Tekniken skakar om skrivandet

Digitaliseringen påverkar skrivandet i allra högsta grad. Framför allt förbereder eleverna sig mindre innan de börjar skriva. Det konstaterar forskaren Marie Nordmark som uppmanar lärare att se över sin undervisning.

Nio av tio gymnasieeleverskriver alltid eller ofta uppgifter på datorn, ändå undervisar många lärare på samma sätt som förr. Det är något som måste problematiseras, menar Marie Nordmark, tidigare gymnasielärare som numera är lektor vid Örebro universitet. Hon har undersökt hur svenskundervisningen på gymnasiet påverkas av de digitala redskapen.

– Det är skillnad på en hammare och en skiftnyckel. Precis som att penna och suddgummi är bra till vissa saker kan tangentbord och skärm vara bra till annat. Därför måste lärare och elever ha kunskap om hur det digitala påverkar lärandet.

Efter att ha studerattre klasser under en termin kan hon se att hela skrivprocessen har förändrats. Medan läraren undervisar om skrivandets stadier i form av en förberedelsefas, skrivfas och en bearbetningsfas börjar eleverna med att skriva direkt på datorn och planerar och bearbetar texten samtidigt som de skriver den.

– I det digitala skrivandet är själva skrivandet den mest omfattande delen, till skillnad från när elever skriver för hand där tidigare studier visat att större delen av arbetet har bestått av elevernas förberedelser.

I och med det menar Marie Nordmark att en ny, digital skrivprocess har uppstått som består av delarna skriver, sparar och skickar. Den bygger på att eleverna skriver texten en mening i taget utan att ha en bild av hur texten ska ta form. Eleverna disponerar innehållet successivt medan texten växer fram. Eftersom texten omarbetas medan den skrivs skapas inte heller flera olika utkast. I stället sparas ändringarna kontinuerligt innan texten skickas till läraren. För att kompensera för den förändrade ordningen bör lärare lägga mer krut på förberedelserna, menar Marie Nordmark.

– Undervisningen måste anpassas. Hur gör vi för att stötta eleverna när de sätter i gång att skriva direkt?

Hon har noterat att skrivandet har blivit smidigare med den digitala tekniken. Det är lätt att justera texten, går snabbt att skriva, är enkelt att få en översikt och layouten gynnar läsbarheten. Dessutom har eleven tillgång till texten även efter att den är inskickad. Men tekniken har också lett till att eleverna jobbar mer med ytan än innehållet. Eftersom datorernas ordbehand-lingsprogram rättar till både grammatik och stavning får de också snabb respons på det. Eleverna anser däremot att det inte går att jämföra med återkopplingen från en lärare.

– När de använder ordbehandlingsfunktionen blir det ett sätt att klicka bort ett problem. Eleverna menar att de inte lär sig att stava på det sättet, säger Marie Nordmark.

Därför bör lärare hitta ett annat sätt att arbeta med stavningen, menar hon.

– Lärarna behöver i stället visa eleverna hur de själva kan ta reda på hur ett ord stavas.

Det digitala skrivandetsker oftare genom kommunikation med andra. Elever pratar med varandra via sociala medier, skriver tillsammans, letar reda på texter på nätet och kon­tak­tar folk med mobiltelefonen för att få hjälp. Å ena sidan pekar eleverna själva ut sociala medier som den största distraherande faktorn i skrivprocessen. Å andra sidan möjliggör tekniken att de kan söka hjälp på egen hand när läraren har
svårt att hinna med. En elev som stötte på svårigheter i skrivandet använde till exempel Face­book för att kontakta sin mormor som var gammal svensklärare. Marie Nordmark menar att eleverna måste lära sig att hantera de distraherande faktorerna och vända dem till sin fördel.

– Vi måste avliva myten om att sociala medier och mobiltelefoner är ett problem.

Eleverna påverkas på olika sätt av den ökade kommunikationen. För dem som är sociala blir det lättare att ta hjälp medan de som har svårare att fånga andras uppmärksamhet i högre grad lämnas ensamma med sitt skrivande. De lite mer erfarna skribenterna uppger i sin tur att de har svårt att koncentrera sig på grund av datorerna och spenderar lektionerna med att gå runt och stötta klasskamrater. Tekniken möjliggör att de även kan sköta skrivandet hemma, något Marie Nordmark ser som i grunden positivt.

– Men skrivande utanför lektionstid innebär att det behövs specialistkunskaper av lärare som fysiskt eller digitalt kan stötta och ge respons.

Annars är risken att eleverna inte utvecklas i skrivandet. Behovet av lärarens kompetens kvarstår således trots all hjälp som går att få via de digitala redskapen. När allt mer fokus hamnar på textens yta måste någon lära ut hur man skriver innehållet. Det är något som sökmotorer, ordbehandlingsprogram och sociala medier knappast kan ersätta, betonar Marie Nordmark. Hon uppmanar lärare att försöka hitta en balans mellan att lära elev­erna hur de ska hitta egna lösningar och att undervisa om det eleverna inte kan lära sig på egen hand.

– Det går inte att fortsätta på samma sätt som när vi hade papper och penna, för det digitala ger så många möjlig­heter. Vi behöver fundera på vad användningen av tekniker kan erbjuda för lärande och skrivutveckling.