Lärandet sker även utanför skolan

På högskolan initierade hon en ny utbildning för fritidspedagoger 2007, ”Den fria tidens lärande”. De gjorde en särskild satsning på fritidspedagogerna eftersom få valde yrkesinriktningen och klassrummet verkade ha slagit ut alla andra perspektiv. Av lärarutbildningens 3 800 studenter, som utbildades för arbete i grundskolan, hade endast 39 personer valt att bli renodlade fritidspedagoger.

Tyvärr har utbildningen inte lockat fler fritidspedagoger. Under vårterminen 2011 läste 41 personer den inriktning som Annika Kraft var med och grundade.

Hon utmanade då som nu en gammal sanning, att skolan ska äga lärandet. Annika Kraft vill utbilda fritidspedagoger som även vänder sig till andra arenor för lärande, till exempel ideella föreningar, organisationer, resebranschen, äventyrsland, dataspelshallar, simhallar, bibliotek, boxningsklubbar och ridhus.

Har hon nu möjlighet att förverkliga sina idéer? Vi har bestämt träff med henne i Hörbys kommunhus. Snart ansluter även tre fritidspedagoger, en fritidsledare och en rektor för att tala om fritidshemmets möjligheter i framtiden.

Annika Kraft fick jobbet som utvecklingsledare eftersom det lilla samhället utanför Lund är i stort behov av förändring. Inte minst sedan Skolinspektionen levererade stark kritik mot kommunens fritidshemsverksamhet. Hörby har sex fritidshem med 16 avdelningar. Mindre än hälften av personalen är fritidspedagoger.

När Annika Kraft kom till Hörby fanns inget levande samtal om kunskapssyn eller pedagogik. Den första tiden fick hon ett ytterst svagt politiskt stöd för satsningen på fritidsaktiviteter för barn och ungdomar.

– Det kändes utmanande och fostrande att flytta in i den här miljön. Nu har jag slitit hårt med grundläggande frågor, som: Vad är ett fritidshem egentligen för något? Vad säger styrdokumenten? Vad är det vi ska syssla med när vi har fritidshemsverksamhet? säger Annika Kraft.

Under 2010 arbetade hon tillsammans med Malmö högskola och en lokal utvecklingsgrupp. De träffades fyra timmar i veckan och planerade för hur barnen ska erbjudas en meningsfull, stimulerande och utvecklande lärmiljö och fritid. Långsamt men säkert började hennes idéer vinna gehör.

Fritidspedagogerna Ethel Grahn, Gunilla Bengtsson och Kristina Hansson är engagerade i utvecklingsgruppen. De tycker att fritidshemmen i Hörby är självständiga. Personalen lägger schemat bakifrån och säkrar först eftermiddagens behov innan de planerar för sitt deltagande i skolan. Där är rollfördelningen traditionell. Fritidspedagogerna arbetar tillsammans med lärarna men har inte huvudansvar för någon lektion – om de inte rycker in som vikarier. Lärarna går i sin tur aldrig in som ersättare under eftermiddagens verksamhet.

Ethel Grahn, Gunilla Bengtsson och Kristina Hansson anser inte att den senaste lärarutbildningen, som gav studenterna möjlighet till olika dubbelkompetenser, har fått genomslag i kommunen. Endast ett par fritidspedagoger är lärare i grundskolans tidiga år. Men oavsett personalgruppernas sammansättning ska verksamheten förändras enligt de nya styrdokumentens intentioner. Annika Kraft tycker att de är tydligare än tidigare och ser fritidshemmets chans.

– Jag befarar visserligen att fritidshemmets förändrade roll i den nya skollagen snarare är ett förbiseende än ett aktivt beslut. Men nu kan vi jobba öppnare mot fritiden. Det gäller för oss att ta tolkningsföreträdet och diskutera hur vi ska agera via den öppning som har skapats, säger hon.

Annika Kraft är glad över att fritidshemmets centrala roll för lärande äntligen erkänns. Begreppet ”barn” ersätts med ”elev” i den nya skollagen. Fritidshemmen ”ska stimulera elevers utveckling och lärande”. Det är helt i linje med tankarna bakom den utbildning som Annika Kraft var med om att skapa. Det är ingen polariserad fråga för henne om fritidspedagogerna ska vara i klassrummet eller på fritidshemmet.

– Skolan, som system, har inte tagit ansvar för att utveckla lärandet utanför klassrummet. Fritidspedagoger måste ta tillvara de lärandemiljöer som finns i samhället och integrera dem med skolan.

Annika Krafts intresse för alternativa lärprocesser grundlades redan i hemmet. Föräldrarna var lärare. Deras idoga rättande av prov verkade tråkigt, tyckte dottern. Hennes barndoms skola på 1970-talet sökte tryggheten i fasta uppräkningar i rätt ordning: Viskan, Ätran, Nissan och Lagan ...

