Hallå Maria Perstedt, chef för Kvinnohistoriskt museum som nyligen slog upp portarna i Umeå.
Varför behövs ett museum som lyfter kvinnors historia?
– Halva Sveriges befolkning har inte givits särskilt mycket utrymme i historien. Vi vill peka på att det är så, men också på att det har konsekvenser för hur vi ser på varandra i dag. Den här osynligheten i historien kommer ju av att kvinnor har värderats lägre.
– Vi vill också fylla igen de vita blad som finns i historieböckerna med nya berättelser och släppa fram andra röster än de som har hörts mest.
Tror du att ni kan lyckas skriva om historien?
– Det som hänt har hänt, men vi kommer att komplettera historien. Den kommer att bli bredare och fler kommer att känna sig berörda av historia. Det kommer inte bara att vara en berättelse om krig och politik så som många ser historia i dag. Det blir helt andra typer av berättelser som kan göra det lättare att förstå hur det blev som det blev.
Vad har ni lyft fram hittills?
– Vi har bland annat haft en utställning som har handlat om kvinnor i övre medelåldern. Kvinnor vi mötte under arbetet med utställningen beskrev att de kände sig åsidosatta, som om ingen lyssnar på vad de säger längre. Vi fann forskning som visar att det finns väldigt starka ideal och normer som säger hur en kvinna ska åldras och att hon förväntas dra sig tillbaka. Hon ska tänka på hur hon klär sig och vem hon träffar. Men när vi vände oss till historiska källor för att försöka se hur det var tidigare när kvinnor åldrats upptäckte vi att det inte fanns någonting dokumenterat. Det är en konsekvens av att kvinnor inte finns med i historieskrivningen.
Hur gör ni när det inte finns källmaterial?
– Då pekar vi på tystnaden. Att vi har letat och inte funnit någonting. Ibland kan vi hitta ett maffigt material att täppa igen hålen med, men ibland hittar vi bara tystnad och det säger väldigt mycket.
Vad har ni fått för respons?
– Övervägande positiv. De besökare som kommer till oss har alla en idé om vad de ska få se. Vissa kommer hit och säger ”oj så ovanligt, spännande och modernt det här känns”. Det kan ofta vara människor som har trott att de ska få se kvinnokläder eller spinnrockar på rad. När vi hade utställningen som beskrev äldre kvinnors erfarenheter var det många kvinnor som kände sig djupt berörda och glada över att deras egna erfarenheter lyftes fram. Jag har mött flera med tårar i ögonen som är tacksamma att äntligen ha blivit sedda och hörda.
Vad har ni på gång framöver?
– Vi fortsätter prata om kvinnors ålder, men lyfter in transperspektivet. Vi vill jobba på ett annat sätt med utställningar än vad museer gör i allmänhet. Det vanliga är att man stänger i två veckor och sedan öppnar med något helt nytt. Vi för i stället in nya lager i utställningen och förskjuter den mot ett nytt tema.
– Snart går vi också in i historiekritik på ett väldigt tydligt sätt med utställningen About: The Blank Pages. Där visar vi ett konstverk som består av ett antal konstböcker i öppna hyllor. Utgångspunkten är en konstbokserie där ett förlag har valt ut ett antal konstnärer för att representera konsthistorien. Majoriteten är män. Så konstnärerna EvaMarie Lindahl och Ditte Ejlerskov tillverkade nya böcker med samma typ av omslag fast med kända kvinnliga konstnärer och totalt blanka sidor som man kan bläddra i. Det är ett fantastiskt verk som sätter fingret på makten över historieskrivning, att det alltid är någon som bestämmer vad som är värt att minnas.
Text: Sebastian G Danielsson