Ska det vara tyst i klassen?

Stökiga skolor bryter alltså mot lagen. Så hur vanligt är det? Inte särskilt, om vi frågar rektorerna, som är högst ansvariga för de enskilda skolornas arbetsmiljö. Bara fyra procent uppger att stök och otrygghet ”i hög grad” är ett problem på deras skola..

Enligt den senaste Pisa-rapporten så kännetecknas dock svenska klassrum av ett mer ”negativt disciplinärt klimat” än de flesta jämförbara länder. Det har dess- utom blivit värre mellan 2003 och 2013.

En dryg tredjedel av de svenska eleverna uppger att läraren måste vänta lång tid innan eleverna blir tysta. Skolk och sena ankomster är vanligare här än i andra OECD-länder. Det är dessutom en högre andel svenska elever som ger upp lätt om de stöter på problem och som anser att skolan är slöseri med tid.

Bilden överensstämmer med undersökningar från Arbetsmiljöverket, Skolverket och Skolinspektionen, där mellan 30 och 40 procent av eleverna uppger att de aldrig eller nästan aldrig har arbetsro i klassrummet.

Och enligt den internationella Talisundersökningen toppar Sverige statistiken när det gäller andelen lärare som arbetar i skolor där hot och glåpord mellan elever är vanligt förekommande.

Peter Bragner är rektor på Östra grundskolan i Huddinge. Han tror att diskrepansen mellan hur skolledarna respektive lärarna och eleverna upp-lever det sociala klimatet i skolan beror på rektorernas oro för ”varumärkets nedsolkning”.

– Det kan vara en rädsla för att det ska bli känt att det är dålig ordning på skolan. En annan orsak skulle kunna vara att det blir lugnt när man som skolledare kommer ut i klassrummet. Vi får inte uppleva de riktigt stökiga lektionerna, säger han.

Kultursociologen Mats Trondman diskuterar lärares auktoritetsproblematik i artikeln Från företräde till relationskapital – om den sköra auktoritetens gränser. Han beskriver där hur lärarrollen i Sverige successivt förändrats från ”det givna företrädet” till ”den sköra auktoriteten”. Detta har gjort yrket svårare eftersom läraren i brist på givet företräde måste förtjäna auktoritet genom att utveckla sina yrkesmässiga kompetenser, såväl ämneskunnande som inom pedagogiskt utvecklingsarbete.

Lena Nilsson är inne på samma spår. Hon är docent i pedagogik vid Högskolan i väst och forskar kring arbetsmiljö och hälsofrämjande i skolan.

– Det är egentligen inte särskilt konstigt att vi har fler ordningsproblem. Den svenska skolan har gått från en lydnadskultur till en ansvarskultur. Det är en svår övergång, säger hon.

Så är det så enkelt att kulturskillnader ligger bakom Sveriges negativa statistik? Att vi lämnat kadaverdisciplinen bakom oss till förmån för dialog och elevdemokrati?

Vid en första anblick kan det verka så. Exempelvis talar Pisa-chefen Andreas Schleicher om något så osvenskt som att ”disciplinera eleverna i självdisciplin”.

– Det handlar om att vara lite strängare som lärare. Tolerera ingenting annat. Tolerera inte misslyckanden. Ha strikta förväntningar på eleverna, tro på att framgång handlar om ansträngning, uppmanade han Sveriges lärare inför riksdagens utbildningsutskott den 18 februari förra året.

Frasen att ”inte tolerera misslyckanden” är en främmande fågel i svenskt debattklimat. Våra styrdokument betonar främst skolans skyldigheter och det står ganska lite om vad vi förväntar oss av den enskilda eleven. I och med det målrelaterade betygssystemet vilar ansvaret för att eleverna når en godkänd kunskapsnivå helt på huvudmannen och – i förlängningen – lärarna.

Metta Fjelkners utredning om trygghet och studiero, som beställdes av förra regeringen, betonar att många lärare anser att det är för mycket fokus på elevernas rättigheter i relation till skyldigheter. Detta skapar enligt utredaren en osäkerhet bland lärarna och ”en atmosfär där de drar sig för att vidta disciplinära åtgärder” på grund av risken att bli anklagad för att ha kränkt elever. Resultatet blir elever som kan störa och bråka utan risk för repressalier.

Enligt OECDär detta fel väg att gå eftersom höga och tydliga krav på eleverna ger en positiv effekt på resultaten. En kinesisk elev som misslyckas på ett prov och ombeds förklara varför, lägger ansvaret hos sig själv: ”Jag ansträngde mig inte tillräckligt hårt.”

En svensk elev svarar i stället: ”Läraren förklarade för dåligt”, ”läroboken var för svår” eller ”jag hade otur”.

Detta är alltså inte spekulationer, frågorna ställs i Pisa-undersökningen. Svenska elever förstår inte att de styr över sin egen framgång.

Andreas Schleicher avvisarhelt tanken på att detta skulle bero på kulturella skillnader. Han betonar att disciplinen i de länder som lyckas bra inte i första hand utgörs av stränga lärare utan av hur eleverna fungerar i en atmosfär med höga krav och förväntningar.

