Projektet som gick över gränsen

– Det finns många traditioner inom skolans värld och en av traditionerna på den här skolan är att klasslärarna genomför ett närmiljöprojekt i årskurs tre, berättar Per Wetterblad.

Han utbildade sig till fritidspedagog i slutet av 1970-talet. Efter 12 år som fritids- och musikpedagog arbetade han 16 år på 1990- och 2000-talen som kultursekreterare i kommunen. När han kom tillbaka till arbetet som fritidspedagog för två år sedan hade han med sig en stor erfarenhet av estetisk-praktiskt arbete. En erfarenhet han numera använder flitigt i sitt fritidspedagogiska arbete.

– En fördel med att arbeta på lågstadiet är att det estetisk-praktiska arbetet kan få lov att ta tid. Finns det tillräckligt mycket energi i ett projekt vill barnen hålla på med det både på skoltid och på eftermiddagarna på fritids, säger Per Wetterblad.

Det första projektet han genomförde efter sin återkomst till skolans värld våren 2009 var att tillverka fågelholkar tillsammans med ettorna. Dessa placerades sedan ut i naturen vid den närbelägna sjön.

Nästa projekt, det så kallade ”tokfågelprojektet”, kom till när en diskussion uppstod kring vem som skulle kunna tänkas bosätta sig i holkarna. Alla barn fick med hjälp av skräp från trä- och metallslöjden, en limpistol och mycket färg, skapa en ”tokfågel”. De fick sedan döpa fågeln och tala om hur den lät och vad den åt.

Barnens sista estetisk-praktiska projekt det första läsåret hade bondgården som tema och mynnade ut i att stora bondgårdsdjur skapades och sattes ut i en närliggande rondell. Djuren placerades därefter runt flaggstången på skolavslutningen innan de fick ta sommarlov tillsammans med sina skapare.

På höstterminen i tvåan påbörjades ett leklådeprojekt som blev det första i raden av projekt som till slut mynnade ut i treornas närmiljöprojekt.

– Vi fick idén av vårt systerfritids här på skolan, de har länge jobbat med att inreda lådor, berättar Per Wetterblad.

Han och tvåorna gjorde studiebesök hos systerfritidshemmet. Därefter fick tvåorna skapa sitt eget drömrum i en låda.

– Vi hittade gamla boklådor av trä i källaren som blev fina att bygga i. När lådorna var klara fungerade de jättebra som lekinitiativ på fritids, berättar Per Wetterblad.

Parallellt med skapandet av leklådorna pågick också det första stora gemensamma projektarbetet som involverade hela tvåornas lärararbetslag, det vill säga både de två klasslärarna och de tre fritidslärarna. Huvudmålet var att träna eleverna på samarbete och det gjordes genom ett fokus på klassiska nordiska sagor. Först ”marinerade” klasslärarna eleverna med sådana sagor. Sedan delades eleverna in i grupper som fick i uppgift av fritidslärarna att skapa en ny tittskåpslåda. I den skulle de tredimensionellt gestalta en stiliserad händelse ur en saga. Med klasslärarna fick eleverna samtidigt analysera de klassiska sagorna och öva sig på att skriva egna. Avslutningsvis fick de berätta de klassiska sagorna för förskoleklassens elever.

– Med lådorna som hjälp blev det ett kollektivt berättande, säger Per Wetterblad nöjt.

Han dokumenterade elevernas arbete med en digitalkamera och gjorde en bildfilm av deras sagoberättelser. Filmen visades sedan tillsammans med barnens sagolådor på en festival för deras föräldrar.

Med erfarenhet från det klassiska sagoprojektet fick tvåorna under vårterminen skapa en egen historia och karaktärer utifrån drömrumsmiljön som de hade byggt upp i den första lådan. Handlingen fick utspela sig både i och utanför lådan. När historien var klar gjorde barnen egna bildfilmer genom att fotografera stiliserade händelser i lådan och, med sina egna röster, spela in sina dramatiserade historier och dialoger.

– Fyra f genomsyrar skolans läroplan. De är fakta, färdigheter, förståelse och förtrogenhet. I det första sagoprojektet lärde sig barnen fakta och färdigheter, och fick viss förtrogenhet med hur man skapar en berättelse, kommenterar Per Wetterblad och fortsätter:

– I det andra projektet med bildfilmerna fick barnen omsätta sina nyvunna kunskaper i praktiken och pröva sina nya förmågor genom estetiskt gestaltningsarbete för att sedan bli förtrogna med att berätta en egen historia och använda den nya tekniken.

