![]()
Så vad krävs då för att få kalla sig lärare? När frågan kommer rycker jag till, med en vag känsla av skuldmedvetenhet.
Jag befinner mig på en tredagars skolforskningskonferens. Frågan slängs ut till publiken av en föreläsare, som säger sig vilja problematisera diskursen om lärarbehörighet och lärarlegitimation. Eller om det möjligen var diskutera problematiken. Efter att ha åhört ett flertal skolforskningsföreläsningar börjar formuleringarna flyta ihop i huvudet märker jag.
Men frågan vad som krävs för att få kalla sig lärare växer i huvudet. Föreläsarens problematisering av lärarrollens legitimitet trängs undan av den gnagande fråga jag ställer mig själv. Frågan gäller min egen legitimitet. Får jag kalla mig lärare?
Skulle jag få frågan om jag undervisar så blir svaret nej. Jag är språkutvecklare på en skola där jag samarbetar med lärare kring undervisning i olika ämnen, där språket har betydelse för lärandet. Vilket innebär mycket åsikter från min sida om hur mina kolleger bör bedriva undervisning.
Jag är också anställd vid ett universitet. I arbetsuppgifterna ingår fortbildningsinsatser, förbereda konferenser, skriva utbildningsmaterial och annat som på olika sätt rör undervisning. Av naturliga, yrkesmässiga skäl har jag mycket åsikter om hur undervisning ska gå till. Jag vädrar också regelbundet mina åsikter i en tidskrift som, enligt vad namnet gör gällande, är just lärarnas tidning.
Föreläsaren uppehåller sig vid behörighet och lärarlegitimation. Jag är behörig. Jag har legitimation. Men frågan jag grubblar över är om det ger mig den legitimitet som krävs för att jag ska kunna kalla mig lärare. Frågan om jag är lärare har jag ofta skytt. När jag genom åren fått den har jag ofta förbehållsamt svarat »Jag jobbar som lärare«, i stället för »Jag är lärare«. Förmodligen ett sätt att på ett omedvetet plan gardera mig mot medlidsamma blickar som mött mig från omgivningen vid svaret »lärare«. Mitt undermedvetna har intalat mig att jag inte är lärare, jag bara jobbar som det.
Nu gör jag alltså inte ens det. Som icke längre yrkesarbetande lärare kan jag i stället vara på skolforskningskonferenser.
Lärarna här är lätt räknade. Jag kan också hålla i fortbildningsinsatser för lärare, (som tyvärr sällan hinner sätta sig in i fortbildningslitteraturen). Eller skriva stödmaterial som tar upp hur styrdokumenten fungerar. Ju mindre lärare jag blir, desto mer synpunkter på undervisning från min sida.
Man kan vrida och vända på frågan om vad som krävs för att få kalla sig lärare. Jag känner inte att jag tveklöst kan svara vare sig ja eller nej på frågan. Föreläsningen avslutas. Nästa punkt på programmet är ett seminarium om den nyligen tillsatta Skolkommissionen, vars uppdrag är att avge synpunkter på skolan. I kommissionen ingår professorer, förbundsordförande, en grundskolechef, en elev. Ingen lärare.
Man kan fråga sig vad som krävs för att få kalla sig Skolkommission.
