Har du någon gång gjort en dramaövning där deltagarna tilldelats olika status? Man ska kanske spela en roll av att vara undfallande mot andra. Eller omvänt – att ta mycket plats i gruppen. Jag har gjort det på kurs, det är väldigt lärorikt. Jag tänker att status är som ett osynligt filter, det påverkar oss men det är svårt att sätta fingret på exakt hur.
Eller som ett glastak: du kommer hit men inte längre. Inte utan att ta strid.
I det här numret tittar vi närmare på statusen för er som undervisar i de estetiska ämnena. På något vis har lärare i musik, bild, drama, teater, slöjd och dans hög och låg status – samtidigt. Ofta har ni en sammanhållande roll på skolan, är bärare av hela skolans kultur. Eleverna älskar ämnena. Men det händer att ni glöms bort när det är dags för fortbildning och vissa av er har inte ens en egen sal att undervisa i.
I samhället i stort har kulturen generellt sett en självklar position. Men väl inne i skolans byggnader får andra ämnen högre prioritet. Ändå vet ju alla att kreativitet och kommunikation, som man lär sig i estetiska ämnen, är fantastiskt viktiga kunskaper. Problemet är bara att långt ifrån alla ser just den kopplingen. Särskilt inte i den pågående skoldebatten. Det behöver vi ändra på. Och enda sättet är att göra sig själv och ämnena mer synliga, att ta mer plats bland kollegor, föräldrar och politiker.
Håll huvudet högt, berätta om allt bra ni gör!