Behöriga drar lasset

Trenden fortsätter. Utbild­nings­nivån hos de anställda i fritidshemmen sjunker. Andelen årsarbetare med antingen fritidspedagog-, förskollärar- eller lärarexamen var 51 procent år 2014, enligt färska siffror från Skolverket (läs mer på sidan 14). Året innan var siffran 53 procent.

Bristen på rätt utbildad personal är uppenbar för Gabriella Ekström, rektor på Stordammen i Uppsala.

– Det är jättesvårt att hitta fritidspedagoger. Alla vi rektorer här i Uppsala annonserar väl ungefär samtidigt inför hösten och man bara hoppas att man blir den som hinner erbjuda jobb först, säger hon.

Men fritidspedagogerna räcker inte till alla. När de är slut tittar man som rektor efter förskollärare eller personer med någon annan pedagogisk utbildning inom exempelvis idrott och hälsa, enligt Gabriella Ekström. Därefter tar man barnskötare. Och i sista hand någon helt outbildad.

De som inteär utbildade ser ofta jobbet som tillfälligt – innan de ska börja plugga eller göra något annat, är Gabriella Ekströms erfarenhet:

– Det leder till hög personalomsättning som i sin tur gör det svårt att jobba med kontinuitet och kvalitet. Det blir mycket här och nu, hands on, så att säga.

Fritidspedagogerna i arbetslaget får ett stort ansvar.

– Självklart blir den som är utbildad mer ansvarig för planeringen, dokumentationen och informationen till föräldrarna, och det blir ju den personen som jag har kontakt med när det gäller att diskutera kopplingen till styrkdokument och sådana saker, säger Gabriella Ekström.

Kitt Marténg är fritidspedagog och ledamot i Lärarförbundets lokalavdelning i Stockholm. Hon bekräftar bilden av att fritidspedagogen – som kan vara ensam utbildad fritidspedagog bland 70–80 barn – får en stor arbetsbörda.

– Det är tungt när man inte bottnar i samma kunskap. Vi har ett uppdrag ut­ifrån läroplanen och vi ska veta att det vi gör har bäring i styrdokumenten. Det är den diskussionen som saknas när man jobbar med outbildade. Det blir också svårt med verksamhetsutveckling.

Hon understryker attmånga av de obehöriga gör ett bra jobb, men att det finns många dagliga situationer som är svåra att klara utan den pedagogiska förankringen.

– Hur tar man ett barn med adhd? Hur tar man en konflikt med barnen? Det är kunskap som man får med sig genom utbildningen, säger Kitt Marténg.

Lärarförbundet har som mål att alla anställda i fritidshemmen ska vara behöriga, det vill säga ha en pedagogisk högskoleexamen med inriktning mot fritidshem. I Stockholm där 31 procent har en pedagogisk högskoleexamen ligger förstås målet långt borta, tillstår Kitt Marténg.

– Vi förstår att det tar tid. Det är ett långsiktigt mål, och som lärarförbundare och lärare i fritidshem tycker jag att det är ett bra mål.

Men det finns kommuner som har det bättre ställt. Nässjö är en av dem. Där har 73 procent av årsarbetarna i fritidshem en pedagogisk högskoleexamen. I Nässjö togs för några år sedan ett politiskt beslut om att bara tillsvidareanställa fritidspedagoger i fritidshemmen.

– Målet är 100 procent behöriga. Om vi inte får tag på fritidspedagoger när vi söker personal, så gör vi visstidsanställningar för att sedan på nytt försöka hitta behöriga, bekräftar Christina Lindkvist, administrativ chef på barn- och utbildningsförvaltningen i Nässjö.

Det är inte alltid lätt att få tag på fritidspedagoger, tillägger hon, men menar att det ändå råder samstämmighet kring 100-procentsmålet.

– Vi vill ha en bra kvalitet och då vill vi ha rätt utbildade på rätt ställe.

Tillbaka till huvudstaden där Monica Westerberg är rektor för nystartade kommunala Midsommarkransens skola. Mot alla odds har hon 100 procent behörig personal i fritidshemmen. Orsaken är till viss del enkel: många vill till en nystartad skola, där man kan vara med och påverka. Hon tror också att det inom fritidshemmen finns en mekanism som liknar den inom förskolan, där det är svårt att rekrytera män till yrket. Inte sällan dras manliga förskollärare till förskolor där det redan finns andra män.

– På samma vis söker sig utbildade och engagerade fritidspedagoger till skolor där det redan finns andra utbildade och engagerade fritidspedagoger.

Därför tror hon att nyckeln till att hitta behörig personal helt enkelt är att se till att ha en eller två utbildade fritidspedagoger som brinner för sitt arbete. Och för att locka till sig dem – och sedan behålla dem – måste rektorn erbjuda bra grundförutsättningar, säger Monica Westerberg:

– Fritidspedagogerna ska ha planeringstid, minst fem timmars barnfri tid, och de ska ha lön för sin utbildning, från 30 000 för en erfaren fritidspedagog.

Lön, planerings- och utvecklingstid samt barngruppernas storlek. Det är hanteringen av dessa frågor som kan driva fram en högre behörighetsgrad i fritidshemmen, enligt Line Isaksson, fritidspedagog i Nässjö och ledamot i Lärarförbundets styrelse.

