Danska elever får tid att växa

— Va, har ni inte efterskole i Sverige?! Det är ju helt galet!

Så krokar hon armen i sin rumskamrat och stegar i väg.

Klockan är några minuter över sju och eleverna på Hörby efterskola är ute på sin dagliga morgonpromenad. Nordvästliga vindar blåser in över den jylländska landsbygden, det är ett par plusgrader och regnet duggar. Men en tät doft av dynga från åkrarna runt byn förnimmer om vår.

Även om entusiasmen skiftar inför att behöva motionera i grådis klockan sju på morgonen så är det ingen av de 120 eleverna som protesterar. För de flesta är efterskolan enbart en positiv erfarenhet och att följa ­reglerna är oftast inga problem.

— Här inne var det några som inte hade vaknat än, vilket betyder att alla de andra i huset får vänta tills de är klara. Men de vet att det är så, de finner sig i det, säger Dennis Svendsen, lärare i matematik och idrott, när han kommer ut från ett av pojkhusen.

Att gå på efterskola betyder att bo på internat. Ett läsår är eleverna hemifrån. De äter, sover, går i skola, läser läxor och tillbringar sin fritid — ofta även helgerna — med sina skolkamrater. En lärare sover på skolan varje natt, på helgerna är de två.

Dennis Svendsen har mött upp kollegan Mette Ravnholt som haft nattvakten. Nu går de en runda i elevhusen, ser efter att alla är på benen, att rummen är städade och skickar i väg eleverna på morgonrundan. Därefter är det dags för frukost — morgenmad — i den nyrenoverade matsalen. Buffén står uppdukad med fil, flingor, juice, kaffe och te och flera sorters nybakat bröd.

— Man får passa på sin vikt när man ­jobbar på efterskola, skämtar Måns Vestergaard Petersen och lägger ytterligare en klick leverpastej på det varma rågbrödet.

Den Danska efterskolan startade redan i slutet av 1800-talet men utvecklingen har framför allt skett under senare delen av 1900-talet. Numera omfattas verksamheten av skollagen men det är en fri­villig skolform och skolorna är privata. Eleverna betalar en avgift beroende på föräldrarnas inkomst men finansieringen sker också med statliga medel.

I Danmark består den obligatoriska skolan av en förskoleklass för sexåringar och en nioårig folkeskola. Dessutom finns ett extra tionde skolår. Det är frivilligt att gå det tionde året men om man gör det måste man, utöver en hel del valbara ämnen, läsa danska, engelska och matematik.

Efterskolan är ett erbjudande till elever mellan 14 och 18 år och det är alltså möjligt att ersätta ett år i folkeskolan med ett år på efterskola. De som väljer efterskola gör det företrädesvis i nian eller i den tionde klassen.

De flesta elever går vidare till gymnasiet direkt efter nian, oavsett om de går nian i folkeskolan eller i efterskolan, men en del vill ha ett år till på sig, det tionde året. Antingen för att läsa upp betygen eller helt enkelt för att få ett års respit för att tänka över nästa steg i utbildningen. Det är på det här om­rådet en efterskola har mycket att erbjuda. De teoretiska ämnena är viktiga, läroplanens kunskapskrav är desamma som i folkeskolan, men stort fokus ligger på gemenskapen mellan eleverna och deras personliga utveckling.

— Unga har det tufft i dag, valmöjligheterna är många och kraven höga, både socialt och i skolan. Många är osäkra och ensamma med sin oro. Här har de möjlighet att få lite lugn och ro innan de fattar beslut om hur de ska gå vidare, säger Ole Læborg som är studierektor och ansvarig för skolans pedagogiska arbete.

Det finns många olika inriktningar på efterskolor. En del vänder sig till elever med särskilda behov, andra har fokus på vissa ämnen. Efterskolorna har stor frihet i hur de lägger upp sin undervisning och vilka ämnen de undervisar i men de flesta erbjuder samma ämnen och obligatoriska slutprov som i folkeskolan. Det underlättar för eleverna att ersätta ett år i folkeskolan eller att läsa upp ett betyg i något ämne.

Hörby efterskola har ett brett utbud. Förutom de teoretiska ämnena kan eleverna ägna sig åt musik och drama eller idrott, exempelvis fotboll, friidrott, handboll eller ridning. De flesta lärarna undervisar också brett, dels i ett teoretiskt ämne, dels i någon idrott eller ett estetiskt ämne. Den pedagogiska tanken är att ta till vara elevernas olika inlärningsstilar och att hela tiden försöka använda elevernas styrkor för att komma vidare.

— Den relation jag får med eleverna när vi spelar fotboll kan jag ta med mig i undervisningen. Jag kan få syn på något de är bra på som vi kan använda i matematiken, säger Dennis Svendsen.

