Befinner mig entrollgrå dag i Karlstad. Det är utbildningsdag om arbetet med barn och föräldrar i familjer där någon missbrukar. Frid Hansen är specialist i klinisk psykologi på Borgestadskliniken söder om Oslo och arbetar med missbruksfrågor relaterat till familjedynamik. Hon är en av få som öppet problematiserar den ökade diagnostiseringen av ADHD av barn utifrån ett missbruksperspektiv. Frid Hansen menar att det pågår ett symptominriktat arbete med fokus på aggressiva, okoncentrerade, rastlösa ungar och ställer frågan: Tänk om ungarna lever med missbrukande föräldrar?
Barn och unga som växer upp med anhörigproblematik utvecklar psykosociala plågor som följer oss genom livet. Problemen i sig kan kräva behandling oavsett om missbrukaren erkänner sitt problem eller inte.
När Borgestadskliniken öppnade upp för anhörigperspektivet på missbruk flödade smärta, skuld, skam, förtvivlan in i terapirummen. In steg tyngda, ledsna, sårade, sargade, kränkta, kantstötta. In kom ungar som led av koncentrationssvikt, aneroxi och skolfobi.
Barn till missbrukande föräldrar är så klart dödskoncentrerade på något annat än skolarbetet.
Tänker på dem som gick i OBS-klassen på Norreportskolan. Någon där med missbruk i familjen? Någon där feldiagnostiserad?
Tänker på mig själv, hur betygen dalade i takt med att infernot hemma stegrades.
Det tar cirkaåtta till tolv år innan man ställer diagnos för alkoholister. Det är en livstid för ett barn. De åtta till tolv ihjältigna åren blir sedan barnens diagnos. Frid Hansen säger att barn måste placeras in i sina sammanhang. Någon måste våga fråga om någon i familjen dricker för mycket, eller drogar.
Vad hade jag själv inte haft att berätta? Vad hade inte kunnat förklara de mörka ringarna under ögonen? Vad hade inte kunnat förklara OBS-klasskompisarnas år av flykt till droger?
Frid Hansen berättar om elvaårige Tomas. Pappa är heroinist och behöver 5 000 kronor per dygn. Tomas sparar pengar till en cykel men pappa snor pengarna. Han säljer kylskåpet och tv:n. Tomas vet aldrig vilken värld han kommer hem till. När mamman till slut tvingas söka ekonomiskt bistånd möter hon för första gången professionell hjälp. Vänligheten hos socialarbetaren gör att det spricker, gråtande berättar mamman om makens heroinmissbruk, att hon inte har en blekaste aning om vad hon ska göra. De söker anhörighjälp.
Tomas blir inlagd på Borgestad på grund av farlig hemsituation. Efter bara någon dag söker han upp Frid Hansen och meddelar att han har ett akut problem. En lärare på skolan påstår att han har koncentrationsproblem. Samtidigt lägger han båda händerna på huvudet och säger, du förstår, det finns inte plats till multiplikationstabeller i mitt huvud.
Tomas vet så klart att det är olagligt och farligt med vapen. Hans tankar går åt till att fundera på om pappas knäskålar ska bli krossade.
Pappas knäskålar eller 8 x 7? Det är frågan.