och aktiviteter.

DO prövar omen elev missgynnats på grund av sin funktionsnedsättning – om skolan eller fritidshemmet kunde ha gjort mer för att barnet ska komma i en jämförbar situation med andra. Men lagen har kritiserats för att vara tandlös. Fritidshemmet behöver bara göra det som är skäligt utifrån ekonomi, vad som är praktiskt möjligt och hur stor nyttan blir.

Stöd i undervisningen, hjälpmedel, information i alternativa format, att ta bort trösklar och kontrastmarkera nivåskillnader är några av de exempel från skolans område som nämns i diskrimineringslagen. Exemplen väntas bli fler och mer konkreta i takt med att de nya bestämmelserna prövas hos DO.

Skärpningen i diskrimineringslagen ställer inte högre krav än vad skollagen gör på extra anpassningar och särskilt stöd, eller vad plan- och bygglagen och arbetsmiljölagen ställer på lokalerna. Samtidigt är just skolan ett område där lagen kan få betydelse – därför att rättigheterna för elever med funktionsnedsättning är så tydliga i skollagen jämfört med lagstiftning för många andra delar i samhället.

– Skolan har så många regler om tillgänglighet och därför kan skolan vara ett område där det nya förbudet får effekt, säger Sara Stenberg.

När diskrimineringslagen förstärks kan också kraven på eleverna och deras familjer öka. Det menar Agneta Hugemark, lektor vid sociologiska institutionen på Uppsala universitet.

– Om jag som förälder ska driva ett diskrimineringsärende för att inte Pelle kommer in med sin rullstol eller om Pia inte kan vistas i lokalerna för att de är allergiframkallande blir det så tydligt att det här måste skolan göra för just dig, säger hon.

Det krävs mycket kunskap och ork att sätta fingret på vad som är diskriminering och att driva sitt fall till DO. Också det kan skapa ojämlikhet, anser Agneta Hugemark. Det kan vara svårt att driva ett diskrimineringsärende mot sitt barns skola, och där man vill att barnet ska fortsätta gå. Därför är hon avvaktande till om och hur mycket diskrimineringslagen i praktiken kommer att stärka tillgängligheten.

– Nej, jag skulle inte ta det för självklart, säger hon.

Hon och kollegan Maria Johansson arbetar med barn i årskurs två i en av Alviksskolans hörselklasser. I arbetslaget jobbar sammanlagt sex pedagoger med 17 elever. Alla är inte med i klassen samtidigt, men de finns med barnen hela dagarna både på lektionerna och på fritids. Skola och fritidshem delar också lokaler. Maria och Johanna har följt eleverna sedan de började i förskoleklass.

Alviksskolan har lagt ribban för tillgänglighet högt. Inte så konstigt kan tänkas eftersom skolan har många elever med nedsatt hörsel. För tio år sedan byggdes nya lokaler för eleverna i f–3. Tidigare hade de gått i en annan byggnad i området, men där var ljudmiljön inte särskilt bra. Bromma flygplats ligger nära och varje gång planen lyfte eller landade fick samtalen avbrytas. Nu har akustiken det som krävs. Alla rum har hörselslingor som barnen kopplar upp hörapparaterna mot. Ljussättningen är anpassad för att göra det lätt att läsa på läppar och se teckenspråkstecken. Möblerna är tillverkade av trä eftersom stålrör riskerar att störa ut hörselslingorna.

– Det är stor skillnad. Tidigare störde slingorna ut varandra och barnen hörde vad som sades i de andra klassrummen, berättar Maria Johansson.

Lokalerna, den fysiska miljön, är avgörande för hur tillgänglig fritidsverksamheten kan bli, anser Johanna Melin. På Alviksskolan är alla rum möblerade så att barnen kan se varandra, eftersom fritidspedagoger och lärare använder stödtecken när de pratar med barnen. Antingen sitter barnen i ring eller så är bord och stolar placerade i hästskoform. Talad svenska är första språket i hörselklasserna, men stödtecknen underlättar för många av barnen. Elever som är döva har extralektioner i teckenspråk. Skolan har döva, hörselskadade och hörande pedagoger anställda.

Den pedagogiska ochsociala miljön är minst lika viktiga pusselbitar för att eleverna ska komma till sin rätt. Ofta delar fritidspedagoger och lärare klassen i mindre grupper.

– Det gör vi för att det ska bli social tillgänglighet. Barnen ska höra vad som sägs i rummet så att de kan delta i det vi gör, säger Johanna Melin.

– Ja, tillägger Maria Johansson, det är både utifrån ett hörselpedagogiskt behov och för att barnen också har andra funktionsnedsättningar.

I hörselklasserna går barn som förutom sin hörselnedsättning också kan ha neuropsykiatriska diagnoser, allergier eller fysiska funktionsnedsättningar. Det spelar egentligen ingen roll varför barnen behöver en liten grupp eller tydlig kommunikation, menar Johanna Melin. Barnen har nytta av en genomtänkt och tillgänglig pedagogik av flera skäl.

– När vi använder tecken som stöd blir kommunikationen tydligare och när vi sitter så vi ser varandra ökar barnens koncentration, säger hon.

Pedagogerna på Alviksskolan har lärt sig genom åren att det går att göra allting mer tillgängligt. De träffar elever med funktionsnedsättning varje dag. De känner familjerna väl och försöker möta barnen utifrån var de är och vad de behöver.

Skollunchen är ettannat exempel. En del elever har svårt att äta viss mat av andra skäl än religion eller allergi. Här har skola, fritidshem, föräldrar och skolkök hjälpts åt för att eleverna ska kunna äta sig mätta även om de inte klarar av att få i sig det som serveras.

– Det är en typ av anpassning vi gör för att skollunchen ska bli tillgänglig, säger Johanna Melin.

– Det är samma sak med mellanmålen. Vi ser till att alla får något att äta men det kanske inte ser lika ut för alla. Vi har kommit överens med en del av familjerna om att servera något annat för att barnen ska få i sig mellanmål, säger Maria Johansson.

Hallen där alla barn kommer in och går ut har de fått tänka till kring ur många infallsvinklar. Barn med rörelsehinder kan behöva mer plats och barn som lätt störs av andra behöver en avskild plats.

– En hall kan bli väldigt trång och då gäller det att hitta lämpliga platser till barnen. Ibland kan man lösa det med att några barn går lite före eller efter de andra, säger Johanna Melin.

Plötsligt förändras spelplanen. Och då är det helt nya lösningar som behövs.

– Det kan vara något som händer hos barnet eller i familjen som gör att det måste till en förändring för att det ska fungera igen. Ingenting är konstant. Vi måste vara lyhörda, säger Maria Johansson.

Barnen är själva en del av att öka tillgängligheten på skolan, de gör olika övningar tillsammans. En går ut på att de ska tänka på vad som hindrar dem när de går in från rast. De markerar med rött, gult och grönt var de tycker det är svårt att ta sig fram i skolan – och var de känner sig otrygga. Alviksskolan kopplar samman tillgänglighet och trygghet. Skolan har förändrat platserna där barnen tycker det är otillgängligt och otryggt, eller sett till att det finns fler vuxna där.

Är det svårt att göra tillgängligt, tycker ni?

– Många gånger sitter barnen själva inne med hur de vill ha det och vad de behöver. Man ska inte glömma bort dem, säger Maria Johansson.

– I en otillgänglig miljö kan en funktionsnedsättning innebära stora begränsningar. Men i en tillgänglig miljö är det inte säkert att funktionsnedsättningen begränsar alls. Det är det man vill att barnen ska få med sig, säger Johanna Melin.