Rektorer och lärare måste bli bättre på att snabbt se och förstå vad nyanlända elever kan för att anpassa undervisningen efter varje individ. Anniqa Sandell Ring vet mer om hur det kan gå till.
Vissa pratar fyra språk och briljerar i matematik, andra kan med nöd och näppe skriva och läsa trots att de är i högstadieåldern. Nyanlända elever är inte någon homogen grupp och det ställer stora krav på skolorna som tar emot dem.
Regeringen vill reglera det första mottagandet mer. Enligt ett lagförslag ska rektor och lärare redan inom två månader ha bildat sig en uppfattning om nyanlända elevers erfarenheter och kunskaper, intressen och förväntningar. Rektor ska dessutom ha hunnit väga samman alla fakta och bestämma i vilken årskurs eleven ska gå.
Hur ska då detta gå till i praktiken? En som är insatt i frågan är Anniqa Sandell Ring på Nationellt centrum för svenska som andraspråk vid Stockholms universitet. Hon är med och tar fram ett nationellt material för kartläggning på uppdrag av Skolverket.
Den del av kartläggningen som för-väntas bli obligatorisk omfattar tre max 70 minuter långa samtal, men allra först måste man etablera vilket språk kartläggningen ska göras på – det som är elevens starkaste. Vid det första kartläggningssamtalet är det bra om vårdnadshavaren eller god man är med, tycker Anniqa Sandell Ring. Syftet är att skapa sig en bild av elevens erfarenheter och kunskaper, vilka språk eleven kan och vilka intressen och förväntningar som finns.
Var det här första samtalet förs varierar från kommun till kommun, antingen på en mottagningsenhet eller på skolan. När samtalet förs på skolan kan det vara värdefullt om lärare som sedan ska möta eleven gör kartläggningen.
Under det andra och tredje kartläggningssamtalet möter den nyanlända eleven antingen samma lärare som tidigare, eller en ny kombination, beroende på lärarnas kompetens. Syftet är nu dels att få syn på elevens litteracitet eller förmåga att förstå och tolka texter, dels att fånga elevens matematiska tänkande, eller numeracitet, genom att resonera kring något matematiskt problem, kanske en fråga i stil med: ”hur långt tror du att det är runt ett cykelhjul”.
– Alla elever ska känna att de lyckas, de ska inte känna att ”jag klarade inte uppgiften”. Det är inget test utan eleven ska helt enkelt med egna ord få visa var hon eller han befinner sig i sin kunskapsutveckling.
Lärarnas förhållningssätt är avgörande för om kartläggningen blir lyckad. Det kräver medvetenhet, insikt och lyhördhet.
– Vi inhämtar information på olika sätt; hur vi ställer frågor eller för ett samtal beror på ens kontext. Eleven kanske kommer från en kontext där man inte pratar om kunskap på samma sätt. Det är med ödmjukhet vi går in i kartläggningen och vi måste vara öppna för vad eleven förmedlar.
Efter dessa samtal ska rektor besluta om årskursplacering i samråd med lärarna. Lärarnas analys och bedömning bör väga tungt eftersom de har genomfört kartläggningen.
– Man får inte fatta beslut om årskursplacering på rutin, som att ”här placerar vi alltid nyanlända ett år under”.
Sedan följer den stora utmaningen – nämligen att hitta former för en undervisning som fungerar. Kartläggningen ska användas som underlag för att planera undervisningen och frågorna för rektor blir många att ta ställning till. Ska eleven delvis placeras i förberedelseklass? Ska eleven ha undervisning i alla ämnen från början?
– Man måste fundera kring det här, det beror ju på lärarnas kunskap och beredskap!
Hur man organiserar sig på skolan har stor betydelse. Man kan till exempel samla lärare med bred kompetens i förberedelseklassen för att arbeta tematiskt med både språk och ämne. Eller så kan man dubbelbemanna en vanlig klass genom att ha två ämneslärare på plats i klassrummet, i till exempel NO och svenska som andraspråk. Eller så hittar man andra former för samverkan mellan lärare – allas insatser behövs för att lyckas.
Som rektor har man ett stort inflytande, för det handlar ju om organisation, rekrytering och som alltid: tid. Tid för planering, samverkan och uppföljning.
Samtidigt behöver rektorn också stöd i sin tur.
– Det är så lätt att säga ”det är rektors ansvar och rektor är nyckelperson”. Ja, vi vet det. Men rektor måste ha en rimlig chans att lyckas med uppdraget!
Det kräver genomtänkta strategier och samverkan i hela ledet, från huvudman till lärare. Att rekrytera flerspråkig personal, använda tolk, samt att frigöra tid för rektor och lärare att kartlägga, följa upp och samverka, kommer att kräva resurser. Ett statligt bidrag ska följa det obligatoriska kravet på kartläggning – hur långt det räcker återstår att se.