Mette Ravnholt, som undervisar i drama och matematik, instämmer. Hon återkommer också till uttrycket att se hela människan. Den djupare relationen mellan elever och lärare skapas mellan lektionerna, i lärarrummet dit eleverna ofta kommer för att prata, på eftermiddagarna vid läxläsningen och på kvällar och helger. Även om lärarna åker hem efter jobbet så finns det mycket tid för det mellanmänskliga.

— Det vi gör, det gör vi tillsammans, säger hon.

Rektor Måns Vestergaard Petersen rör sig småpratande runt bland eleverna som samlas i aulan. Han har en hel del information den här morgonen. Om bara ett par timmar är det solförmörkelse över Skandinavien och om molnen lättar finns det glas att låna i fysiksalen för dem som är nyfikna.

Mycket kretsar också kring nästa veckas premiär av vårens musikal. Det väntas många besökare och det krävs en hel del förberedelsearbete.

Morgonens höjdpunkt står skolans ­senaste kärlekspar för. De två eleverna blir uppbjudna av sina husvärdar, får en kärleksmössa med sin kärestas namn på och för­seglar det hela med att kyssa varandra inför sina jublande skolkamrater.

— Det är många som blir kära i varandra här men alla behöver så klart inte gå fram och kyssas inför hela skolan. En sådan sak kollar vi förstås noga av med eleverna, säger Dennis Svendsen.

När Måns Vestergaard Petersen tar till orda igen och förklarar varför en av eleverna reste hem häromdagen blir det knäpptyst i aulan. Lärarna har fört diskussioner med eleven under en lång tid men nu är alla överens med familjen om att det är bra med en paus. Eleven har helt enkelt brutit mot reglerna för många gånger.

— Nu har han rest hem för att tänka över om han vill komma tillbaka och vad han i så fall kan bidra med, berättar Måns Vestergaard Petersen för eleverna.

Nej, efterskola passar inte alla. Ett par elever reser hem varje läsår. Orsakerna varierar, ibland handlar det om hemlängtan.

— Det var svårt i början, jag undrade om jag över huvud taget skulle överleva det här. Men jag vande mig fort och nu är det här min nya familj — alltså det är kempefett!

Ann-Sofie Heindorff är 17 år och går sitt ­tionde skolår på Hörby efterskola. När hon och huskamraten Thea Brogaard beskriver sin tid på skolan är det särskilt vänskapen med andra och deras egen mognadsprocess de betonar. De får ta mycket ansvar, både över praktiska saker som matlagning, tvätt och städning och för sitt skolarbete och relationen med andra.

— Det viktigaste vi lär oss här är att vara människa — att klara livet. Det är klart att det uppstår konflikter, det gör det när man är så många, men det finns alltid någon som kan hjälpa oss att lösa dem. Lärarna kan vara lite stränga men de är sååå engagerade, säger Thea Brogaard.

Ann-Sofie Heindorff håller med.

— I folkeskolan har alla en fasad men här törs man visa sig som den man är — för att alla gör det! Lärarna är verkligen bra på att locka fram den person vi är innerst inne, säger hon.

I Sverige utreds just nu om skolplikten ska förlängas med ett år för elever som inte når behörighet till gymnasiets nationella program. Samtidigt funderar Danmark över sitt tionde år. Det kostar samhället mycket pengar att ungdomar drar ut på sin skolgång och därmed börjar jobba senare. I sommar införs nya stramare regler för det tionde året men att det skulle utgöra något hot mot efterskolorna tror man inte här i Hörby. Blir det svårare att gå det tionde året kommer fler att välja efterskola det nionde året i stället.

För det man gör på efterskolan får ett gott betyg från samhället i övrigt. Lärare på danska gymnasieskolor uppfattar elever som gått på efterskola som en tillgång, de är mer mogna och motiverade för skolarbetet än andra elever. Dessutom är det färre efterskole­elever som byter program eller hoppar av gymnasiet.

Lärarna på Hörby är övertygade om att det har att göra med de tre benen som efter­skolan vilar på: teori, personlig utveckling och gemenskap. Olle Læborg har tillbringat hela förmiddagen tillsammans med dramaeleverna i idrottshallen, som är ombyggd till teater inför den stundande musikalen. Under tiden han finjusterar ljudet på mixerbordet talar han om att ge eleverna »en sokratisk tillgång till livets spörsmål«.

— Vi samtalar mycket med eleverna och försöker få dem att reflektera och tänka själva. Vi vill att de ska förstå att det går att skapa något större i gemenskap än man kan göra när man är ensam. Och för att få något måste man också ge något i gruppen.