Vad är ett galonställ? När ska vi hämta? Lämna? Frågorna är många och enkla – men ändå svåra att svara på när personal och föräldrar inte talar samma språk. I Katrineholm har man löst problemet med hjälp av kulturtolkar.
Näverstugans förskola ligger i ett bostadsområde några minuters bussresa från centrum. Här har många familjer från Somalia bosatt sig de senaste åren. Nu anländer allt fler från Syrien och Eritrea. I Katrineholm har asylsökande rätt att få en förskoleplats inom en månad. Flyktingar och arbetskraftsinvandrare inom fyra månader. Det ställer stora krav på förskolornas beredskap och personalens kompetens. I kommunens skrift Handlingsplan för mottagande av nyanlända barn i förskolan redogörs detaljerat för ansvarsfördelningen mellan olika instanser. Bland annat ska förskolecheferna verka för ett samarbete med svenska för invandrare, sfi, och Arbetsförmedlingen så att vuxna med olika språk får möjlighet att arbeta och praktisera i förskolan. Helt nya funktioner som modersmålsstödjare, språkpraktikanter och kulturtolkar har inrättats.
Ifraah Osmaan är kulturtolk på Näverstugan, där hälften av de 63 barnen har somaliskt ursprung. Hon har bott i Sverige i sex år och har själv erfarenhet av att vara småbarnsförälder i ett nytt land. Nu har hon vant sig vid klimatet, språket och byråkratin. Men det tog tid.
– I Somalia är det alltid samma väder. Här kan det vara minusgrader ena dagen och plusgrader nästa. Det är jättesvårt att veta, speciellt på hösten och vintern. Man tittar ut och ser att det är snö eller regn, men man vet inte hur kallt det är. Få somalier tänker på att skaffa en termometer eller att se på nyheterna för att ta reda på vilket väder det blir i morgon, säger Ifraah Osmaan.
Hon har tidigare varit språkpraktikant på en förskola i byn Bie och deltagit i projektet Egenkraft, som syftar till att coacha och inspirera ut-rikesfödda att hitta en framtida försörjning. Det var så hon hamnade här. I framtiden vill hon bli förskollärare.
Deltidsanställningen som kulturtolk varar i sex månader med chans till förlängning, är a-kassegrundande och ska fungera som en väg in på arbetsmarknaden efter avslutad sfi-utbildning. Erfarenheterna och kontakterna kan förhoppningsvis leda till timanställningar och vikariat.
– Rekryteringen sker precis som vanligt, med intervjuer, säger förskolechefen Lena Brohede.
Intresset är stort. Många av de sökande har jobbat inom affärslivet eller i fabriker i sina hemländer, men få har pedagogisk utbildning.
– Kulturtolkarna ska i första hand fungera som en språkbrygga mellan pedagogerna, föräldrarna och barnen, säger Lena Brohede. De ska vara ett stöd vid samlingar, lekar och måltider. Om man till exempel spelar ett spel, kan kulturtolken vara ett språkrör som tolkar barnets signaler, så att det får rätt hjälp i sin lärandeutveckling. Pedagogerna styr arbetet, medan kulturtolken observerar. Han eller hon ska inte vara en extra barnskötare.
De olika rollerna är jätteviktiga att tydliggöra, menar Lena Brohede. Liksom förskolans uppdrag.
– Vi har starkt fokus på lärande. En del kulturtolkar är mer inriktade på omsorgsbiten. Där måste de få stöd i hur de ska agera gentemotbarnen, säger hon.
De allra yngsta känner en stor trygghet i att det finns någon som kan trösta dem på modersmålet när längtan efter föräldrarna blir för stark. De äldre barnen kan behöva förklaringar som ger sammanhang och chans till delaktighet.
– Förskolans kultur är helt annorlunda jämfört med att vara hemma, säger Lena Brohede. Man är tillsammans med 20 andra barn och det är inte längre mamma och pappa utan andra vuxna som ledsagar en. Men allt som personalen säger ska man hela tiden kunna få stöd att förstå, så att man hänger med.