– Om man vill ha kvalitet och om man vill att personalen ska stanna kvar, då måste den ges förutsättningar att utföra sitt lärandeuppdrag. Det är så många fritidspedagoger i dag som har så dåliga förutsättningar för att utveckla lärandet, att det i stället blir barnpassning på vissa ställen. Fritidspedagoger är i dag beredda att flytta på sig för att få möjlighet att utföra sitt uppdrag, säger hon.

Rektorerna måste också visa att de satsar på sina lärare i fritidshem, bland annat genom att öppna karriärmöjligheter för dem, såsom förstelärartjänster, tillägger Line Isaksson.

Att sätta ett 100-procentsmål – som Nässjö och Lärarförbundet har gjort – är nödvändigt, enligt Line Isaksson.

– När det under decennier har gjorts en nedmontering av fritidshemmen är det klart att man inte rättar till det på ett par år, utan det krävs en långsiktig planering, säger hon.

Bristen på fritidspedagoger håller i sig, bedömer Universitetskanslersämbetet. År 2018 behöver det rekryteras cirka 900 personer till yrket, samtidigt som det kommer att examineras färre än 500 personer från grundlärarutbildningen med inriktning mot fritidshem. Bristen kommer att kvarstå även åren efter 2018, skriver myndigheten i rapporten Högskoleutbildningarna och arbetsmarknaden.

Det behövs fler platser på lärarutbildningen mot fritidshem, anser Lärarförbundet.

– Vi försöker påverka politikerna att utbilda fler lärare i fritidshem. Det är en av de viktigaste vägarna till att få fler behöriga, säger Mikael Forsberg, ledamot av Lärarförbundets styrelse och själv lärarutbildare på högskolan i Gävle.

Utbildningsdepartementet vill inte svara på frågan huruvida regeringen avser att öka antalet platser på utbildningen, utan hänvisar till vårbudgeten, som inte var presenterad vid denna tidnings pressläggning.

Line Isaksson lyfter också fram möjligheten att utbilda den obehöriga personalen. Exempelvis har Linköpings kommun låtit 14 barnskötare vidareutbilda sig till lärare med inriktning mot fritidshem vid högskolan i Kristianstad.

I Uppsala har man tagit ett steg på vägen mot mer kompetent personal. Under våren får 40 outbildade i fritidshem, såväl visstids- som tillsvidareanställda, en fortbildning om fritidshemmets uppdrag i samarbete med Uppsala universitet. En av initiativtagarna är Lena Jansson, biträdande rektor på Valsätraskolan i Uppsala. Hon hade länge brottats med tanken: Hur kan vi få fritidspedagogerna och de som inte har jobbat så länge eller är outbildade, att nå varandra och få samma språk?

Fortbildningen ger inga högskolepoäng eller examen, men det gör den inte oviktig, framhåller Lena Jansson.

– Jag behöver skapa en bra kvalitet utifrån den personalgrupp som jag har. Om jag ska välja mellan att ha en ensam utbildad fritidspedagog i en grupp med 40 barn, eller låta denna ensamma fritidspedagog få två outbildade kollegor, så väljer jag det sistnämnda.

En som har erfarenhet av att vara en av alla dessa outbildade på fritidshemmen är Daniel Bengtsson. Han arbetade under ett halvår som elevassistent, och fick då upp ögonen för fritidspedagogiken. Nu läser han andra terminen på grundlärarutbildningen med inriktning mot arbete i fritidshem vid Gävle högskola.

Daniel Bengtsson har full förståelse för att det blir tröttande för den utbildade personalen att introducera ny personal. Han har några råd till dem som tar emot outbildad personal:

– Det är jätteviktigt att de hinner gå igenom vad som ska hända under dagen, alltså vad som är tanken bakom aktiviteterna. Den ansvariga pedagogen måste också berätta vad det är tänkt att du som obehörig ska göra. Det händer att man ser vikarier som bara sitter, som inte får hjälp att göra sitt jobb.

Sveriges kommuner och landsting, SKL, känner väl till bristen på lärare i fritidshem. Organisationen brukar tala om tre grupper som arbetar i fritidshemmen; lärare i fritidshem/fritidspedagoger, de med utbildning mot arbete med barn samt de som helt saknar sådan utbildning.

– Det är ett stort bekymmer att så många saknar relevant gymnasie- eller högskoleutbildning, säger utredare Åsa Ernestam.

SKL har dock ingen åsikt om hur enskilda kommuner löser bemanningen, men uppmanar kommunerna att satsa på kompetensutveckling för alla tre grupperna. De som inte har någon utbildning för arbete med barn kan ges möjlighet till relevant gymnasieutbildning, exemplifierar Åsa Ernestam.

Det är också bra om kommunerna signalerar till universitet och högskolor att det behövs fler platser på lärarutbildningen med inriktning fritidshem. Det är upp till lärosätena att fördela platserna mellan de olika lärarutbildningarna.

– Därför är det viktigt att framhålla det stora behovet i fritidshemmen, säger Åsa Ernestam.

Men nog är det lite känsligt det här? Att klaga på att man inte har utbildade kollegor? Att vilja dra en gräns mellan vem som får gör vad och inte? Line Isaksson igen:

– Vårt uppdrag har gått från att komplettera hemmet till ett förstärkt läraruppdrag. Om man inte har pratat fritidshem tidigare, blir det så klart svårt att ta diskussionen.

Det handlar om att sätta sig ner och prata utifrån en uppdragsbeskrivning och diskutera vad som förväntas av de olika yrkeskategorierna, säger hon:

– På något sätt måste vi våga prata om det här – för elevernas skull.