Ett så kallat Community Arts-projekt i Lund blev en mötesplats för professionella kulturarbetare och gymnasieelever. Resultatet blev både en teaterföreställning och nya perspektiv och erfarenheter.
När den tredje Scenkonstbiennalen genomfördes i Lund förra våren stod estettvåorna från gymnasieskolan Spyken på en av scenerna. Inför flera hundra åskådare framförde de föreställningen Bakom Ögonen, baserad på deras egen tolkning av orden drömmar och fördomar.
Det var slutpunkten på drygt ett år långt ämnesövergripande samarbetsprojekt mellan Spyken och Månteatern, Bibu och LitteraLund (se faktaruta).
– Vi ville blanda det professionella kulturlivet med vardagslivet och låta yrkesverksamma författare, dramaturger, ljussättare, musiker möta eleverna. Göra ett Community Arts-projekt, säger Charlotte Engel-Sandstedt, som är lärare i teater, kultur- och idéhistoria och nutida konst på Spyken.
– För eleverna blev det en möjlighet att göra någonting som är ”på riktigt”, låta dem få skriva och uttrycka sig för en verklig publik. Tyvärr känner nog elever ofta att de gör arbeten för lärarens skull, och då är det inte alltid lätt att hitta motivationen.
Tanken att ha ett gemensamt projekt väcktes när en teatergrupp från Vitryssland samarbetade med Månteatern i samband med Lunds ansökan om att bli kulturhuvudstad 2014. Gruppen gjorde en föreställning i Lund, byggd på manus av 14 europeiska dramatiker som skrivit om sina respektive länders största utmaning.
När musik- och teaterklassen på Spyken, som då gick i ettan, sett föreställningen uppmanades de att skriva egna berättelser om vad som är viktigt för just dem som ungdomar i Europa. Genom så kallad Open Space-metod (se faktaruta) kom klassen fram till ett gemensamt beslut att skriva utifrån två teman: drömmar och fördomar.
– De skrev noveller på svensklektionerna. Under vägens gång fick de feedback på sina texter i två-tre workshops med en författare. Det blev början på teaterprojektet, berättar Charlotte.
Novellerna resulterade så småningom i en bok som gavs ut i samband med premiären på Bakom Ögonen. Men innan dess blev de underlag för ett teatermanus som skrevs av de elever som valde att ingå i manusgruppen. Övriga valde att istället arbeta antingen med scenografi, smink, kostym, musik med låtskrivande, pr eller som skådespelare.
Tack vare samarbetet med Månteatern, Bibu och LitteraLund blev det möjligt att ta in externa personer med specifik yrkeskompetens i processen; något som med en pressad budget annars varit ekonomiskt omöjligt. Inte heller hade skolan haft det kontaktnätet och kunnat få tag på rätt personer annars, konstaterar Charlotte.
– Samarbeten med ”verkligheten” utanför skolan är en viktig del i den konstnärliga processen. Att mötas som vi gjorde ger ett mervärde för alla inblandade, säger hon.
Varje grupp fick alltså hjälp av yrkesverksamma kulturarbetare som höll workshops vid flera tillfällen, gav feedback och inspirerade tillsammans med några av lärarna på Spyken.
Charlotte själv fungerade som spindel i nätet, handledde och regisserade. Och försökte få ihop timmar så att projektet kunde få den tid som behövdes.
– Att det inte är självklart för alla att jobba projektinriktat var faktiskt största problemet. Det blev en del pusslande och diskussioner kring schemaläggningen för att få ihop det hela.
Hur som helst rullade arbetet på fram till premiären på valborgsmässoafton förra året. Fem olika scener under 1 timme och 20 minuter, utan paus och med egen musik, byggd på ungdomarnas egna tankar, känslor och upplevelser.
– Det betydde mycket för eleverna att de fick tänka och uttrycka sig färdigt, utan någon som avbryter. Samarbetet kring föreställningen gav också klassen en gemensam styrka som gjorde att de kunde växa tillsammans.
Eleverna fick själva bestämma vart biljettintäkterna skulle gå och valet föll på Tamam, ett ideellt integrationsprojekt i Lund som bland annat jobbar med läxhjälp och språkstöd för nyanlända barn och ungdomar.
– Det tycker jag var fint, säger Charlotte, som gärna skulle arbeta med ett nytt liknande projekt med en annan klass.
– En lärdom är att låta en sådan här process få ta tid. Det är viktigt att saker får mogna och att man väntar in så att alla känner sig delaktiga.