– Det är ingen särskild kultur i dessa länder, det handlar om framgångsrika utbildningssystem.

Han lyfter fram att svenska lärare ställer för låga krav generellt och på svaga elever i synnerhet. Vilket leder till att ”lärarnas förväntningar blir en självuppfyllande profetia”.

Rektor Peter Bragner anser att höga krav är att visa tillit till elevernas förmåga och möjlighet.

– Vi är för dåliga på att ställa individualiserade krav och pedagogiska utmaningar. Det handlar om att alla elever ska kunna nå sin fulla potential och utmanas utifrån sina förutsättningar.

Tesen bekräftas i en nyskriven avhandling av forskaren Pernilla Andersson Varga. Hon har jämfört undervisningen i en och samma svenskkurs på fyra olika gymnasieprogram.

Resultatet visar att lärarna omedelbart karaktäriserar elever i termer av bra eller dålig, utifrån om de går yrkes- eller studieförberedande program. Förmågor betraktas vara medfödda eller inneboende egenskaper, omöjliga att utveckla genom undervisning. Hon menar att det kan bero på att lärarna prioriterar en konfliktfri klassrumsmiljö.

– Vissa lärare föredrar en ”trevlig stämning” framför att ställa krav. De diskuterar hellre än arbetar med textproduktion, eftersom skrivande väcker större motstånd hos vissa elever.

Även Skolverket lyfter i sin analys av Pisa-studien fram skolornas socioekonomiska sammansättning, det vill säga elevernas klassbakgrund, i relation till upplevd arbetsro. Ju fattigare område skolan ligger i, desto sämre är både klassrumsklimat och resultat, med mer störningar och skolk och fler som går ut med ofullständiga betyg. Det är i sig inte särskilt överraskande, men faktum är att sambandet är starkare i Sverige än i de flesta jämförbara länder. De bästa utbildningssystemen har enligt OECD enhetliga och höga krav på varje enskild elev – oavsett bakgrund.

Peter Bragner är övertygad om att det finns ett socioekonomiskt perspektiv på den svenska skolans ordnings-problem.

– Det är en klassfråga. Och ökad segregation bidrar ytterligare. Skolan blir en representant för det samhälle som dessa elever ur många perspektiv inte är en del av, vilket förstärker upp-levelsen av utanförskap, säger han.

Ordningsfrågan har en mer direkt konsekvens för resultaten än man kan ana, enligt Astrid Pettersson, professor i pedagogik vid Stockholms universitet.

– Om vi skulle få eleverna att sluta skolka så skulle resultaten i matematik öka med 52 Pisa-poäng. Skulle vi få dem att inte komma för sent till lektionerna skulle resultaten öka med ytterligare 30 poäng, enligt OECD:s beräkningar, säger hon.

Så vad är då lösningen på problemet? Enligt Andreas Schleicher handlar det främst om att placera de skickligaste lärarna där de kan göra störst skillnad – i de stökigaste klassrummen.

På individnivå är det enligt Peter Bragner avgörande med ledarskapskompetens. Att läraren inte bara talar om, utan även kan gestalta värden och normer.

– Jobba med tydliga strukturer och planeringar så att eleverna kan äga sitt lärande. Alltför många elever möter varje skoldag utmaningar som antingen går för fort och är för svåra eller tvärtom för lätta och långsamma.

I boken Ledarskap i klassrummet listar Christer Stensmo de kompetenser en skicklig lärare behöver för att hålla ordning i ett klassrum.

Läraren ska ha Medvaro, det vill säga ögon i nacken och kunna agera preventivt, innan konflikter uppstår. Med Överlappninguppvisar läraren simultankapacitet och kan tillrättavisa en elev utan att tappa tempo. Undervisningen har Mjuka övergångar, ett kontinuerligt flöde och ett effektivt utnyttjande av schemalagd tid utan tidsspillan. Med ett högt Tempo hålls aktivitetsflödet jämnt, vilket kräver väl fungerande rutiner och klara mål. Slutligen aktiverar läraren hela klassen med ett Gruppfokus, eleverna hålls alerta och är alltid ansvariga för sitt eget beteende i klassrummet.

Förutom lärarens individuella kompetens finns det åtgärder på systemnivå som med relativt enkla medel kan minska stöket på skolan.

Docent Lena Nilsson lyfter fram att ordningsproblem främst uppstår i sammanhang utan klara regler eller när det är diffust vem som har ansvar för eleverna – i matkön, utanför klassrummet om läraren är försenad eller när eleverna inte vet var de ska vara.

– Det går att bygga in ordning i skolmiljön med tydligare strukturer, inte minst när det gäller schemaläggning. Det ska inte råda tvivel kring när och var lektionerna börjar och slutar.

Lena Nilsson betonar att det måste finnas uttryckliga rutiner för raster och att det aldrig får vara svårt att hitta i skolbyggnaden.

– Ordna miljön så att det blir lätt att göra rätt, säger hon.