Samarbete stärker både små och stora

»Det var en gång ett lejon. Som behövde gå på toa. Men toan gick sönder.«

Hälften av eleverna i ettan och tvåan på Verköskolan i Karlskrona sitter i en ring. Med en mening i taget växer en gemensam saga fram. Fritidspedagogerna Maria Stålander och Anna Sörbom finns med som stöd. Nu lotsar de skickligt eleverna vidare, förbi det hotande kiss- och bajsgrundet, och efter ytterligare tio ­meningar hamnar lejonet lyckligt på en söderhavsö.

Det är läsveckor på Verköskolan vilket innebär extra fokus på läsning och skrivning. Under tiden som sagan tar sin form med hjälp av fritids­pedagogik har resten av ettorna och tvåorna lektion i halvklass med sina klasslärare.

Inne hos Kerstin Lindström i tvåan arbetar eleverna med olika typer av skrivövningar, både för hand och på skrivplatta. Tilde Wallenberg letar i sin pennsamling och plockar fram sin korsordspenna.

— Glugg — det stavas väl med två g?

Kerstin Lindström uppskattar det täta samarbetet med fritidspedagogerna. Det öppnar för flexibilitet och de kan ofta dela upp klasserna efter elevernas behov.

— Nu när vi har läsveckor till exempel, arbetar vi med det på olika sätt, både lärare och fritidspedagoger. Det ger så bra effekt när hela skolan fokuserar på ett område, säger hon.

Fritidspedagogerna stämmer in.

— Beroende på område och barnens behov planerar vi alltid utifrån våra kompetenser som fritidspedagoger. Tillsammans med lärarnas arbete ger det en bra helhet, säger Maria Stålander.

Verköskolan är en liten enparallellig F—2–skola. I samma byggnad ligger även förskolan med tre avdelningar. Att skola, fritids och förskola ligger under samma tak försöker lärarna utnyttja så mycket det går.

— Vi har lagt kvällsmöten och en del av våra vecko- och planeringsmöten på samma tid så att vi kan planera en del tillsammans. Och fritids och förskolan öppnar och stänger gemensamt. Det har stora fördelar, både för oss lärare och för föräldrar och barn, vi lär känna varandra redan när barnen är små, säger Margareta Flink, klasslärare i ettan.

Så nu när det är läsveckor på skolan är barnen i förskolan och förskoleklassen också med. När lunchen är uppäten är det dags för de äldre barnen att läsa en saga för de yngre, antingen en bilderbok från bokhyllan eller en berättelse som de skrivit själva.

Förskollärare Johan Öberg tar Naida Ibricic i handen och sätter sig hos Anton Nordström som ska läsa »Mitt i mörkaste natten« för henne och för Erik Bard och Albin Persson i förskoleklassen.

Johan Öberg har haft både Erik och Albin i förskolan och han tycker också att sam­arbetet är värdefullt.

— Barnen lär känna sina blivande skolkamrater och det är jättebra. Särskilt med tanke på att barnen här på Verköskolan flyttar vidare till den större skolan i området, Lyckeby Kunskapscentrum, redan när de börjar i trean, säger han.

Karlskrona är en friskoletät kommun och konkurrensen är stor om eleverna. Så att lilla Verköskolan är känd för föräldrarna redan när barnen går på förskolan är en fördel när familjerna ska välja skola.

— Men vi samarbetar inte i första hand av ekonomiska skäl, det är bara en positiv bi­effekt. Huvudskälet är att vi kan ge barnen en bra start med en röd tråd från förskolan ändå upp i grundskolan, säger Margareta Flink.

Den röda tråden är något som lärarna i såväl skolan som fritidshemmet och förskolan återkommer till flera gånger när de berättar om sitt arbete. Vad har barnen med sig från förskolan och hur kan skolan förvalta det?

— Jag har fått en insyn i hur förskolan arbetar och det är nästan överraskande hur mycket de hinner med. Jag blir bara mer och mer imponerad, vi har inte alls deras pedagogik, säger klasslärare Kerstin Lindström.

Margareta Flink fyller i:

— Barnen har mycket med sig från förskolan och om vi kan ta vara på det i stället för att ta om allt en gång till så är det ju jättebra, säger hon.