Chefen som misstror auktoriteter

– Det händer att folk tittar snett. Vad är det katten har släpat in, liksom. Chefsutbildningar där man måste sitta stilla en hel dag tar knäcken på mig. Jag vill röra på mig, använda kroppen och överdosera frisk luft.

När Patrik Björk sökte sitt första förskollärarjobb i början av 1980-talet kom han till anställningsintervjun med röd tuppkam, för stor kavaj och säkerhetsnål i örat.

– De frågade om jag var en sådan där vapenvägrare. Även på den tiden fanns det få män i yrket, och de var oftast långhåriga och bar mjukisbyxor. Inte punkare som jag.

Så var han också rekordung i branschen. Kom in på förskoleseminariet som 17-åring och gick ut när han var 19.

– Jag älskade storebrorsans skolböcker lika mycket som han hatade dem. Jag kunde läsa i 5-årsåldern och ansågs därför skolmogen tidigt. Det är bland det sämsta som hänt mig. När klasskompisarna kom på mopeder var jag fortfarande för liten för att köra. På skoldanserna var det ingen som ville bjuda upp mig för att jag var yngre. Jag passade inte in.

Utanförskapet förstärktes av att han var nyinflyttad till Stockholm från Eskilstuna och hade avvikande dialekt. Dessutom bodde han med sin ensamstående mamma i betonghusen i Brandbergen, medan de flesta andra i skolan kom från villorna och radhusområdena runtomkring.

– Brandbergen på den tiden hade extremt dåligt rykte. Det förknippades med brottslighet, narkotika och misshandel. Kom man därifrån blev man stämplad som knarkare.

Förskolan Yxan ligger vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm. På nedre botten finns kontoret, en trappa upp lokalerna som ursprungligen var lägenheter och därför består av många små rum. Innergården ramas in av de höga tegelfasaderna. De flesta av de 30 barnen bor i närheten, i liknande hus.

– Jag tror att stadsbarnen måste få klättra i berg och se saker som inte är så tillrättalagda, säger Patrik Björk.

Så en dag i veckan åker hela förskolan till friluftsområdet Rudan i Haninge, i närheten av förorten där han själv växte upp.

– Det är enormt stort. Man kan gå en hel dag utan att träffa en människa. Tyvärr är det lätt att bli bekväm i det här yrket. Man stannar på gården för att det är säkrast och tryggast. Men då missar man själva poängen med jobbet. Att få se stoltheten hos ett barn som lyckas klättra upp för en bergsknalle efter att ha kämpat i två år.

Pendeltågsresan till Rudan tar 25 minuter och Patrik Björk ser den som en viktig del i barnens utbildning.

– De ska lära sig att åka kollektivtrafik och rulltrappa i förskolan. Det är något de måste kunna när de kommer till skolan. Då går läraren på först, sedan gäller det att hänga med. Tvekar man kan det bli direkt livsfarligt. Det har jag lärt mig som förälder.

De senaste åren har barnen även fått testa ett annat transportmedel – längdåkningsskidor.

– Det var en kollega från Norrland som kom med idén. Du är inte klok! sa jag. Men han tog reda på var man kunde hyra utrustning. Nu åker vi skidor en dag varje vinter och senast hade vi femton barn ute i spåret. De lär sig och utvecklas på ett fantastiskt sätt. Som chef är det viktigt att vara öppen för nya idéer och låta dem växa. Jag säger aldrig att ”så här gör vi, för det har vi alltid gjort”. Vi måste hela tiden utvecklas.

I ett personalkooperativ finns alla möjligheter till det, menar Patrik Björk.

– Det här är den bästa driftsformen, eftersom det är vi som jobbar här som äger och driver förskolan. Om en förälder har en fråga på morgonen så hinner vi alltid diskutera den under dagen och komma med ett besked vid hämtning. Det är fördelen med en liten enhet.

Beslutskedjan är också kort.

– I ett föräldrakooperativ kan det lätt bli intressekonflikter. Här är det helt upp till personalgruppen att se till att vi ligger på topp och lever upp till vår slogan: ”Förskolan Yxan – alltid på hugget!” Varje gång vi går ut i parken eller åker till skogen gör vi reklam för oss själva.

Även om resurserna är knappa, så är det en fördel att ha kontroll över ekonomin, tycker Patrik Björk.

– När vi annonserar efter ny personal skriver vi att vi söker någon som är beredd att jobba ihjäl sig utan att tjäna en spänn. Då hör Arbetsförmedlingen av sig och säger att vi måste betala dem vi anställer. Självklart följer vi alla avtal, men det är ingen av oss som blir rik av att jobba här. Och med en drastisk formulering sållar vi bort dem som saknar humor. Jag är otroligt stolt över alla duktiga medarbetare vi lyckats rekrytera.

Attityden och viljan att utmana etablissemanget känns igen från punkrörelsen, som Patrik Björk fortfarande tillhör. Det var i tidiga tonåren han upptäckte band som Sex Pistols, Ramones, Sham 69, Ebba Grön och KSMB. Med sina erfarenheter kunde han lätt identifiera sig med idealen.

– Punk handlar om att acceptera människor precis som de är. Det formade mig på ett positivt sätt. Jag lärde mig att stå upp för mig själv och vara stolt. När vi gick på stan kunde folk spotta, skrika och slå efter oss för att vi såg ut som vi gjorde. Därför ogillar jag automatiskt när någon behandlas illa. Det bär jag med mig i jobbet. Jag är en sådan som säger ifrån direkt när jag märker att någon är taskig. Det är i förskolan barnen måste lära sig social kompetens. I skolan matas de bara med kunskap.

Själv vill han hellre se sig som kollega än chef. I punkgenerna sitter en naturlig misstro mot auktoriteter.

– Jag trodde faktiskt att det här var ett förskollärarjobb när jag sökte och fick det. Jag hade tydligen inte lyssnat ordentligt under intervjun. Det kändes läskigt och omtumlande att hamna på ”andra sidan” eftersom jag alltid haft svårt för chefer själv. Jag ogillar speciellt chefer som har ojämnt humör. Personalen måste veta vad de ska hantera. I dag har jag till exempel ont i tanden. Då säger jag det på morgonen så att alla vet anledningen om jag råkar fräsa åt dem.

Eftersom han inte trivs med att sitta på kontoret har Patrik Björk lyckats minimera det administrativa arbetet till en dag i veckan. Resten av tiden är han ute i verksamheten.

– Jag är utbildad för att jobba med barn, inte med papper. I vissa situationer är det såklart viktigt att ta chefsansvaret. Om en förälder varit otrevlig, personalen uppträder oprofessionellt eller om vi har gjort något fel. Men i allmänhet litar jag på varje individs sunda förnuft.

Det är tillsammans med barnen han vill vara. Få brottas, busa och kasta snöboll under respektfulla former. Eller föra pedagogiska samtal om matematik och rymden.

– Jag har alltid tyckt att barn är häftiga. De är sanna. Ärliga. Jag är nyfiken av mig och gillar att träffa nya människor i alla åldrar. Jag tror att det är en bra egenskap när man jobbar i förskolan. Med den inställningen sporrar man barnen i deras lärande. Är man intresserad av deras idéer leder det till fantastiska diskussioner. Och så är det viktigt att våga driva med sig själv, det har jag nog med mig från punken.