Jag är det senaste tillskottet i Lärarförbundets ämnesråd för slöjd. Med stor nyfikenhet och lite pirr i magen tog jag mig till Stockholm för några veckor sedan för att delta i mitt första ämnesrådsmöte.
Själv har jag läst till slöjdlärare i Göteborg och har nu fördelen att ha en tjänst där jag får undervisa i både hårda och mjuka material. Jag har fyra andra utbildade slöjdkollegor som jag varje dag hinner byta lite slöjdtankar med. Vi har pratat mycket slöjd utifrån nya läroplanen, Lgr11, och vi känner att detta är en nystart för slöjden. De långsiktiga mål som elever och lärare ska sikta mot är tydligare, och vi känner att det finns en tydlighet i vad vårt ämne kan bidra med när det gäller entreprenörskap och problemlösning, som nog många slöjdlärare har saknat tidigare.
Äntligen ska skolan bli en del av samhället och inte en egen värld som den varit så länge! Att vi får erkännandet att man i slöjd övar på mycket som krävs av en god samhällsmedborgare gör den nya läroplanen ännu bättre.
För finns det något roligare som lärare när man hör ett rungande: ”Åh nu fattar jag!”
Det kan handla om vad som helst – hur man ska mäta med linjal, hur man ställer in en söm på symaskinen eller andra problemlösande uppgifter. Så fort eleverna har förstått någonting som hjälper dem driva sitt projekt framåt, hittar de en glädje i att slöjda, som jag hoppas håller i sig.
jag hade en elev för några år sedan som skulle lära sig att virka. Det fanns ingen lust alls, men okej, vi gjorde ett försök. När hon till slut förstod, tyckte hon att det var så roligt att hon bad att få ta med sig sitt arbete hem.
När vi hade slöjd nästa gång hade mössan inte blivit större, men jag såg att hon jobbade energiskt. Jag frågade henne varför mössan inte hade blivit större och hon sa att det gav henne ett lugn i tankarna att virka, så hon drog upp det hon hade gjort för att mössan inte skulle bli färdig, för vad skulle hon virka på då? Det var strax innan jul så jag tipsade henne om att önska sig garn och en virknål i julklapp. Hon sken upp och kom på att hon kunde ju göra fler saker.
Tyvärr vet jag inte vad hon gör i dag, men jag hoppas att hon fortsatte virka för att hålla sina jobbiga tankar i styr.