Tv-sportens expert, tillika Vasaloppsvinnaren Anders Blomqvists välbekanta, lite smått raspiga röst hörs kommentera VM i längdskidåkning: ”Johan Olsson är pigg, han går upp och drar för att känna på konkurrenterna”.Det hade ju varit häftigt att vara på plats utmed VM-spåret i Falun. Men det är inte där jag är. Faktum är att varken Anders eller Johan syns till över huvud taget. I verkligheten är det en solig marssöndag i Sundbyberg och jag är ute och kutar ett lopp med ett gäng andra glada motionslöpare. Tv-kommenterandet utspelas enbart inne i mitt eget huvud. Jag låtsas att jag är Johan Olsson, liksom för att lura kroppen att den är pigg och stark.
Man skulle kunna säga att jag ägnar mig åt någon slags mental visualisering för att uppnå en bättre idrottsprestation. Men man skulle också helt enkelt kunna säga att jag leker.
(Det häftiga är att det funkar, jag blir piggare på riktigt. Sådan är ju leken, man kan låna lite superkrafter av karaktärerna.)
Nu tänker du kanske att jag är extremt barnslig, alternativt utrustad med ganska dåligt omdöme. Det kan stämma. Men jag är inte ensam. Det är faktiskt inte särskilt ovanligt att vuxna låtsasleker, visar forskning. Leken är fantastiskt viktig i våra liv. Och allra mest när vi är barn förstås.
I den nu pågående diskussionen om vad förskoleklassen ska vara eller inte vara – och vilken pedagogik som ska råda – blir synen på lek en betydelsefull fråga.
Skolinspektionen har varit ute och granskat förskoleklasser. Ett av syftena med granskningen var att titta på hur lärarna arbetar med lärande genom lek. Resultatet är gott, alla som arbetar i förskoleklass jobbar bra med skapande och lek.
Men när det handlar om så kallad fri lek blir synsättet ett annat. För fri betyder i praktiken ofta fri från vuxna, visar det sig. Barnen kan säga ”när vi har jobbat får vi leka” vilket skapar motsättningar i synen på lek, och ger bilden av att det är jobbigt och tråkigt att lära sig. Förskoleklasser som har det förhållningssättet behöver fundera, tycker Skolinspektionen. Men hur ska man göra? En alltför vuxenstyrd eller målstyrd lek är inte heller bra. Kanske kan man tänka så här: verksamheten är målstyrd och leken är en del av den.
I det här temat besöker vi förskoleklasser där lärarna arbetar med målen i läroplanen utifrån ett lekfullt förhållningssätt. Följ med till Knivsta där förskoleklassbarnen leker, rör sig och lär om vattenmolekylerna. Möt gänget i Piteå som jobbar ämnesövergripande med hjälp av film. Och häng med till Västra Frölunda där läromedlen lyser med sin frånvaro och barnens intressen leder fram till läs- och skrivträning.
Trevlig läsning!
