”Ungdomar i dagläser inte så mycket”, svarar eleven lite skamset på min fråga vilken bok som i dag skulle skapa lika mycket drama som Den unge Werthers lidande gjorde på sin tid. ”Jo, det gör ni väl! Tänk allt ni läser på nätet”, utbrister jag spontant men förstår hur han tänker. Det blir kanske inte så många romaner lästa, men måste text vara samma sak som en roman?
Vi lever i dag med ett vidgat textbegrepp, vilket reser många nya frågor om vad text egentligen är. Det ställer andra krav på oss som läsare, och i förlängningen också på skolans svenskundervisning, där text traditionellt har varit och är central. Detta är utgångspunkten för boken Mötesplatser – texter för svenskämnet där tre redaktörer låter ett antal forskare inom fältet dela med sig av sin expertis.
Så, vad är dåen kompetent läsare i dag, frågar sig Christian Mehrstam i sitt bidrag. Ja, inte det vi traditionellt anser, någon som lärt sig ett sätt att tolka text på så att det blir ”rätt”, enligt en mall. I stället är en kompetent läsare någon som både vill och vågar tänka fritt. Men för att nå dit behöver hen hjälp och stöd av en pedagog som också vill och vågar släppa sargen: den litterära kanon och invanda mönster. Detta möte kan ske via samtal om text, något som Michael Tengberg och Karolina Wirdenäs både problematiserar och ger goda tips kring. Eller, som Ann Boglind visar, genom att ge sig i kast med genrer som inte traditionellt hör till den litterära kanon, till exempel deckare, vilket gör en deckarslukande svensklärare glad!
Text är dock inte bara svarta bokstäver på en vit bakgrund. I ett vidgat textbegrepp ingår också bilder. Ett intressant exempel som boken tar upp är grafiska romaner, som kanske skulle kunna leda till att det dök upp fler romaner på skärmen hos mina elever. Däremot blir jag mer fundersam över Anita Norlunds analys av bilder i läroböcker som resurs. I en skola som allt mindre använder sig av läroböcker, och i en värld som allt mer fylls av bilder, hade det varit mer relevant att diskutera bilder på nätet i undervisningssyfte.
I en allt mer global värld blir text också, vilket Lotta Bergman visar, ett redskap för att resa utan att lämna klassrummet och skapa ökad förståelse och tolerans för olika livsvärldar. Samtidigt lyfts svårigheterna med detta fram. Var hittar man till exempel som pedagog texter och hur ska man hinna leta? Och jag hinner tänka att här finns ett jobb att göra, att lärare tillsammans kan skapa nationella textdatabaser.
Tillsammans i klassrummet formar vi framtidens läsare. Efter att ha tagit del av dessa texter om textens föränderliga landskap, där verkligheten ritats om på ett sätt som gör att den gamla kartan inte längre stämmer, inser jag att vi, både lärare och elever, så smått måste börja rita om våra gamla kartor. Och som stöd i detta arbete fungerar denna bok mycket bra.
Lovisa Skoog, Ämneslärare i svenska, historia och religion Hulebäcksgymnasiet, Mölnlycke