Vad vi ser i dag är inte bara konkurrens om elever – det är ett krig om elever. Det tycker Lena Hansson, ordförande för Lärarförbundets skolformsnämnd Gymnasieskolan.
Lena Hansson är besviken på friskolereformen.
– Jag tycker att det är fruktansvärt att vi tillåts kriga om eleverna inom svensk skola. Fokus blir att tjäna pengar i stället för att göra en bra utbildning, säger hon.
Det hon trodde skulle innebära ett komplement till den kommunala skolan, och kanske ”lite konkurrens”, har blivit allt för mycket konkurrens, menar hon. När det finns långt fler gymnasieplatser än skol-elever i en kommun blir kampen hård om eleverna.
– Konkurrensen gör att vi måste lägga mer tid och pengar på marknadsföring. Om man ska beräkna vad en gymnasieplats kostar i dag måste man lägga på en peng för marknadsföring. Det är pengar som vi hade kunnat lägga på undervisning och studie- och yrkesvägledning, säger Lena Hansson, som är rektor på Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg.
Kommunala gymnasieskolor kan inte leva på gamla meriter, utan måste ge sig in i spelet. Det handlar om utskick av reklam, medverkan på mässor, tryckande av tröjor och så vidare. Alla är inte seriösa i sin marknadsföring, anser Lena Hansson. Risken är att elever luras att välja ett program utan att veta så mycket om det. Huvudmännen försöker också påverka de blivande gymnasieeleverna längre fram på vårterminen, upplever hon. Det är vanligt att eleverna ändrar sitt gymnasieval, och inte sällan hörs resonemanget ”jag testar väl det här”.
– Det är allvarligt. Eleverna får stor valfrihet, men de behöver inte ta ansvar för sitt val. Eleverna själva blir lidande i slutändan. Exempelvis har vi allt fler elever som går fler år i gymnasieskolan, inte för att de har studiesvårigheter, utan för att de har bytt en eller flera gånger.
När elever väljer att lämna en fristående skola är kommunen skyldig att ta emot dem. Att inkorporera nya elever är inte helt problemfritt när skolan redan fått minskade resurser på grund av ett lägre elevantal. Det är inte lätt för en kommunal verksamhet att ha den flexibilitet som ett konkurrensbaserat system kräver, påpekar rektorn i Vänersborg. Kommunala skolor har exempelvis fasta kostnader för byggnader som de inte kan göra sig av med när elevunderlaget tryter. Dessutom har de kommunala skolorna lokaler, såsom idrottshallar och musiksalar, som används till annan kommunal verksamhet.
– Om vi ska erbjuda denna trygghet för kommunen, så måste vi också ha mer stabila förutsättningar, säger Lena Hansson.
Hon förespråkar en förändring av det ekonomiska systemet, så att de kommunala skolorna får ett slags grundbidrag just på grund av att de har en extraordinär roll i kommunen.
– En kommunal skola kan aldrig ta ut högre kostnad för en plats än den faktiska kostnaden vilket gör det omöjligt att gå med vinst. Borde det inte vara så för alla som anordnar utbildning? Även om man i den nya gymnasiereformen gjort ett tappert försök att ge samma förutsättningar för kommunala och fristående skolor är det inte tillräckligt. Jag tror man skulle behöva skapa ett helt nytt system.
Även om Lena Hansson anser att nackdelarna med konkurrensen överväger, ser hon en positiv sida.
– Det går inte att slå sig till ro och tro att det man erbjuder är bra nog. Vi i kommunala gymnasieskolan måste bli bättre på att föra fram det vi har: skolbibliotek, skolläkare, skolsköterskor, kuratorer, specialpedagoger, gympahallar, studie- och yrkesvägledare – allt för elevernas skull.
Elisabeth Cervin