Annika Kraft ville söka efter kunskap via andra stigar och läste till fritidspedagog i Kristianstad och Malmö. Hon utgår ifrån att lärandet sker överallt. Men nu finns en europeisk trend som likställer bildning och utbildning med bra betyg i kunskapsämnen.

– Utmaningen är att låta ämnesdidaktikens inriktning på ämneskunskap och allmändidaktikens intresse för lärprocesser gå hand i hand. Den nya skollagen öppnar för detta perspektiv. Trots allt, säger hon.

Annika Kraft är en av dem som lobbade hårt för att fritidspedagogerna skulle få vara kvar inom lärarutbildningen.

– Men risken är stor att ytterst få söker sig till den nya utbildningen eftersom den varken ger någon legitimation eller forskarbehörighet i sin grundform och därför får lägre status.

Annika Kraft låter trots allt inte ledsen, när hon berättar för den lilla gruppen om vilka vägar hon tycker att nyordningen kan ta i Hörbys praktik.

– Lärprocesser är inte bundna till någon speciell plats. De kan bedrivas med fötterna i en bäck eller inne i klassrummet. Jag ser en öppning i att fritidspedagoger inte behöver sätta betyg. Vi kan stötta barns och ungdomars egna initiativ till att starta aktiviteter. Fritidshemmet ska komplettera skolan. Det är inte antingen eller, säger Annika Kraft.

– Min förhoppning är att vi ska finna en koppling mellan fritidshemmet och den öppna fritiden. Barnen måste uppmuntras att ta ansvar för sin fritid och utveckla lek och lärande. Den stora utmaningen är att mäta kvalitet. Det låter sig inte göras så lätt. Utvärderingar är möjliga, men på kort sikt. Det jag lärde mig som 12-åring, kan plötsligt falla på plats när jag är vuxen, säger Annika Kraft.

– Vilka andra lärargrupper tycker ni ska samarbeta med fritidspedagoger, undrar hon.

Rektor Inga-Kerstin Eriksson och fritidspedagogerna svarar ”förskollärare” nästan unisont.

Annika Kraft säger att hon även ser fritidsledare som möjliga samarbetspartners och vänder sig till Martin Nilsson. Han arbetar på Hörbys enda fritidsgård. Annika Kraft hoppas att den verksamheten ska ingå en union med fritidshemmen.

– Än så länge är det tyvärr främst elever utan plats på fritidshemmet som kommer till oss på Aktivitetshuset, säger Martin Nilsson.

– Hur ser fritidshemmet ut om 10 år? Hur ger allmändidaktiken stöd för ämnesdidaktiken? Det är en svår retorik att förstå, hur det både kan skapa goda betyg och människor som mår bra, säger Annika Kraft.

Hon betonar att fritidspedagogerna måste vara gatekeepers mot ämnesdidaktiken. Fritidshemmet är en skola, som förmedlar ett annat sätt att lära än via ämnesdidaktiken.

Gunilla Bengtsson undrar hur personalen ska få ta del av de nya tankarna.

– Jag tänker ta itu med detta och förlägga utbildningar till tider ni kan utnyttja. Just nu arbetar jag med en specialpedagogisk kurs för fritidshemmen, säger Annika Kraft.

– Ja, vi behöver utbildningar som vänder sig till oss, säger Kristina Hansson.

– Men hur ska vi locka hit fler fritidspedagoger, undrar Annika Kraft och svarar själv.

– Om vi visar upp vårt speciella tänkande och blir tydliga med våra avsikter och vilka kompetenser vi vill ha. Då kanske vi kan locka hit fritidspedagoger?

– Det handlar ju om lön också, säger Gunilla Bengtsson.

Rektor Inga-Kerstin Eriksson betonar att kommunen har heltidstjänster som policy.

– Jag tycker att framtiden känns som gungfly ... men så har det ju alltid varit. Det är en sådan otrolig nedvärdering att vi inte kan få lärarlegitimation, säger Gunilla Bengtsson.

– Lärarlegitimationen är ämnesdidaktiskt inriktad. Plikten att bedöma och sätta betyg. Vilket innebär att man även kan bli av med sin legitimation. Men visst borde det även finnas en lärarlegitimation i allmändidaktik och informellt lärande, säger Annika Kraft.

Det är många tankar som svävar i luften när kommunens utvecklingsledare talar med den lilla gruppen i kommunhuset. Nu ska de landa i verksamhetens praktik.

Inga-Kerstin Eriksson och fritidspedagogerna säger att de märker en skillnad, politiker har börjat besöka fritidshemmen. Det känns som om en uppvärdering är på gång.

– Vad ska utvecklas? Vi fortsätter att tänka tillsammans, säger Annika Kraft. Det känns som början på något nytt.