Det är de fina nyanserna och små orden som karaktäriserar ämnesspråket, inte bara specifika begrepp. Ord som binder samman och förklarar hur processer och hierarkier hänger ihop. Det språket behöver eleverna lära sig inom ämnet, menar Maaike Hajer, nederländsk forskare i språkdidaktik.
Som lärare är det lätt att utgå från att språket fungerar, att man hanterar det bra genom att förklara, ställa frågor och rätta vad eleverna säger och skriver.
– Men det kan vara värt att titta närmare på sitt ämne, med glasögon som hjälper dig att se språket i det, säger Maaike Hajer, gästprofessor vid Malmö högskola.
Hon förklarar att även om eleverna får språkundervisning i svenskämnet kan man inte utgå från att de får med sig det språk som behövs i biologi eller matematik. Ju äldre eleverna blir, desto mer ämnesspecifikt blir språket. Då kan det inte vara svenskläraren som tar upp sådant som tryck, yta och fördelning av tryck över ytan, för att ta exempel från fysiken.
– De fina nyanser, som att man just fördelar tryck över något – sådant som jag, som talar svenska som andraspråk ofta inte kan – det är sådana saker man ska lära sig inom ämnet.
Som ämneslärareär man oftast medveten om det språk som är unikt för ämnet och fokuserar gärna på viktiga ämnesspecifika begrepp, som gravitation eller funktioner. Men ämnesspråket används till så mycket mer än att förklara enstaka begrepp, eftersom begrepp hänger ihop med varandra.
– För att förklara det behövs alla möjliga sambandsord, som uttrycker orsaker, följder, motsättningar och så vidare. Det är just sådant språk som är en del av skolspråket, men som riskerar att hamna bredvid eller utanför ämnena, om inte ämnesläraren själv ser att de är en del av redskapet.
I biologi till exempel finns mängder av olika begrepp som man inte kan undervisa om ett och ett, utan man behöver kunna visa hur de hör samman, ofta i hierarkier som beskriver olika slag av djur eller växter.
– När det handlar om etologi, djurs beteende, kan det vara antingen inlärt eller medfött. Det vill säga, orden antingen/eller är del av din förklaring. Det är sådana sambandsord, som du ska lyssna in om eleverna kan uttrycka och resonera kring!
Den språkliga dimensionenär rätt klart framskriven i Lgr 11, med tydliga målformuleringar om bland annat sambandsorden, menar Maaike Hajer. Om man blir medveten om att språket är en del av hela ämnesundervisningen kan man också planera för hur man ska undervisa och bedöma för att eleverna ska formulera sig mer och mer ämnesspecifikt.
– Det är väsentligt för att kunna nå sina ämnesmål, speciellt för de elever som kanske inte har skolspråket i hemmet. Om du som lärare inte undervisar om det finns det elever som inte når målen, fast de hade kunnat göra det.
Då tänker hon både på de elever som inte kommer från akademiska miljöer och de som har svenska som andraspråk.
– Men att utveckla ämnesspråket gynnar alla! Inom språkdidaktik har vi länge forskat kring skol- och vardagsspråk och skillnader i elevers bakgrund, och även på hur man kan utveckla ett andraspråk på så hög nivå att man kan klara skolan på det.
Maaike Hajer anser dock att många av de resurser och läromedel som har tagits fram har varit ganska allmänna. Hon efterlyser mer ämnesspecificerad didaktik, språkmässigt.
– Det som saknas är att läromedelsförfattare och -förlag tar upp frågan och tillsammans med forskare och skolor utvecklar nya arbetssätt. Jag skulle vilja utmana förlagen att ta upp språkinriktade perspektiv inom ämnena. I dag hänvisar de till lättlästa versioner – men det är något annat.
För att arbeta språkutvecklande råder hon lärare att se vad som behövs på olika nivåer, från hela stadier och årskurser till enskilda lektionsserier. För varje kapitel eller moment kan man fundera över vad som är det viktigaste, språkligt. Att inte bara identifiera ämnesbegrepp utan också rita en begreppskarta, där man kan se hur sambanden ser ut. Processer, hierarkier, orsak och verkan, och försöka se hur man uttrycker dessa samband.
– Sedan kan man undersöka vad eleverna redan vet om området. Det kanske är en hel del, men de uttrycker det med mer vardagliga ord än de akademiska.
Man kan organisera för aktiviteter där elevernas förkunskaper, även språkliga, diskuteras.
– Under dessa samtal kan man som lärare säga: ”Det kallar vi för medfött beteende, om man tänker på djur. Du har berättat hur din hund har lärt sig hoppa över en ribba – det kallar vi inlärt beteende. Fler exempel!”
Maaike Hajer betonar hur viktigt det är att arbeta över ämnesgränserna, för att lära av varandra och tolka hur vi använder språket.
På Malmö högskola arbetar man nu med ämnesövergripande samarbeten inom Läslyftet. Högskolan har fått i uppdrag av Skolverket att utveckla en läslyftsmodul för SO-ämnena och en för NO-ämnena. Maaike Hajer arbetar med båda, kallade Att främja elevernas lärande, språkinriktad undervisning med fokus på NO (respektive SO) och har även bidragit till en modul om språkutvecklande arbetssätt inom Matematiklyftet.
– I Nederländerna hittade vi först varandra i samarbeten mellan språk- och matematikdidaktiker. Där finns en rätt stark sociokulturell syn inom matteundervisningen, att med hjälp av mycket samtal i klassrummet utveckla elevernas förståelse för ämnet.
Text: Marianne Nordenlöw