Här sitter arbetsron i väggarna

Hans klassföreståndare i 7E, Susann Etzell, rycker in och tolkar.

– ”Slippa” betyder ju inte samma sak på rikssvenska som på finlandssvenska. Här menar vi i stället ”komma med”.

På klassrumsdörren står det ”Modda med Sussi”, det vill säga modersmål. Mattlidens skola är svenskspråkig, för elever vars ena eller båda föräldrar är svensktalande. Den här lektionen har eleverna litteratur och diskuterar Bjarne Reuters fantasybok 7:A.

– Vem hade tidigare en liknande dröm? Lägg märke till sådana tecken som återkommer, det är så deckare byggs upp, berättar Susann Etzell.

Dags att övergå till egen läsning. De flesta väljer att sitta på golvet, tar var sin dyna och kryper ihop mot väggen, inte utan fniss. Ett par tjejer pratar för mycket och blir tillsagda att gå ut och diskutera i stället. En liten pratstund är okej, sedan är det nog.

– Men hur är det i Sverige, går eleverna ut och in ur klassrummet som de själva vill, som vi har sett på tv?

Susann Etzell är inte den enda som frågar mig det under dagen på Mattliden. Hon berättar att ordning och arbetsro är något som finländska föräldrar efterfrågar.

– Det ska inte vara knäpptyst, det är inte bra det heller utan tecken på att elever är kuvade. Men en ”styrd pratighet”, diskussioner för att lära, är bra.

Hon tar själv upp och bekräftar vad många redan har framhållit om finländsk skola, att lärarna här är respekterade. Av elever, föräldrar och av samhället i stort. Ömsesidig respekt mellan lärare och elever är också grunden för att kunna lära i lugn och ro, menar hon.

Image may be NSFW.
Clik here to view.Utöver nationella förordningar har Mattlidens skola egna ordningsregler, men lärarna har relativt stor frihet att själva anpassa dem. I en del klassrum skymtar exempelvis kepsklädda huvuden, men här i 7E har Axel Sjölund sin keps på bänken.

– Man ska inte ha mössa på lektionen eller när man äter, förklarar han.

På högstadiet har varje lärare eget klassrum, att ordna efter eget huvud för att bäst passa den egna undervisningen. Här på skolan har man gått över till längre lektioner på 75 minuter, vilket också bidrar till ökad arbetsro genom färre omstarter. Det medför dock att lektioner och undervisningsmiljö behöver varieras. Långa lektioner kräver bensträckare, och i många klassrum finns ståbord för elever som vill kunna röra sig lite friare.

I rummet intill harSamuel Svenfelt just haft lektion. Han är lärare i religion och historia samt klassföreståndare i 9D. Han håller med Susann Etzell om att ett gott förhållande till eleverna är av-görande och påpekar att det inte är detsamma som att vara kompis med dem.

För att skolarbetet ska fungera menar han att det behöver finnas klara regler, som man som lärare fastslår från första lektionen. Man måste berätta för eleverna vad som gäller och sedan konsekvent följa reglerna så att de blir till rutiner. Om läraren har en vag inställning till detta märks det mycket snabbt bland eleverna.

– Sedan kan reglerna vara väldigt individuella för olika lärare – en del kräver att det är knäpptyst medan andra klarar av lite sorl. Jag brukar också påpeka att uppförande och aktivitet på lektionerna påverkar vitsorden.

I Finland får elever betyg, eller vitsord som de också kallas, även i uppförande. På Mattlidens skola går det till så att alla lärare som undervisar en elev markerar sitt förslag i ett datasystem. På basis av den listan ger klassläraren/föreståndaren ett förslag, som sedan diskuteras på en konferens för respektive årskurs, för att säkra att samma linje hålls i alla klasser. Rektor går igenom alla vitsord med elevvårdsgruppen, men det är klassläraren i diskussion med rektor som har det slutliga avgörandet.

Något Samuel Svenfelt har infört i år är att samla in mobiltelefonerna då lektionen börjar, vilket har givit positiva resultat hittills. Klasserna har varit lugnare och en del elever har till och med sagt rakt ut att det är en bra sak.

Han tycker att det är bra med vitsord i uppförande, men att elever och föräldrar naturligtvis måste vara införstådda med grunden för varje siffra. Vitsorden fördjupas också i en uppförandeprofil i ord. En av Samuel Svenfelts elever i 9D är Arthur Hernberg och en annan avgångselev är Benina Uotinen, 9A.

– I profilen står det lite djupare, vad man ska bli bättre på, säger Arthur Hernberg.

– Här har läraren en bra, viktig roll att stödja eleverna i hur de kan förbättra sig, säger Benina Uotinen.

De menar att just vitsorden i uppförande är något som bara man själv påverkar. Är det dåligt vet du att det är du själv som har orsakat det. På frågan om man förstår det, om man bara är sju–åtta år, svarar Arthur Hernberg att han gjorde det, i alla fall.

– Det var det enda vitsord som jag alltid var stressad över på lågstadiet, att det var ”nöjaktigt” (ungefär 7), säger han och skrattar lite.

Mattlidens skola är en 1–9-skola med omkring 650 elever och 70–80 medarbetare. Laila Andersson är rektor här sedan 2006 och har därmed snart följt en hel årskull genom grundskolan.

– Det kommer nog att kännas när de går ut i vår, säger hon.

Biträdande rektor Ingela Dahlqvist har också varit på skolan länge. Tidigare var hon under ett par år rektor på en skola i Mellansverige och kan göra jämförelser.

– Den största skillnaden är att eleverna i Sverige kom till skolan för det sociala sammanhanget. Hos oss i Finland går man till skolan för att det är att lära sig som är viktigt, berättar hon.

