Olle Linton får pris för sin grupp på Facebook
Hur ska man göra som nyexad när kolleger uttrycker sig rasistiskt? Om en elev kommer med sexistiska kommentarer och du möter samma åsikter när du försöker prata med föräldrarna? När Mellanösternkonflikten fortplantar sig i klassrummet?
Flödet i Facebookgruppen Lärare mot rasism är fullt med frågor, länktips och pep talk. Samtalet har pågått i ett år nu och medlemsantalet är uppe i 1 500.
Lärarnas tidning träffar grundaren Olle Linton under en paus i påsklovets rättande av 120 uppsatser om kolonialismen. Demokrati- och värdegrundsfrågor har engagerat honom sedan gymnasiet. Det svarta halvt avskavda nagellacket vittnar om en anarkistisk ådra.
— Jag brukar acceptera auktoriteter när jag känner att de har på fötterna. Men hierarkiska strukturer för hierarkiska strukturers skull är ju bara dumt, säger han.
Nyligen fick han ta emot ett stipendium från Michael A Frieds stiftelse för sitt arbete mot främlingsfientlighet och rasism. Stipendiet bestod av äran och en summa pengar som ska bli en grundplåt till ett studiebesök i Auschwitz eller liknande plats. Drömmen är att kunna göra sådana resor med elever.
Han är övertygad om att det behövs.
— 13 procent av svenskarna röstade på ett rasistiskt parti. Acceptansen för främlingsfientlighet har ökat något enormt och det krävs inga stora historiekunskaper för att dra paralleller till Tyskland 1932. Allt som behövs för att Sverigedemokraterna ska bli störst i riksdagen är en ekonomisk krasch eller ett större terrordåd i landet, säger Olle Linton.
Innerstadsskolan Östra Real, där han jobbar, är förskonad från rasistiska uttryck. På andra håll är utmaningarna större.
— Undervisar du i en kommun i södra Sverige där 20—30 procent är Sverigedemokrater är det klart att det kan vara tufft. Du kanske är den enda som agerar i sin kommun.
»Helt otroligt. Tröttheten som infinner sig...«
Kommentaren är Olle Lintons egen och skrevs i Facebookgruppen den 26 februari. Då hade en lärarvikarie i Helsingborg kritiserats av skolledningen efter att ha argumenterat mot en elev som ifrågasatte Förintelsen.
— Lärarvikarien agerade ju helt riktigt. Jag tror att många fler lärare upplever att deras skolledningar är livrädda för att det ska bli kämpigt och hellre blundar än gör något.
Han har börjat ha fysiska träffar med nätverksmedlemmar i Stockholm. Målet är en sådan träff i kvartalet och att lärare ska börja sammanstråla även på andra håll i landet. Och han försöker uppvakta kommunpolitiker — än så länge med deprimerande resultat.
— Makthavarna tror att det räcker att hänvisa till läroplanen. De vill inte ge oss möjlighet att jobba så mycket med detta som krävs.
En lärare kan förhindra att elever söker sig till extrema rörelser, hävdar Olle Linton.
— Det är en spekulation men jag tror att vi har lärarkåren att tacka för att det inte är fler än 100—200 som rest ner till Syrien för att kriga med IS och att vi bara har några hundra hängivna nazister. Hade vi haft slöare lärare hade det kanske varit tusen i varje grupp.