Med all den estetisk-praktiska kunskap som de tidigare projekten hade gett dem stod barnen väl rustade när det i trean blev dags för det stora närmiljöprojektet. Det är, som sagt, en gammal skoltradition och Per Wetterblad funderade tillsammans med sina fritidslärarkollegor Rebecca Sandberg och Sanna Höglund över vad de kunde tillföra.

– I trean börjar barnen besöka varandra efter fritids. Vi ville med projektet ”Falken flyger över Fisksätra och Saltsjöbaden” hjälpa dem att upptäcka varandras världar, säger Per Wetterblad.

Fritidslärarnas del av projektet genomfördes dels på bildlektionerna, dels på fritidshemstid. De startade med att tillsammans med eleverna gå in på google earth på nätet och på en storbildsskärm leta rätt på allas hus genom att skriva in samtligas adresser.

Därefter skapades en ”pingisbordstor” tredimensionell, skalenlig modell över områdena Fisksätra och Saltsjöbaden. Återigen med överblivet material från trä- och metallslöjden, en limpistol och mycket färg. Alla barn fick bygga sitt eget hus i storlek av en liten tändsticksask. På taket fästes en flagga med barnets namn. Allteftersom barnen blev klara med husbyggandet började de lägga till andra landmärken som de hade fått forska om i klassrummet. På så sätt växte klasslärarnas arbete ihop med det estetisk-praktiska arbetet som fritidslärarna höll i. Bland annat tillfördes skolan, observatoriet, järnvägsspåret, vattentornet, moskén, kyrkan, centrumanläggningen, hotellet och den stora lekplatsen.

Mitt i allt detta arbete fick barnen till stor allmän förfäran en ny uppgift av fritidslärarna. De skulle förstöra sina leklådor från förra läsåret och tapetsera insidan av väggarna med vitt papper. Detta gjordes under något som eleverna själva döpte till ”kraja”-veckan. Sedan skulle de med hjälp av en digitalkamera och sina föräldrar fotografera fem saker:

• sig själv framför den egna ytterdörren

• sitt hus fasad

• den egna gatan

• lekplatsen närmast huset

• det egna favoritstället att leka på

Den som inte hade tillgång till en egen kamera kunde låna en från skolan. Bilderna skrevs ut och klistrades in i den före detta leklådan tillsammans med en karta. Lådorna visades sedan upp, tillsammans med den stora, skalenliga modellen och en google earth-skärmbild, på en utställning.

Något som var svårare att visa upp, men som var en stor del av projektet, var den tid som hade lagts ner på att fysiskt utforska varandras boendemiljöer. Barnen på Igelboda skola kommer, liksom barn på många andra skolor, från socioekonomiskt och kulturellt olika hem.

– Med utgångspunkt i att vi bor så olika har vi besökt våra skilda världar och laddat dem alla med positiv energi. Vi har gjort otaliga utflykter, besökt och lekt på varandras lekplatser och i varandras skogar. Vi har fiskat, badat, haft skattjakter, orienterat, åkt pulka, naturstädat och cyklat runt, berättar Per Wetterblad.

Han anser att ett av de viktigaste resultaten av projektet är att barnen, genom att få syn på varandras närmiljö genom besök, lek, gestaltning och forskning, har kunnat vidga sina referensramar och stärka sin identitet och värdet på den boendekultur som de är en del av.

– På det sättet tror vi att vi underlättar för barnen att gå över varandras gränser, kanske inte alls hindras av dem, och se positiva värden hos varandra och känna stolthet över det man själv är en del av, säger Per Wetterblad.

”Falken flyger över Fisksätra och Saltsjöbaden” har blivit uppmärksammat både inom och utom skolans väggar. Övriga lärare har börjat prata om att det skulle kunna vara embryot till något liknande som involverar hela skolan. Och projektledaren för HAMN, ett historiearvsmuseum som byggs i Fisksätra, har uttryckt önskemål om att ha med tittskåpslådorna och den tredimensionella, skalenliga modellen på museets första utställning.