Förstelärare är mer nöjda med sina arbetsuppgifter än lektorer som anser att deras kompetens inte utnyttjas. Det visar en ny rapport från Skolverket.
När karriärreformen, med förstelärare och lektorer, infördes för tre år sedan hade många huvudmän problem med att definiera vilka uppdrag dessa nya lärargrupper skulle ha. Reformen sjösattes snabbt och huvudmännen hann inte med. Det ledde till kritik från olika håll.
Nu har reformen börjat sätta sig. Huvudmännen har en tydlig arbetsprocess för hur och varför de anställer förstelärare. Både förstelärare och lektorer upplever att de fått genomgå en omfattande rekryterings- och urvalsprocess. Det visar rapporten ”Vad gör försteläraren?” från Skolverket. Men där upphör likheten. För medan förstelärarna känner att de har tydliga uppdrag och att deras kompetens tas tillvara så känner många av lektorerna det motsatta.
Men studien är liten och bygger på en kvalitativ studie där Skolverket intervjuat cirka 70 lärare, rektorer och huvudmän.
Går det egentligen att dra några mer övergripande slutsatser utifrån ert underlag?
– Nej man får betrakta det som ett första skummande på ytan. När det gäller lektorerna så ger svaren vi fått en indikation på att detta måste undersökas grundligare, säger Peter Östlund, projektledare på Skolverket.
Han säger att man behöver granska både hur huvudmännen tar hand om lektorernas yrkesskicklighet och deras vetenskapliga kompetens.
Förstelärarna har, enligt rapporten, ofta utvecklingsuppdrag både på sin egen skola och i kommunen vid sidan om sin undervisning. De handleder andra lärare och arbetar exempelvis med kollegialt lärande, språkutveckling, systematiskt kvalitetsarbete, genus, ämnesutveckling. Men majoriteten av förstelärarna, 68 procent, har en tidsbegränsad tjänst från något år till drygt 3 år. Övriga har en tillsvidaretjänst.
Skolverket lyfter fram fyra olika områden som är viktiga för att karriärtjänsterna ska kunna ge ökad kvalitet på längre sikt:
- Förstelärare och lektorer bör ha en nyckelroll i det kollegiala lärandet.
- Uppdraget bör vara tydligt formulerat i såväl omfattning som innehåll och uppdraget bör tydliggöras för övriga lärare och annan personal på skolan.
- Det bör finnas en balans mellan övergripande och lokala uppdrag samt tid för undervisning.
- I de fall förstelärare och lektorer har omfattande uppdrag bör huvudmannen överväga att frigöra tid från deras ordinarie tjänst.
Många skolhuvudmän saknar en plan för hur de ska följa upp karriärtjänsterna och utvärdera förstelärarnas och lektorernas arbete vilket Skolverket ser som ett problem.
Lenita Jällhage