Ifraah Osmaan är också en nyckelperson i personalens informella kommunikation med föräldrarna. Vid hämtning och lämning kan viktig praktisk information förmedlas via kulturtolken. Vad har barnet gjort i dag? Hur tjocka vantar behövs just nu? Var köper man kalsonger billigt?
– I morse var det en pappa som förklarade att han behövde hjälpa sin fru med deras nyfödda bebis på morgonen, och därför inte kunde lämna de andra barnen lika tidigt som vanligt. Han var rädd att komma för sent, förklarar Ifraah Osmaan.
Lena Brohede minns ett annat viktigt samtal, där kulturtolken var ovärderlig:
– Ett barn skulle operera in rör i öronen. Mamman hade ingen möjlighet att förklara det på svenska. Lättnaden när hon kunde säga det på sitt modersmål var enorm!
Kulturtolken kan ringa och påminna om inskolningssamtalet, men till själva mötet bokas en professionell språktolk som är med på plats eller via högtalartelefon. Då går man igenom familjens bakgrund och andra omständigheter som kan vara känsliga.
Det finns många oväntade språkbarriärer, som delvis bygger på kulturella olikheter. Det är en av Lena Brohedes erfarenheter i arbetet med nyanlända familjer.
– I somaliska finns inte ordet ”kanske”. Det måste vara ”ja” eller ”nej”. Det kräver att man är tydlig och rak på ett sätt som svenskar inte är helt bekväma med. Vi vill medla, vara tillmötesgående och ödmjuka. Det är bra, men kan leda till missförstånd.
Numera kan man därför se förskollärare på Näverstugan som uppfordrande pekar på klockan för att visa att någon förälder missat en tid. Personalen använder teckenstöd, dans, teater, bild och lärplattor i det språkutvecklande arbetet med barnen. Fotografierna i dokumentationspärmarna har blivit ett viktigt samtalsunderlag gentemot familjerna, berättar Anneli Engström som är förskollärare och arbetslagsledare på avdelningen Granen.
Just i dag är bara en handfull av barnen på plats. Det är sjukdomstider. Två har kräksjukan och flera andra är förkylda. Ifraah Osmaan kan därför ägna lite extra uppmärksamhet åt en nyinskolad ettårig pojke, som varit orolig på förmiddagen. Nu sitter de i lekhörnan och utforskar de färgglada byggklossarna.
Sjukfrånvaron bland de nyanlända är ofta högre än hos andra, har personalen märkt.
– Barnen kan vara borta i tre veckor på grund av snuva, säger Anneli Engström. Syskon smittar varandra och om föräldern är ensamstående blir det krångligt att lämna de barn som ändå är friska. Vissa drar sig för att sjukanmäla, de vill inte ringa hit eftersom de inte kan språket.
Den som inte kommer till förskolan på två månader utan giltigt skäl riskerar att förlora sin plats. Sådant förekommer, enligt Lena Brohede. Att säkra närvaro och kontinuitet är därför en stor utmaning för henne.
– Från tre år och uppåt behöver barnen vara bland sina kompisar. Då är det viktigt att man kommer hit regelbundet, så att man inte glömmer bort det svenska språket och rutinerna på förskolan. Vi har också märkt att vädret spelar stor roll. Det är en lång procedur för vissa familjer att bara komma hemifrån. Men samhället ställer höga krav på att man ska delta i sin sfi-undervisning för att få dagersättning, vilket gör att man också lämnar barnen på förskolan.
För Anneli Engström är det viktigt att träffa både barn och föräldrar kontinuerligt, så att hon lär känna dem ordentligt. Det tar längre tid med nyanlända än med familjer som talar svenska.
– Det blir inga spontana vardagsanekdoter om barnen när man inte pratar samma språk. ”I går gjorde han si eller så, och skrattade åt det här”. Det kan jag sakna. Det småpratet får kulturtolken sköta.