De finländska eleverna vill lära sig något under lektionerna och vill att det ska ställas krav på dem, menar Ingela Dahlqvist. Det var svårare i Sverige, för så fort man började ställa krav blev det kämpigt, föräldrar hörde av sig och det kunde sluta med att elever bytte skola. Hon karikerar lite, medger hon, men i det stora hela såg det ut så.

De båda rektorerna besökte några Stockholmsskolor på sportlovet. De slogs också av att deras svenska kollegor sa att det är svårt att ställa krav – för att eleverna nöjer sig med att nå en viss nivå.

– Att de inte ens siktar högre och kämpar, när lärarna säger ”du skulle kunna komma mycket längre!”, säger Laila Andersson.

När hon skulle hålla föredrag för svenska lärare förvarnade Ingela Dahlqvist henne, halvt på skoj.

– Säg för all del inte ”straff”, för då blir de rädda – säg ”påföljd”, berättar de, i mun på varandra.

De besökte skolor i Sverige eftersom de tycker att länderna har mycket att lära av varandra. Ett speciellt syfte var att studera svenska skolors helhetsdag, där fritidshemmen till skillnad från i Finland är integrerade med skolan.

– En annan sak jag tycker att den svenska skolan har att lära oss är hur vi bemöter varandra i vardagen samt ser hela eleven, menar Laila Andersson.

Ordning och reda innebär för dem båda framför allt arbetsro.

– Det betyder inte alls raka led och så vidare, utan respekt för varandra och varandras arbete. Man är här för att lära sig, det är ju skolans primära uppdrag. Det är viktigt att man trivs och känner sig trygg i skolan och för många barn kan det vara en trygghet att ha klara regler och system, säger Laila Andersson.

Då elevernas bakgrund kan vara rätt olika, är den tydligheten ännu viktigare, menar hon. I Finland tillämpas fortfarande närhetsprincipen, så i Mattlidens skola blandas barn från både höghus och villaområden.

Laila Andersson understryker att det naturligtvis finns pedagogiska skäl till vitsorden i uppförande.

– När föräldrar redan från skolstart får veta vilka som är deras barns styrkor och svagheter, kan de tidigt börja stödja sitt barn på de områden där de har svårigheter. Det betyder inte att man stämplar ett barn.

Fritjof Sahlströmär universitetslektor vid Beteendevetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet, där en lärarutbildning ingår. Tidigare har han bland annat varit docent i pedagogik vid Uppsala universitet och var länge bosatt i Sverige.

Vitsord i uppförande och tidiga betyg tror han har mycket liten betydelse för studieresultat och arbetsro.

– Det baserar jag främst på att jag har gjort många klassrumsstudier i Sverige och nu också i Finland. Det går inte att säga entydigt att det skulle vara på ett visst sätt med arbetsro i något av länderna, utan det varierar väldigt.

De mätningar av arbetsro som görs i exempelvis Pisa-undersökningen visar att finländska elever något oftare än svenska uppger att elever inte lyssnarpå vad läraren säger, att det är oljud och oreda i klassen, att läraren måste vänta länge på att eleverna ska bli tysta och att de inte börjar arbeta förrän lång tid efter att lektionen börjat. De trivs också sämre i skolan än svenska elever. Mätning och värdering av kunskap är dock ett större inslag i finländsk skola än i svensk, särskilt för barn i yngre åldrar.

– Då kan man lätt få ett intryck utifrån att det också skulle innebära mera ordning och reda. Men den kopplingen är inte så enkel. Skulle man ställa ett finskt och ett svenskt klassrum bredvid varandra och inte höra språket, så är skillnaderna väldigt små, säger han.

I Sverige finns en bild av finländsk skola som strikt, vilket kan bero på att utbildningsdebatten har tagit olika vägar i de båda länderna. Ur svenskt perspektiv kan det verka märkligt att betygsfrågan, som hos oss uppfattas som så central, inte tillmäts någon större betydelse i grannlandet.

Skolan är över huvud taget inte ifrågasatt och politiserad på samma sätt i Finland. Den stabilitet och konservatism som finns inom den hänger ihop med att man på de flesta nivåer är ganska nöjd med den. Systemet med tidiga betyg, även i ordning, tydliggör vad eleverna förväntas kunna.

– Det ger en tydlig signal till både elever och föräldrar vad det är man ska göra. Så i den meningen kan det vara en fördel, säger Fritjof Sahlström.

Tillbaka på Mattlidens skola hamnar vi hos klass 5B. Även här sitter en del elever på golvet och jobbar. De har ”gör det själv-vecka”, som innebär att alla ska göra samma uppgift, men själva får välja i vilken ordning de ska göra arbetsmomenten. Temat är Kalevala, Finlands nationalepos.

– Vi ska göra Kalevala-klot, berättar Felix Antikainen och visar sitt eget.

Kloten består av sexhörningar, som på en fotboll, där eleverna fyller i bilder och texter om de olika karaktärerna i eposet. Felix Antikainen är positiv till vitsord i uppförande.

– Det är helt bra! Man får ordning i klassen för att kunna studera. Och man får reda på hur man uppför sig.

Bänkgrannen Robin Hällund håller med.

– Man får veta vad man ska göra för att få bättre vitsord. Lärarna är bra på att förklara det och det är bara att fråga igen om man behöver.

Det bästa med skolan är att man får lyssna på musik i hörlurar medan man jobbar. Risken är bara att man börjar sjunga högt och stör sina kompisar, menar en kille. Det undgår inte Kasper Ramström, som vikarierar som lärare i klassen.

– Det är bara under gör det själv-veckan man får lyssna på musik.